Del 11  (Läs del 1 här)

I den förra delen beskrevs hur de stora kommunistiska staterna, Kina och Sovjet, förföljde troende i sina egna länder. Men de använde även pengar och spioner för att infiltrera andra länders religiösa institutioner, i form av religiöst ”utbyte”. På det här sättet har man fört in kommunistiskt tankegods i religionen. 

Det här har lett till att troende i västländer fortsatt att utöva sin tro inom religioner som förändrats totalt genom kommunistisk ideologi. Manning Johnson, en högt uppsatt person inom det amerikanska kommunistpartiet avgav ett vittnesmål inför den amerikanska kongressen 1953. Johnson sade:

När väl taktiken att infiltrera religiösa organisationer hade beslutats av Kreml, så innebar själva implementeringen av den här ”nya linjen” att man följde den allmänna erfarenheten från ”levande kyrka”-rörelsen i Ryssland, där kommunisterna upptäckte att förstörelsen av religionen gick mycket snabbare om kommunistagenter infiltrerade kyrkan och verkade inifrån den. [....]

Den allmänna tanken var att tona ner det andliga och betona det materiella och politiska i prästernas tänkande – och med politiskt menades så klart politik baserad på den kommunistiska doktrinen om att ta makten. I stället för att betona andliga och själsliga saker så var det nya att man kraftfullt skulle betona de frågor som i huvudsak ledde mot det kommunistiska programmet om ’omedelbara krav’. Dessa sociala krav var så klart av en sådan natur att kampen för dem skulle försvaga vårt nuvarande samhälle och förbereda det för ett slutligt kommunistiskt övertagande.

Den bulgariske historikern Momchil Metodiev kunde efter omfattande forskning i Bulgariska kommunistpartiets arkiv efter kalla krigets slut, avslöja att östeuropeiska kommunistiska underrättelsenätverk nära samarbetade med partiets religiösa utskott för att påverka och infiltrera internationella religiösa organisationer.

En global organisation som utsattes för omfattande östeuropeisk kommunistisk infiltration var Kyrkornas världsråd (WCC) som etablerades 1948, och är en internationell, ekumenisk kristen organisation. Dess medlemmar inkluderar kyrkor från olika huvudfåror inom kristendomen, och de representerar tillsammans omkring 590 miljoner människor i 150 olika länder. WCC är därmed en viktig internationell kraft i religiösa kretsar.

Men WCC var även den första internationella religiösa organisationen som accepterade kommunistländer (däribland Sovjetunionen och dess lydstater) som medlemmar under kalla kriget, och accepterade ekonomiskt stöd från kommunistländer.

Särskilt på 60-talet kom ” revolutionär teologi”, ”hoppets teologi”, ”politisk teologi” och liknande teologiska riktningar. 

Baserat på ett offentliggjort KGB-dokument från 1969 skriver Cristopher Andrew, historiker vid Cambridgeuniversitetet, att viktiga rysk-ortodoxa representanter i WCC under kalla kriget i hemlighet arbetade för KGB, och utövade hemligt inflytande över WCC:s policy och verksamhet. Ett offentliggjort KGB-dokument från 1989 visar att dessa KGB-kontrollerade representanter för den rysk-ortodoxa kyrkan framgångsrikt förde in sin agenda i WCC:s offentliga kommunikation.

Den kommunistiska infiltrationen av WCC vann viktiga segrar, såsom valet av den rysk-ortodoxe biskopen av Leningrad, Nikodim, till rådets ordförande 1975. En annan seger var den roll som den bulgariske kommunistspionen Todor Sabev spelade under flera årtionden, som vice generalsekreterare för rådet mellan 1979 och 1993.

Om vi förstår hur de östeuropeiska kommunisterna infiltrerade och manipulerade kyrkorna är det inte svårt att förstå varför WCC bortsåg från medlemmarnas motstånd när man insisterade på att finansiera Zimbabwe African National Union-Patriotic Front (ZANU-PF) i januari 1980. ZANU-PF var en ökänd kommunistgerilla som var kända för att mörda missionärer och skjuta ner kommersiella passagerarflygplan.

WCC infiltrerades även av Kinesiska kommunistpartiet, genom Kinesiska kristna rådet, ett partiverktyg för att kontrollera religion. Kristna rådet är den enda officiella representation Kina har i WCC, och på grund av ekonomiska och andra påtryckningar har WCC i många år fogat sig efter Kinesiska kommunistpartiets intressen.

WCC:s generalsekreterare besökte officiellt Kina i början av 2018 och träffade flera partikontrollerade kristna organisationer, som Kinesiska kristna rådet, Nationella kommittén för tre-själv patriotiska rörelsen för protestantiska kyrkor i Kina, den statliga administrationen för religiösa affärer. I Kina är antalet medlemmar i inofficiella kristna grupper (underjordiska kyrkor) betydligt högre än de som är med i de officiella, men WCC träffade inga inofficiella kristna grupper för att undvika att stöta sig med Peking.

Den internationella, katolska kyrkan har dessutom gett upp sin tusenåriga rätt att utse biskopar i Kina. Det trettiotal biskopar som Vatikanen tidigare erkänt i Kina har inte varit erkända av Kinesiska kommunistpartiet. Omvänt så har Vatikanen och lojala katoliker i Kina (särskilt de ”underjordiska” katolikerna) inte erkänt de biskopar som kommunistpartiet utsett, Men efter en lång bearbetningskampanj erkände påven till sist sju biskopar i Kina utsedda av Kinesiska kommunistpartiet.

Marxistisk teologi

Under det förra århundradet fick diverse marxistiskt grundade teologiska riktningar fäste när kommunistiskt tänkande svepte över den religiösa världen. Särskilt på 60-talet kom ”revolutionär teologi”, ”hoppets teologi”, ”politisk teologi” och liknande teologiska riktningar. Många präster i Latinamerika utbildades i Europa under 1900-talet, och influerades djupt av de nya, kommunistiskt påverkade teologiska teorierna. ”Befrielseteologin” var aktiv i Latinamerika mellan 60- och 80-talet, och dess främste representant var den peruanske prästen Gustavo Gutiérrez.

Den här teologin introducerade klasskamp och marxistiskt tänkande direkt in i religionen, och tolkade Guds barmhärtighet för mänskligheten som att de fattiga skulle befrias. Troende borde därför delta i klasskampen för att de fattiga skulle nå en jämlik status. Den här tankeskolan använde Guds instruktioner till Moses att leda judarna ur Egypten som en teoretisk grund för tanken att kristendomen borde befria de fattiga.

Befrielseteologi har hyllats av Kubas förre kommunistdiktator Fidel Castro. Fastän den traditionella katolska kyrkan har motsatt sig de här nya teologiska riktningarna bjöd den nye påven, som utsågs 2013, in den tidigare nämnde representanten för befrielseteologi, Gutiérrez, till en presskonferens i Vatikanen den 12 maj 2015. Han var huvudgäst vid tillfället, vilket visade att den nuvarande katolska kyrkan tyst accepterar och stödjer befrielseteologin.

I olika delar av världen har många liknande teologiska riktningar dykt upp, som ”svart teologi”, ”kvinnoteologi”, ”Guds död-teologi”, ”liberal teologi” och till och med ”queerteologi”.

Under 70-talet i USA fanns det ökända People’s Temple of the Disciples of Christ (eller bara ”People’s Temple”, ”Folkets tempel”), vars ledare utgav sig för att vara Lenin reinkarnerad. Han var marxist, och de ursprungliga lärorna inom marxism-leninismen och Mao Zedongs tänkande var Folkets tempels doktriner. Han hävdade att han missionerade i USA för att genomföra sina kommunistiska ideal.

Efter att ha dödat den amerikanske kongressledamoten Leo Ryan, som undersökte anklagelser mot sekten, visste ledaren att det skulle bli svårt för honom att komma undan, så han tvingade sina följare att begå massjälvmord. I slutänden begick över 900 människor självmord eller dödades. Denna sekt smutsade ner religionens rykte och hade en negativ påverkan på människors tro. På så vis hade den en negativ påverkan på samhället i stort.

I dag har särskilt de ursprungliga religionerna på många platser blivit förändrade och kontrollerade av kommunismen.

Förlorad tro

Boken ”The Naked Communist” som publicerades 1958 listar 45 saker som kommunismen vill förstöra i USA. Nummer 27 på listan är ”Infiltrera kyrkorna och byt ut den uppenbarade religionen med ’social’ religion. Misskreditera Bibeln.”

I dag har särskilt de ursprungliga religionerna på många platser blivit förändrade och kontrollerade av kommunismen, och de har förlorat den funktion de hade i sin ursprungliga form. Nya samfund som etablerats eller förändrats med kommunistiska principer har blivit ännu mer direkta former för spridning av kommunistisk ideologi. Religioner var viktiga hörnstenar för att det västerländska samhället skulle fungera smidigt och normalt, men de har deformerats till oigenkännlighet.

Många troende går till kyrkan av gammal vana, eller till och med som något slags underhållning eller social tillställning, men de försöker inte genuint kultivera sin karaktär. Religioner har korrumperats inifrån. Resultatet är att människor förlorar förtroendet för religionen och överger sin tro.

Det har också blivit allt vanligare att man lurar av människor pengar i religionens namn, både i öst och väst. I Kina är det tydligt att religionen i många fall, efter att ha tagits över helt och hållet av kommunistpartiet, reducerats till en affärsverksamhet. Templen har blivit rena turistattraktioner, där munkarna avlönas, och abbotarna fungerar som vd:ar. Man tar betalt för religiösa ceremonier som att bränna rökelse, ibland mycket stora summor, motsvarande tiotusentals kronor.

Den officiella, statligt sanktionerade buddhismen har dessutom i grunden upphört vara ett samfund för kultivering. Det har istället blivit ett verktyg för Kinesiska kommunistpartiets ”enade front”. Man hyllar partiet och dess ledare, som om de vore gudar, och man uppmuntrar sina följare att göra detsamma.

Under en period efter Kinesiska kommunistpartiets 19:e kongress, då folk förväntades studera rapporten från kongressen, sade ordföranden för Kinas buddhistiska förening under ett ”träningsprogram i den 19:e kongressens anda” följande: ”Den 19:e kongressrapporten är en samtida buddhistisk helig skrift, och jag har kopierat den för hand tre gånger […] Det Kinesiska kommunistpartiet är dagens Buddha och Bodhisattva, och den 19:e kongressens rapport är en samtida buddhistisk helig skrift i Kina, och den lyser med de klara strålarna från kommunistpartiets tro.” 

(Läs del 12 här)

Detta är ett bearbetat utdrag från den kinesiska boken Hur kommunismens spöke styr världen, skriven av ett redaktionellt team på den kinesiska utgåvan av Epoch Times.