Krönika: ”Döm” dig, men med ömhet
Kyrkoåret
För att undvika att ältande och ånger ska påverkar oss negativt behöver vi förstå hur vi på ett kärleksfullt sätt kan ta ansvar för våra liv. Foto: Shutterstock


Det är olika hur mycket jag håller koll på kyrkoåret och de kristna högtiderna. Jag håller naturligtvis koll på påsk, jul och de dagar som de flesta firar, men i år har jag fastnat på tankarna bakom domssöndagen.

I söndags inföll domssöndagen. Temat på dagen har inom svenska kyrkan skiftat från att fokusera på den yttersta domen till att fokusera på Kristi återkomst. Domssöndagen är den sista söndagen på kyrkoåret och är då också sista dagen innan starten på något nytt.

Det handlar om att tiden är begränsad, att det finns ett slut. Men kyrkoårets slut blir samtidigt symbolen för starten på nästa år. Symbolen för slutet är aldrig riktigt ett slut. Det är en dom, ett bokslut, och starten på något nytt. Det är som när man fått sina betyg i skolan för att sedan lägga upp nya mål och gå vidare.

Redan prenumerant? Logga in för att läsa vidare
Vill du också läsa politiskt oberoende (på riktigt) ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter?
Tidsbegränsat introduktionserbjudande, endast 1 krona första månaden utan att binda dig! Bara 99 kronor i månaden därefter. Säg upp när du vill! Vill du även ha papperstidningen betalar du endast 19 kronor första månaden, 149 kronor därefter. Säg upp enkelt när du vill!