Lös konflikter som de gamla kineserna
Zhiching Chen/Epoch Times


I dagens stressade samhälle som ställer allt högre krav på individen, är det lätt att bli irriterad och brusa upp mot andra. Det är lätt hänt att man lägger skulden på andra utan att tänka efter hur man själv uppför sig eller vilken sinnesstämning man har. Om vi istället tar lärdom av de gamla kineserna, och deras sätt att lösa spänningar i det sociala livet skulle många konflikter kunna undvikas.

Ingen människa är perfekt och alla har sina brister. Om man kan förlåta och ha medkänsla istället för att bli arg när man råkar ut för något irriterande, kan det även beröra den andra personens sinne. Kan man kontrollera sina känslor och behålla lugnet i en till synes orättvis situation skulle många konflikter kunna undvikas och hela samhällsklimatet skulle förbättras. 

Nedan följer några inspirerande gamla kinesiska legender om personer som visat stor tolerans.

Vattna grannens melonfält

Foto: Lionel Rich / Wikimedia Commons / CC-BY-SA-2.0

Song Jiu var guvernör i staten Liang under De krigande staternas period (722-481 f.Kr.). Bredvid Liang låg staten Chu, och gränsen markerades med en stolpe. På båda sidor om gränsen odlade folket meloner och de höll uppsikt över varandras melonskördar.

Folket i Liang var flitiga odlare som ofta vattnade sina melonfält, och deras meloner växte och frodades. Men folket i Chu var lata och försummade bevattningen så deras meloner blev små och skrumpna.

När domaren i Chu såg den stora skillnaden på de två staternas meloner blev han avundsjuk. Folket påverkades av domaren och blev arga och avundsjuka på folket i Liang. Så en natt smög de över gränsen och trampade sönder deras meloner.

Nästa dag när folket i Liang upptäckte förödelsen blev de rasande och rapporterade till krigsministern och sade att de ville hämnas. Krigsministern rapporterade till guvernör Song Jiu och bad om hans godkännande att hämnas förödelsen. Men Song Jiu skakade på huvudet och sade: ”Vi ska inte göra så. Att skaffa sig fiender är att ta en väg mot katastrof. Det vore trångsynt att ge igen på samma sätt.”

Istället utformade Song Jiu en plan som gick ut på att invånarna i Liang varje natt skulle vattna Chus melonfält. Men det måste ske i hemlighet, ingen fick tala om det för folket i Chu. Nästa morgon när Chufolket tittade till sina meloner märkte de att de redan blivit vattnade.

Ibland vattnade de själva på dagarna och med Liangfolkets nattliga bevattning växte deras meloner bättre och bättre. Folket i Chu blev konfunderade över hur deras meloner kunde växa så bra trots deras bristfälliga arbete och började undersöka saken. När de upptäckte att folket i Liang hade hjälpt dem blev de väldigt tagna och rapporterade det till regeringen. När domaren i Chu fick höra hur det gått till blev han mycket nöjd över resultatet och rapporterade till kungen. Men kungen skämdes över sitt folk och frågade domaren hur han kunnat tillåta folket att förstöra staten Liangs melonfält. Kungen sade att det var tydligt att folket i Liang hade ett större hjärta än folket i Chu.

Kungen bad Liangfolket om ursäkt, tackade för deras godhjärtade hjälp och gav dem stora gåvor. Han uttryckte även sin önskan att de två staterna skulle ha ett vänskapligt förhållande. På så sätt kom de två staterna Liang och Chu att bilda en långvarig vänskapsallians.

Song Jius visdom och vidsynthet har blivit ihågkommen genom århundradena, och historien om hur han återgäldade en oförrätt med godhet har vidarebefordras ända till våra dagar.

Lösa en marktvist med storsinthet

Foto: Annie Theby/Unsplash.com

I Tongchengs härad i provinsen Aihui finns en berömd liten väg som är cirka 100 meter lång och två meter bred. Den kallas ”Six feet lane” och bakom namnet finns en berättelse som handlar om att vara storsint istället för att strida om en bit mark.

Zhang Ying, en välkänd ämbetsman som levde under Qingdynastin kom från Tongcheng. Bredvid huset fanns en bit ödemark där deras granne byggde upp en mur för att hävda sin äganderätt. Zhangs familj försökte prata med grannen om muren men de kunde inte komma fram till någon lösning.

Vid den tiden hade Zhang Ying blivit premiärminister och bodde i huvudstaden. Familjen skickade ett brev där de bad honom att ingripa i marktvisten. När Zhang hade läst brevet svarade han med några korta diktrader:

Brevet har färdats hundratals mil, bara för en mur;

Hur skulle det vara att ge honom en meter till?

Den Stora Muren är fortfarande stark och fast,

Men var befinner sig kejsare Qin?

Den Stora Muren byggdes på order av Qindynastins första kejsare, runt 2 000 år före Qingdynastin. Genom att nämna detta försökte Zhang förklara för familjen att livet är för kort och värdefullt, för att ägnas åt att bråka om obetydliga materiella saker.

När familjen läst hans diktrader kände de sig skamsna. Omedelbart följde de Zhangs förslag och gav grannen en meter mark (three feet) till. Grannen blev i sin tur så berörd av Zhangs ödmjukhet och storsinta handling att han skänkte en meter av sin egen mark. Därmed skapades en två meter bred väg (six-feet lane). Den här historien om storsinthet och tolerans har förts vidare från generation till generation i Kina.

Två tigrar kan inte samexistera om de slåss

 

Lin Xiangru var diplomat i staten Zhao under De krigande staternas period. Ganska snabbt arbetade han sig upp till posten som premiärminister. Men hans snabba framgång utlöste vredesmod hos general Lian Po som tvingades ta order från Lin Xiangru. 

Lian Po blev upprörd och sade öppet: ”Jag är general och har förtjänat min status genom att erövra många städer. Lin Xiangru har fått en högre position bara genom att tala. Jag ska göra det svårt för honom när jag ser honom.”

Lin Xiangru förblev oberörd när han hörde om Lian Pos hot, och försökte undvika honom och hans följe när han såg dem vara på väg. Lin Xiangrus följeslagare trodde felaktigt att Lin var rädd för generalen, och sade till honom: ”Trots att ni har en högre position är ni rädd för Lian Po och försöker undvika honom. Till och med en vanlig människa skulle skämmas om han gjorde så. Var snäll och avskeda oss.”

Lin sade åt dem att stanna och förklarade anledningen till varför han reagerat som han gjort på Lians hot. Först frågade han: ”Vem tror ni har störst makt, general Lian Po eller kungen av Qin?”

Följeslagarna höll med om att det förstås var kungen av Qin eftersom staten Qin var mycket stark just då. Då sade Lin: ”Jag vågade argumentera med kungen av Qin och skällde ut honom. Varför skulle jag vara rädd för general Lian?”

Lin förklarade vidare: ”Tack vare general Lian och mig har inte staten Qin vågat invadera vår stat. Två tigrar kan inte samexistera om de slåss. Jag tolererar hans beteende eftersom jag sätter nationens välfärd före min personliga stolthet.”

När Lian Po fick höra vad Lin Xiangru sagt skämdes han och kom för att be om ursäkt: ”Jag är ödmjuk inför din stora generositet. Jag trodde inte att ni skulle vara så tolerant mot mig, sade han till Lin.”

Då löstes all förbittring och de två männen blev istället nära vänner.

Att kunna rätta till sina misstag har ansetts vara en dygd sedan antikens dagar. Folket lovprisade general Lian Po för hans karaktärsstyrka att uppriktigt ångra sig och ändra sitt beteende. Lin Xiangru blev beundrad för sin toleranta attityd under konflikten, och att han satte nationens intressen framför sin personliga stolthet.

Toleransens ocean

 

Tolerans är en av de viktigaste dygderna i den traditionella kinesiska kulturen. Att vara osjälvisk, vis och vidsynt bottnar i självdisciplin och visar sig i naturlig vänlighet, medkänsla och välvilja. Det gör människors relationer bättre och för dem närmare varandra.

I forna tider tog de vise männen och människor med stor dygd stor hänsyn till andra. De tänkte på andra först när de stötte på svårigheter och var goda förebilder för andra.

Lao Zi är en högt vördad vis man från det gamla Kina. Han lärde ut att en person med stor dygd alltid kan uppföra sig på ett sätt som är i samklang med ”Dao” (Vägen). Han sade: ”Anledningen till att de stora floderna och haven är så vida och djupa är att de når till den lägsta nivån för att kunna ta emot vatten från alla små vattendrag och bäckar.”

Det betyder att för att fullständigt kunna omfamna och bli en del av allt, måste det finnas  ett hjärta med stor medkänsla. Ju mer vidsynt någon är ju större blir den värld den omsluter.

Lao Zi, Zona Yeh/Epoch Times

Människor med stor dygd är osjälviska och håller en hög moralisk standard. De är vänliga, toleranta, hjälper och bryr sig om andra. De kommer aldrig att låta sig påverkas av  egenintressen och egna vinster.

Så nästa gång du stöter på en konflikt kan du tänka på den stora oceanen med obegränsad kapacitet som tar emot allt vatten från de stora floderna och de små bäckarna. Vi kan bli som den oceanen.