Det finns en utbredd benägenhet inom vården att tillmötesgå patientens önskemål om en vårdkontakt av en specifik etnicitet. Vissa menar att detta är strukturell rasism och diskriminering.
Reaktionerna blev högljudda på DN:s granskning som visade att en majoritet av de vårdgivare man ringde upp tillmötesgick önskemålen. Några av reaktionerna blev ”fruktansvärt”, ”vidrigt”, andra anser att detta visar att vi tillåts leverera vård efter hudfärg. Man säger sig nu vilja pröva saken rättsligt.
Det ser spontant inte bra ut med denna utbredda acceptans av valfrihet utifrån etnicitet inom vårdapparaten. Hur är det möjligt att denna diskriminering fått etablera sig inom svensk vård?
Etiska principer
Den svenska vården vägleds av ett antal etiska principer inkluderande godhet, rättvisa och självbestämmande. På 1177.se kan vi läsa: ”Personalen ska så långt som möjligt utforma och genomföra vården tillsammans med dig ... Du kan som patient ha önskemål eller särskilda skäl till att få träffa en särskild läkare eller annan vårdpersonal”. Därmed tycks det vid en första anblick att denna valfrihet är godtagbar.
I nästa stycke framgår dock att ”Det är i första hand ditt medicinska tillstånd som avgör vilka medarbetare som är bäst lämpade att behandla dig. Du har inte rätt att ställa diskriminerande krav på att du ska behandlas av personal som har ett visst kön, etniskt ursprung, religion eller liknande”. Situation är således faktiskt uttalat oacceptabel inom vårdapparaten.
Varför ser vi då denna utbredda acceptans i praktiken? En möjlig förklaring är att detta indikerar förekomsten av en djupare kulturell konflikt vilket antyds av att dessa två skrivelser inte tycks helt förenliga.
Språkets betydelse
Aktuell forskning visar att språket är av stor betydelse inom vården. Patienter med ett annat språk och/eller kultur upplever i större utsträckning att de fått bristande vård på grund av svårigheter i kommunikationen. Studier har konsekvent visat att kommunikation mellan vårdpersonal och patient är avgörande för vårdkvaliteten.
Att patienter har önskemål om en läkare man delar språk och kultur med är då inte särskilt anmärkningsvärt. Att en arabisk patient efterfrågar en arabisk läkare innebär inte nödvändigtvis att svenska läkare diskrimineras. Att patienter på grund av sin religion har önskemål om antingen en manlig eller kvinnlig läkare tyder inte heller nödvändigtvis på illvillig diskriminering.
Det framstår som att vi å ena sidan har en vårdkultur som är serviceinriktad och bemöter individen med välvilja och respekt i enlighet med vårdetiken och det fria vårdvalet. Att om möjligt tillmötesgå patientens önskemål om en läkare denne delar kultur och språk med blir naturligt och önskvärt med en prioritering av patientsäkerhet.
Politiskt och kulturellt känsligt
Samtidigt existerar en kulturell benägenhet att problematisera den praktiska betydelsen av etnicitet i samhället. Detta resulterar i synen att dessa önskemål endast kan komma av fördomar och rasism. Denna kategori visade sig i en ledare i Expressen vilken framförde åsikten att man bör bemöta dessa önskemål med: ”Uppför dig, acceptera den läkare du får eller stick härifrån!”.
Är detta verkligen ett önskvärt sätt att bemöta nyanlända med vårdbehov som efterfrågar en vårdkontakt denne delar kulturell och språklig förståelse med? Detta uppfattas som ett ställningstagande utan hänsyn till varken forskning, etablerad erfarenhet, det fria vårdvalet eller ens välvilja för den delen.
DN:s granskning bör främst ses som ett aktivistisk inslag av just denna kategori som sysslar med identitetspolitik i första hand. Ordvalet av ”etnisk svensk” framstår illvilligt valt för att ge maximalt genomslag i opinionen; en referens till de dåliga associationer till ordet man redan lyckats åstadkomma inom den agendasättande journalistiken. En hängande fråga blir även om valfriheten hos just etniskt svenska patienter bör anses mer kontroversiell än andra.
Granskningens konsekvenser
Allt som allt utgör detta ett inslag för en alternativ vårdetik som omkullkastar de befintliga etiska principerna. Självbestämmande ersätts av att patienten uppmanas att acceptera vad som erbjuds eller försvinna. Godhetsprincipen omkullkastas då vårdkvalitet och patientsäkerhet blir sekundärt efter politiserade identitetsfrågor. Rättviseprincipen åsidosätts när vården i praktiken villkorar etnicitet, vilket sannolikt blir fallet nu när önskemål från svenska patienter framstår som känsliga och kontroversiella.
Denna mediekampanj visar hur hjälplösa våra institutioner är mot denna typ av illvillig aktivism förklädd till journalistik. Myndigheter och vårdgivare kan endast spela med och låtsas förfasas. Att försvara en välvillig och patientfokuserad vård innebär tyvärr politiskt och rättsligt självmord.
Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!
