Medvetande, tanke och materia. Den konventionella kunskapen ser på dem som lika oförenliga som olja och vatten, medan filosofin och folktron ibland har haft en mer integrerad bild av verkligheten – som stundom går bortom vår tidsrymd.

Tabula rasa – en tom tavla – är ett begrepp inom humanfilosofin som gör gällande att människan vid sin födelse är ett oskrivet blad, utan formade föreställningar eller intryck. I synnerhet materialismens dogm är av uppfattningen att materian i detta vårt tidsrum är den enda, eviga sanningen medan anden är illusorisk. Redan i antikens Grekland beskrev filosoferna Leucippus och Demokritos en teori om att världen utgjordes av otaliga atomer som befinner sig i ständig rörelse. ”Ingenting som är, kan förintas”, hävdade Demokritos. ”All förändring är endast förening och upplösning av delar”.

Men tankar då? Idévärlden betraktas i regel som en abstrakt sak och någonting väsensskilt från materia. En människas fem sinnen – syn, hörsel, smak, känsel och lukt – borde inte kunna uppfatta tankar, men i likhet med elektromagnetiska fält, radiovågor, ultravioletta strålar och infrarött ljus – som vi inte heller kan se – kan vi dock observera effekten de har på vår materiella miljö. En del personer beskriver att de blir sjuka av 5G-strålning, vissa är allergiska mot elektricitet och en del känsliga individer hävdar att intentioner är kännbara för dem.