Skogsindustrierna och bioenergiförespråkarna fortsätter med sina falska budskap och hävdar att allt är bra. Men konsekvenserna av dagens skogsbruk är förödande för svensk natur. Vi säger nej till EU:s förslag om återställning av natur. Vi har en regering som inte tar ansvar, skriver civiljägmästare och företagskonsult Peter Lindgren.
Det har gått omkring sju månader sedan Anders Fahlgren i augusti 2023 replikerade på mina inlägg i Epoch Times: ”Skogsindustrin bedriver inte någon skogsskövling” och ”Påståenden om skogsskövling i Sverige saknar grund”.
Anders Fahlgren tillför ingenting nytt utan försöker i docerande ordalag undervisa läsarna om sådant som de flesta redan vet, och som dessutom är relativt irrelevant – hårklyverier som att det inte är industrin som hugger. Skogsbruket och skogsindustrin hänger självklart intimt ihop. Deras gemensamma lobbyorgan heter Skogsindustrierna.
Visst kan vi tvista om vad en skog är, men att en skogsplantering är en plantering torde vara odiskutabelt. Att de flesta planteringar därtill planteras med ett enda trädslag – ibland dessutom med för Sverige främmande sådana – likaså.
Att träd tar upp CO2 så länge de är gröna fick vi lära oss i grundskolan, liksom att C blev till ved och O till livsnödvändigt syre. Allt annat är trams, för att citera ett uttryck av Carl Lidbom.
Trots detta hävdar vissa forskare att kalhyggen är bra, kalavverkning är bra och att den ödelagda marken gynnar biologisk mångfald. Man behöver inte vara jägmästare för att begripa att det är fel. Det är bara att gå ut och titta på ett nyavverkat och markberett hygge för att förstå.
Vi fick tidigt lära oss att skogsbruk är en långsiktig näring. Tallar skulle avverkas vid 100–110 års ålder och granar vid 80, lite beroende på var de växte. I dag har virkestörsten tvingat ner avverkningsåldrarna betydligt, och tidigare otänkbara objekt kalavverkas. Marker som skulle avverkas på vintern då det var fruset drivs i dag när det passar, med enorma markskador som följd.
Det kanske allvarligaste är ändå att vi trots devisen om långsiktighet har tappat dess rätta innebörd – allt i jakten på snabba pengar. Långsiktighet innebär de facto att fundera på vad en åtgärd utförd 1950 skulle få för effekt på skogsmark och skogsbruk 75 år senare. Alltså 2025.
Något tillspetsat: Långsiktigheten i skogsbruket har bara funnits i teorin, för i själva verket har verksamheten endast haft tre mål: Snabb tillväxt, billig avverkning och hög avkastning i skogsindustrin. Det var det man skulle tänka på.
Resten glömde man: effekter av hormoslyr, DDT och avlövning; plantering med mestadels bara gran i södra Sverige (ofta på fel mark) och tall i norra Sverige; drivning vid fel tid på året med tunga maskiner och våldsamma markskador (avrinning, urlakning, erosion, kalavverkning som bland annat dödar blåbär som är basnäring för älgen). Vad gäller industrin så finns allt från fiberbankar till klor och utsläpp i vattendrag och hav.
Jag vidhåller att konsekvenserna av dagens skogsbruk är förödande för svensk natur. De tidigare självklara hänsynen finns inte längre. Jag är förstås medveten om att detta påstående är oerhört förenklat och mycket motsägelsefullt. Ska jag vara vänlig så förstod vi inte bättre. Det gäller även mig, men i dag vet vi bättre.
Det är alltid intressant att ta reda på vilka som finansierar dem som utger sig för att vara auktoriteter. Här följer tre aktade och fristående auktoriteter.
Sten B Nilsson, professor, skriver i Altinget den 13 februari i år i Vem räddar en krympande skogsnäring?:
”Det finns all anledning att vara oroad över skogsnäringens framtid. Det finns ingen politisk vision, ingen berättelse om vart samhället vill med näringen – och vi har en näring som vill ha status quo.
Skogsindustrin har ändrat sig förr, men alltid under galgen. Och alltid just innan falluckan öppnats.
Skogsnäringen och regeringen anklagar EU för att sakna insikt i den svenska verkligheten. Det är en orimligt torftig hållning. EU sätter för första gången den svenska skogen in i sitt sammanhang av global naturresursförvaltning. Ett synsätt som måste tillämpas då vi står i eller är i början av dramatiska globala systemskiften.”
I en annan artikel i Altinget den 7 mars skriver han:
”I praktiken kan äldre skog ha överavverkats, med företagsledarnas goda minne, under en 20–30 års period.”
Erik Westholm, professor emeritus vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Dagens Nyheter den 20 november 2022: ”Skogsindustrin har betalat för forskning i utbyte mot inflytande över resultaten. Det är ett ekologiskt, politiskt och ekonomiskt problem.”
Johan Nitare, tung och mycket erfaren ekolog, tidigare vid Skogsstyrelsen, riktar skarp kritik mot den egna myndigheten och svenskt skogsbruk. I en intervju med DN kallar han kalhyggesbruk för en ”våldtäkt på skogsmarken”.
I tidningen Syre, den 27 februari 2022, säger han: ”Det är ett miljömässigt exploaterande skogsbruk som slår sönder den biologiska mångfalden. Och det är inte så att arterna återkommer bara trädskiktet växer upp. Tiden läker inte alla sår.”
När svenska folket börjar förstå att det är nästan lika illa att elda upp cirka 80 procent av det vi får från skogen som att använda fossila bränslen, och att detta bidrar till orenade utsläpp av CO2, kanske man röstar annorlunda.
Ovanpå allt annat nåddes vi häromdagen av illavarslande nyheter: Sverige tillsammans med Ungern motsätter sig EU:s i övrigt gemensamma propå angående naturrestaurering. Det är först när marknaden drar åt sig öronen och vägrar befatta sig med varor från svenskt skogsbruk som skogsindustrin kommer att anpassa sig. Häromdagen var SCA på väg att förlora sitt FSC-certifikat vilket omedelbart gav negativt genomslag på börsen.
Skogsindustrin har ändrat sig förr, men alltid under galgen. Och alltid just innan falluckan öppnats.
Vårt redan sargade rykte är snabbt på väg mot avgrunden. Så länge Tidöpartierna och SD har makten, med en ansvarslös statsminister och miljöminister, kommer ingenting att hända.
Tills vi får ett nytt och modigare styre kommer Skogsindustrierna och bioenergiförespråkarna att fortsätta med sina falska budskap, vackra målbilder och med jämna mellanrum förmedla: Allt är bra!
Direktör Fahlgren hävdar att han har personlig insyn i skogsbruket. Det har vi gemensamt. En stor skillnad är dock att jag har 60 års personlig erfarenhet av att ha varit verksam i skogsbruk och skogsindustri, såväl i Sverige som internationellt. Jag vet att det är viktigt att hålla sig till fakta och inte försöka blanda bort korten.
Peter Lindgren
Civiljägmästare, tidigare vid Skogsstyrelsen, FAO, Skogforsk och företagskonsult åt verkstads- och skogsindustrin
