När den österrikiske författaren Thomas Bernhard ska motta Grillparzerpriset 1971 sätter han sig i protest mitt i publikhavet med sin tant. Diskret förvirring tilltar uppe på podiet. Sedan, skriver Bernhard, ”händer följande: Gentlemannen som hade viskat något i örat på den andre gentlemannen medan han pekade på mig klev ned från scenen, genom publiken och rakt fram till rad tio där jag satt.

– Ja, sade han, varför sitter ni här när ni är den viktigaste personen under denna prisceremoni – och inte där framme på rad ett?”

Vad gjorde Bernhard? Som den intellektuelle bildstormare han var gjorde han sig lustig över hela arrangemanget.