Mammablogg: Semlan gör oss redo för fastan, eller?


Är fettisdagen bara ytterligare ett tillfälle att äta sött och gott? Hur medvetna är vi om traditionen att fasta efter fettisdagen? En mamma berättade om hur de i familjen använder en anpassad form av fasta för att påminna sig om tacksamhet och att bli mer medvetna om sina känslor.

När jag växte upp var semlor en tradition. Med start på fettisdagen åt vi hemgjorda semlor tisdagarna fram till påsk, som jag minns det. Tisdag var lika med semmeldag. Jag visste förstås att semmeltraditionen hängde ihop med den kristna fastan, men vi gjorde inget sådant.

Barnvänlig variant

Men imorgon börjar fastan för de som väljer det, och varar ända till påska. En kompis med barn i samma åldrar som våra berättade att de sedan några år tillbaka brukar fasta. Barnen är med och det blir förstås på ett barnvänligt sätt. Själv kanske hon väljer att bara äta soppor, men det som har gällt för barnen är: inga sötsaker eller godis, inget vitt bröd och inga mjölkprodukter. Det har varit deras variant och barnen har inte klagat över det. 

Syftet med deras fasta är att avhålla sig från sådant som lockar och som kanske är lyx, för att kunna känna mer tacksamhet för det man har och kan få. Under den tiden brukar de prata om hur det känns.

Nyttigt att avstå

Jag tror att det kan vara nyttigt att känna ett sug efter något och låta bli att följa med i det, upptäcka vad som kan ta tag i en. Det är så lätt att oreflekterat följa med. Efteråt kan man känna sig stärkt av att kunna avhålla sig och man får lite bättre kontakt med vad man egentligen behöver.

Jag gillar tanken att använda den tiden till att bli mer uppmärksam på vad vi har och till att lyssna mer på kroppen och se vilka begär vi har.

Under historiens gång har den kristna fastan haft olika ändamål, men jag läser mig till att den fortfarande är en viktig del av kyrkoåret och att det nu för tiden kan handla om att avstå från till exempel tv-tittande, godis, alkohol, kött eller Facebook. 

Jag har faktiskt inte stött på någon tidigare som brukar fasta mellan fettisdag och påsk. Men jag gillar tanken att använda den tiden till att bli mer uppmärksam på vad vi har och till att lyssna mer på kroppen och se vilka begär vi har. Kanske också fundera över vad jag egentligen skulle behöva när ett begär dyker upp.

Sådant här kan vi prata om med våra barn då och då. Det kan handla om en vana som man inte kan vara utan, något som blivit ett begär. Om det tar slut hemma, kan man klara sig utan det eller blir någon tvungen att åka och handla?

Med mandelkvarnen blir det hantverk för att tillverka mandelmassan. Foto: Eva Sagerfors

Hantverk

Semlor gör vi tillsammans i familjen någon gång kring fettisdagen. Det är en god anledning att ställa till med bak och trevligt att göra iordning dem ihop. Vi brukar göra en egen mandelmassa. Först handlade det om att minska på sockret och att veta vad massan innehåller, men nu ser jag det som ett hantverk. Barnen lär sig också hur vi kan få den att smaka lite olika. 

Den här gången blev vi riktigt nöjda. Vi malde mandel och blandade den med inkråm från bullen, honung, finhackad fikon och grovhackad mandel. Vi gillar när det blir lite tuggigt. Och så en skvätt grädde för att få till konsistensen. Vi hjälptes åt på olika sätt allihop och kände oss rikligt belönade när vi sedan åt semlorna.