På väg till dagens kund lyssnade jag på ett samhällsprogram på radion: forskare har länge tvekat över alla dessa biologiska massor på sjöbottnarna. De kan användas som en nyttighet, men kanske stjälper mer än hjälper vår strävan efter vettiga energislag.

För länge sedan, när man var liten och inga bekymmer riktigt fanns, kunde man njuta av att bara finnas till, och under de där evigt långa ljusa sommardagarna lämnade föräldrarna av mig hos mina morföräldrar – vi hade liknande intressen – och morfar tog ofta ut mig i sin eka på den lilla insjön, ett kort promenadavstånd bort.

Vi metade: den äldre stilen med mask på kroken. Att sitta där och kasta gjorde bara sportfiskare på den tiden. Vi ville bara förströ oss; att fånga något var kul men inte viktigt.