Del 21 (Seriens första del här)

Enligt kommunistisk doktrin är inga medel överdrivna. Kommunistpartiet deklarerar öppet att våld och lögner är deras verktyg för att erövra och styra världen. Från Sovjetunionen fram till i dag har kommunismen orsakat minst 100 miljoner människors död. Kommunistpartiernas medlemmar har kidnappat, torterat, mördat – och ljugit. 

Kommunisternas lögner varierar i storlek, både i kommunistiska länder och i väst. En bluff, falska nyheter eller smutskastning av en politisk motståndare är förhållandevis små lögner. Att skapa en serie med systematiska lögner av relativt stor skala via komplexa operationer är att betrakta som medelstort.

Den stora lögnen används också, och den är den svåraste att hantera, eftersom den nästan är samma sak som själva kommunistideologin. Skalan är så enorm, operationerna så mångfacetterade, tidsskalan så lång och gruppen människor den påverkar är så stor – inklusive somliga som är verkligt dedikerade till saken – att det faktum att alltsammans är en del av den stora lögnen går förlorat.

Kommunismens spöke skapade lögnen om den ”stora enigheten” som kommunismens mål. Eftersom det inte kan motbevisas, åtminstone inte på kort sikt, var det denna stora lögn som hela det kommunistiska projektet baserades på.

Kommunistpartier uppmuntrar till klasskamp, och det är en kamp på liv och död. Som det står i ”Det kommunistiska manifestet”: ”Kommunisterna försmår att hemlighålla sina åsikter och avsikter. De förklarar öppet att deras mål blott kan nås genom en våldsam omstörtning av all hittillsvarande samhällsordning.”

Kommunismens spöke skapade lögnen om den ”stora enigheten” som kommunismens mål. 

Kommunistpartier kan lova vad som helst, men de har inte för avsikt att hålla löftena. De kan ändra sina utsagor hur mycket som helst, eftersom de saknar en moraliskt baserad grund och därmed inte har någon anledning att känna skam över lögner.

Mao i Kina, Ahmed Ben Bella i Algeriet och Fidel Castro i Kuba hävdade alla att de aldrig skulle skapa totalitära regimer, men när de väl tagit makten var det precis vad de gjorde; de etablerade omedelbart ett hårt totalitärt system där man rensade ut partiet och förföljde såväl dissidenter som allmänheten.

Lögnkultur i öst och väst

Kommunistpartier har också förvridit sitt eget språk på ett förslaget vis. Språkmanipulation är en av de främsta metoderna som kommunistkulten använder för att förleda folk. Man ändrar på ordens mening, till och med så att de betyder sin raka motsats. Det förändrade språket används om och om igen, så att de förvridna betydelserna blir djupt rotade i människors medvetanden: De som styr de statligt ägda tillgångarna kallas ”proletariatet”; fastän allmänheten inte har någon makt alls heter det att ”all makt tillhör folket”; att påpeka orättvisor är ”omstörtande verksamhet” och så vidare. Den här sortens betydelseglidningar innebär att man ofta saknar en gemensam grund för kommunikation när man talar med människor som levt sina liv under kommunistkulten.

Kommunistkulten ljuger inte bara, utan den skapar också en miljö där den försöker få hela befolkningen att aktivt delta i lögnerna. Man gör politiska studier obligatoriska, tvingar människor att uttrycka sina ståndpunkter och granskar dem politiskt. Att tvinga människor att säga saker som de egentligen inte tror på är avsett att demoralisera dem och avtrubba deras känsla för rätt och fel.

Efter att folk blivit medvetna om kommunistkultens lögner så svarar de själva med lögner. Det här är något som kommunistkulten vet om, men det accepteras, eftersom lögner är en del av spelet. Faran för kommunisterna är när människor börjar säga sanningen. En påtvingad lögnkultur är ett sätt som kommunismen medvetet förstör moralen på.

Kommunismen har mycket dåligt rykte i väst, så det enda sätt som den kan utöka sitt inflytande är genom lögner. Vänstergrupper talar om ”frihet”, ”framsteg” och ”allmänhetens intresse” för att vinna stöd, men deras mål är att främja socialismen. Vissa partier och politiker driver en politik som i praktiken är kommunistisk, men man förpackar den under ett annat namn. När man vill tvinga fram en minimilön kan man exempelvis som i USA kalla det för ”living wage”, en lön man kan leva på.

Politiker använder sig av skatter och omfördelningspolitik som leder till att människor görs beroende av de politiker som lovar dem mest. Dessa röstar man sedan på i valet, och de kan bygga sig en stabil, långsiktig politisk maskin.

 

Metoder för totalitarism

Många känner till att kommunistiska totalitära stater söker kontrollera alla aspekter av invånarnas privatliv. Ickevåldsvarianterna av kommunism arbetar för att gradvis utöka statsmakten och kontrollen över samhällslivet och i slutänden röra sig mot ett auktoritärt system. Så även folk i länder som inte står under totalitär kommunistisk kontroll löper hela tiden risken att bli av med sina friheter.

När människor följer traditionella värderingar kommer kulturen att utvecklas i enlighet med detta. Att ha en kultur som är gudomligt inspirerad är en viktig kanal för att människor ska kunna komma i kontakt med det gudomliga. De olika sociala och politiska system vi kan se över hela mänskligheten är produkter av deras kulturer.

Människan har skapats med fri vilja och förmågan att hantera sina egna angelägenheter. Människan bör hantera sig själv med självdisciplin, moraliskt uppförande och ansvar för sig själv och sin familj. Vad kommunismen vill se är totalitär politik som får människorna att motsätta sig tradition och moral, och blockera vägen till godhet och det gudomliga.

I kommunistländer monopoliserar regeringen samhällsresurserna, inklusive ekonomin, utbildningssystemet och media. Således måste allt genomföras genom att man följer partiledningens instruktioner, och deras metoder för styre är baserat på lögner och våld. De som försöker följa sitt samvete och agera med godhet kommer att bryta mot partiets ideologi och regler och bli dess fiender. De blir underklassen, som måste kämpa på samhällets botten.

I fria samhällen går trenden också i riktning mot ett mer auktoritärt styre, allt eftersom den stora staten kontrollerar nästan allt. Ett av kännetecknen på ett auktoritärt styre är att man har en stark centralmakt som planerar och styr ekonomin. I nuläget har regeringarna i väst allt mer stärkt sin förmåga att lägga sig i och kontrollera ekonomin för att genomföra statliga planer med hjälp av beskattning och skuldsättning.

Centralmakten såväl som det lokala styret utövar allt mer kontroll över samhället. En totalitär regering använder ”politisk korrekthet” för att begränsa människors yttrandefrihet och diktera vad som får och inte får sägas. De som öppet fördömer farlig politik avfärdas som att de ägnar sig åt ”hat”. De som vågar motsätta sig den politiska korrektheten marginaliseras, isoleras, blir av med jobbet och kan i vissa extrema fall bli hotade eller attackerade.

I fria samhällen går trenden också i riktning mot ett mer auktoritärt styre.

Statsmaktens verktyg missbrukas

Det nuvarande västerländska samhället är fullt med lagar och regler som detaljstyr nästan varje aspekt av samhället. Den statliga välfärden ses alltmer som en standard och en nödvändighet, snarare än en form av nödhjälp till de verkligt behövande. Teknologiska framsteg har hjälpt regeringar att utveckla en byråkrati på en aldrig tidigare skådad skala. Allt det här uppmuntras och eldas på av vänsterorienterade politiker och grupper, som säljer in det som framsteg.

På 1800-talet skrev Alexis de Tocqueville: ”Om despoti skulle etableras bland våra demokratiska nationer skulle det ha en annan karaktär; det skulle vara mer omfattande och mer milt; det skulle förnedra människor utan att plåga dem.” I många västländer införs tusentals nya lagar och regler varje år. Inte ens domare och jurister kan förstå alla lagar, för att inte tala om den genomsnittlige medborgaren. Man kan bryta mot lagen utan att ens förstå det.

Dessutom, oavsett hur perfekt en lag än är så är det bara en yttre makt, och den kan inte förändra människors sinnen. Som daoismens fader Lao Zi sade: ”Ju fler lagar som skapas, desto fler tjuvar och banditer kommer det att finnas.” Om ondskan finns överallt är lagen hjälplös. Ju fler lagar det finns, desto mer kan också en stor statsmakt utöva kontroll. Människor ignorerar det faktum att samhällsproblemen kommer ur människans onda sida. De tror att problemet ligger i lagstiftningen, så de försöker ändra på den, och missar därmed det centrala. På så vis formas en ond cirkel och samhället rör sig steg för steg i auktoritär riktning.

Teknologi gör det ännu enklare för regeringar att kontrollera sina befolkningar. Kinesiska kommunistpartiet är den mest uppenbara representanten för detta, men samma problem finns närvarande i västerlandet.

Dagens Kina är det största övervakningssystemet i världen. På offentliga platser och på vägar finns det övervakningskameror överallt. På några få minuter kan ansikten på någon svart lista identifieras från ett hav av 1,4 miljarder människor. Övervakningsmjukvara är inbäddat i den oerhört populära appen WeChat på mobiltelefoner, och det gör att man kan övervaka folk helt öppet. Mobiltelefonanvändare i Kina har inget privatliv alls, och det finns ingenstans att gömma sig.

Allt eftersom teknologin blir mer och mer avancerad och staten blir allt större kommer även väst att röra sig allt mer mot socialism, vilket kommer att leda till en liknande skrämmande nivå av övervakning, påtryckningar och styrning. Med hjälp av ”big data” kan staten se till att vissa medborgare får sparken från sina jobb, eller att deras låneansökningar avslås. Deras olika tillstånd kan dras in, och de kan förvägras den välfärd som de blivit beroende av, tack vare den förda ekonomiska politiken.

Staten har en ojämförlig förmåga att samla mänskliga och ekonomiska resurser. När politisk makt används rätt kan det gynna den egna nationen och det internationella samfundet mycket. Men som vi ser genom historien så leder missbruket av denna makt till monstruösa brott.

(Läs mer: Del 22)

Detta är ett bearbetat utdrag från den kinesiska boken Hur kommunismens spöke styr världen, skriven av ett redaktionellt team på den kinesiska utgåvan av Epoch Times.