I kulturdebatten diskuteras ofta vad som ska visas, vem som ska synliggöras och var kultur ska framföras. Inte lika ofta samtalas det om kulturskaparens ansvar. Istället lyfts den konstnärliga friheten fram som viktig och att den behöver försvaras på olika sätt.
I det politiskt och medialt styrda kulturområdet är det nödvändigt att värna konstnärens frihet, det borde emellertid vara en frihet som sätts i relation till ett moraliskt ansvar. Hur ofta diskuteras kulturskaparens ansvar för vad han eller hon förmedlar och vilken konsekvens det får för åskådarna? Det framstår i vissa fall som att den konstnärliga friheten saknar gränser och att kulturskaparen för en ensidig och självupptagen monolog med sig själv. Åskådaren förpassas till de osynligas skara som en slags andra klassens medborgare som förväntas snällt acceptera vad som än erbjuds på scenen eller i konsthallen. Det verkar finnas en arrogans och självförhärligande hos vissa kulturskapare som försvårar ett samtal om ansvar och moral inom kulturområdet. Det finns å andra sidan många kulturskapare som medvetet lyfter viktiga frågeställningar i den konstnärliga processen och låter dialogen med publiken vara central.
Det som saknas är ett övergripande samtal om kulturskaparens roll i det nutida samhället, och vilket ansvar som han eller hon förväntas ta i den konstnärliga processen med hänsyn till publiken. Krasst formulerat betalar Sveriges befolkning många kulturskapares lön genom skattefinansierade statliga bidrag. Kulturskaparen förväntas å sin sida vara ansvarig mot sin arbetsgivare, befolkningen. Det borde därför vara självklart att kulturskaparen ställer sig frågan på vilket sätt det som skapas påverkar mottagaren, om det är ett positivt och konstruktivt eller negativt och destruktivt budskap som förmedlas. Frågan om ansvar bör sättas i en samhällelig kontext. Om synen på kultur utgår ifrån att den är en del av och interagerar med samhället, så kommer det som produceras inom kulturområdet genom mötet med åskådarna påverka samhället. Som en konsekvens borde kulturskapare ställa sig frågan vad de kan bidra med som på bästa sätt ger ett positivt avtryck.