På senare tid har jag haft anledning att fundera över vad frihet egentligen innebär. En kväll kom bilder upp från min uppväxts barnrikekvarter, hur vi helt fritt spelade bandy på vintern och fotboll på sommaren.

Hur smakar den egentligen självklart okränkbara friheten, är den förenad med lycka? Det var under en sådan tankegång jag såg uppväxtkvarterets pojkar strömma till den upplysta is som spolats upp på en närbelägen grusplan. Vi kom spontant för att röra på oss i frisk luft och ha kul.

En del hade skridskor av högst varierande slag, medan andra halkade runt på stövlarna. Det var huvudsakligen pojkar i olika åldrar och med olika bollsinne. En del åkte mest runt medan hugade delade upp sig i två lag att tampas om en bandyboll eller en gummitrissa. Bandy- eller hockeyklubba spelade ingen roll.