Del 29. (Del 1 i serien här)

För att förstå hur kommunistiska system totalt underminerat lag och rätt behöver man gå tillbaka till vad lagen alltid varit för människor i traditionella samhällen: Den rättvisans kraft som bekräftar godhet och straffar ondska. Kommunismen bryter totalt med detta tänkande.

Hammurabis lagsamling i det gamla Babylon är den första kända nedskrivna lagen i människans historia. Ovanför själva lagarna, på den stentavla de är inristade i, finns en kraftfull scen avbildad: Shamash, rättvisans och solens gud, ger lagen till Kung Hammurabi. Det är en bild av en gud som ger en mänsklig regent auktoritet att styra folket med lagens hjälp.

Judarna såg de tio budorden från Gamla testamentet som både gudomlig och sekulär lag – en tradition som blev grunden för västerländsk lagkultur. Med början i Romarriket på 300-talet, via den östromerske kejsaren Justinianus och hans efterföljare, och vidare till Alfred den store, den förste av de brittiska anglosaxiska kungarna tog man sin inspiration från de tio budorden och den kristna doktrinen.

I varje samhälle måste koncept som rättvisa och laglighet spåra sina rötter tillbaka till det som ses som heligt.

Många troende anser att lagen måste vara i linje med den gudomliga måttstocken för vad som är gott och ont, och med religiösa läror, för att anses legitim. Tänkandet bakom civil olydnad genom ickevåld kan spåras tillbaka till den tidiga kristna doktrinen.

I Kina har lagen historiskt sett kommit via kejserliga dekret. Kejsaren, som var Himlens son, måste följa försynen och Himlens och jordens principer. Det här är den Väg, ”Dao”, som Lao Zi och den Gule kejsaren förmedlade. I gammal kinesisk tradition är ”Himlen” inte någon abstraktion av naturkrafterna, utan representerar det gudomliga. Att tro på Dao och Himlen är den moraliska grundbulten i kinesisk kultur. Det kinesiska lagsystem som springer ur denna tro influerade Kina i tusentals år.

Den amerikanske juridikforskaren Harold J. Berman menade att lagens roll samverkar med att människor följer de allmänna principerna för samhällsmoralen, och även med tron. Även under ett system där kyrka och stat är åtskilda så är båda inbördes beroende. I varje samhälle måste koncept som rättvisa och laglighet spåra sina rötter tillbaka till det som ses som heligt.

Med andra ord: Lagen måste ha auktoritet, vilken kommer från den rättvisa som gudarna gett människan. Lagen är inte bara rättvis, den är också helig. Det moderna lagsystemet har kvar många aspekter av religiösa ceremonier, vilket stärker dess makt.

Lagen under kommunistiska regimer

Kommunistpartier är anti-teistiska kulter, vars mål är att kapa samhällets band till dess förfäders kultur och traditionella värderingar. Det är därför inte att förvänta att de ska försöka upprätthålla rättvisa, enligt den traditionella moralen.

I de traditionella samhällena talade de kristna om att älska andra som sig själv; konfucianismen lär ut att en god man älskar andra. Kärleken är inte begränsad till det snäva konceptet av kärlek mellan man och kvinna eller mellan familjemedlemmar och vänner. I begreppet kärlek ryms välvilja, nåd, rättvisa, osjälviskhet och andra dygder. Med den här kulturella grunden är lagen inte bara helig, utan den förkroppsligar också kärlekens anda i det mänskliga samhället.

Inget lagsystem kan hoppas innefatta alla former av konflikter och förse dessa med bedömningar och beslut. Lagar måste alltså ta med alla parters subjektivitet i bedömningen. Domaren måste följa lagens anda och fälla en dom som följer välviljans princip.

Kommunismen är rotad i hat. Den hatar inte bara Gud, utan även den kultur, det levnadssätt och alla de traditioner som anses givna till människorna av Himlen. Marx skrev till sin blivande fru, Jenny: 'Med förakt ska jag kasta min handske i världens ansikte, sedan ska jag vandra genom ruinerna som en skapare!'

Sergej Gennadievitj Netjajev, en kommunistisk terrorist i tsarryssland, skrev i sin pamflett ”Revolutionärens katekes” att revolutionären ska ”bryta alla band som binder honom vid den sociala ordningen och den civiliserade världen med alla dess lagar, moral och seder, och med alla dess accepterade konventioner”.

Lenin uttryckte en liknande syn: 'Diktatur är makt som stöder sig direkt på våld och inte är bunden av några lagar. Proletariatets revolutionära diktatur är makt som erövrats och stöds genom proletariatets våld mot bourgeoisin, en makt som inte är bunden av några lagar.'

Att använda politisk makt för att döda, tortera och utmäta kollektiv bestraffning utan lagens begränsningar är statsterror. Den sortens brutalitet är det första steget som de klassiska kommunistregimerna har tagit när de kommit till makten.

Månaderna efter bolsjevikernas störtande av den ryska regeringen 1917 dödades hundratusentals människor i det politiska våldet. Bolsjevikerna etablerade den så kallade tjekan, den hemliga polisen, och gav den makten att utföra summariska avrättningar. Mellan 1918 och 1922 dödade tjekisterna över två miljoner människor utan rättegång.

Alexander Nikolajevitj Jakovlev, tidigare propagandaminister i Centralkommittén, medlem av politbyrån och det sovjetiska kommunistpartiets sekretariat, skrev att bara under 1900-talet dog 60 miljoner människor i Ryssland till följd av krig, hunger och förtryck. Genom att använda offentliga arkiv beräknade Jakovlev att mellan 20 och 30 miljoner människor dödades i de sovjetiska förföljelsekampanjerna.

1987 etablerade den sovjetiska politbyrån en kommitté, som Jakovlev var medlem av, för att granska de rättsövergrepp som hade begåtts under det sovjetiska systemet. Efter att ha gått igenom tusentals dokument skrev Jakovlev: ”Jag har länge burit på en känsla som jag inte kan skaka av mig. Det verkar som om de människor som begått dessa illdåd är en grupp mentalt störda personer, men jag fruktar att det är en förklaring som riskerar att förenkla problemet.”

Jakovlev såg att illdåden som begicks under kommunisteran inte kom från vanligt mänskligt tänkande eller impulser – de var noggrant planerade. Dessa brott begicks inte för något högre mål som skulle gynna världen, utan av ett djupt hat mot livet självt. De som driver på kommunismen begår illdåd, inte av okunskap, utan av illvilja.

Vad som är rätt och fel förändras ständigt

Medan kommunismen har ignorerat allt vad legalitet heter i den statsterrorism man bedrivit för att nå sina inhemska mål, har den samtidigt visat upp en fasad för västerlandet genom att hävda att den följer rättsstatens principer. Det här är för att kunna ha utbyten med de fria samhällena i väst kring handel, ekonomi, kultur och geopolitik, samtidigt som man infiltrerar och omstörtar dem.

Enligt Marx är lagen en produkt av klassmotsättningar och ett verktyg som förkroppsligar den härskande klassens vilja. Kommunistpartiernas lagar kommer inte från Gud eller ens en genuin människokärlek eller intresse av att upprätthålla ett rättvist samhälle. Allt eftersom partiets intressen förändras ändras därmed också dess lagar.

Enligt marxistisk teori reflekterar lagen den härskande klassens vilja och är ett instrument för dess styre.

När Kinesiska kommunistpartiet tog makten hade man naturligt nog klasskampen som vägledande princip, och utifrån denna rånade man sina egna medborgare. Man stiftade lagar mot ”kontrarevolutionär verksamhet” vilket innefattade alla som motsatte sig partiets politik eller stölder. Kontrarevolutionärer fängslades eller sköts, helt enkelt.

Efter att ha fullbordat det här enorma rånet i det ”gemensamma ägandets” namn behövde kommunistpartiet ett sätt att behålla det man stulit. Således förflyttades dess prioriteter och man införde lagar som skyddade privat egendom.

Det här innebar i praktiken mest att man beskyddade partiets intressen, eftersom den egendom som tillhör vanliga kineser i praktiken inte åtnjuter samma skydd. De ständigt pågående tvångsrivningarna av människors hus för att göra plats för markutveckling illustrerar hur regimen ofta ignorerar privat äganderätt.

Partiet måste hela tiden frambesvärja nya fiender för att behålla sin makt. Vilka man förföljer ändras hela tiden, från markägare och affärsmän på 50- och 60-talet till studenter som ville ha demokrati efter 1989, till kristna och Falun Gong-utövare i vår tid, inklusive advokater som försöker hjälpa dem.

I och med detta måste partiet också hela tiden förändra sina lagar. Under sitt snart sjuttio år långa styre har partiet avverkat fyra grundlagar, där den sista har omarbetats fyra gånger sedan den antogs 1982.

Konstitutionen kan alltid ignoreras

Kinesiska kommunistpartiet har fyllt sin grundlag med högstämda och ordrika formuleringar för att visa att man följer rättsstatsprinciper och internationella normer. I praktiken följer man dock aldrig strikt konstitutionen, och rättigheter som yttrandefrihet, trosfrihet och organisationsfrihet skyddas inte.

Enligt marxistisk teori reflekterar lagen den härskande klassens vilja och är ett instrument för dess styre. Följaktligen är det inget konstigt för ett kommunistparti att stifta och förändra lagar för att förtrycka sina fiender.

Under det här systemet kan alla som utmanar ”den härskande klassens vilja” – alltså alla som motsätter sig kommunistpartiets intressen – förföljas helt lagligt, eftersom de är ”klassfiender”. Det må sedan gälla arbetslösa proletärer, demobiliserade soldater, bönder vars mark har beslagtagits, människorättsadvokater, eller bara människor som försöker klara sitt uppehälle.

För advokater i kommunistländer spelar lagarna som de står skrivna alltid andrafiol till olika praktiska hänsyn. Om en försvarsadvokat försöker åberopa lagen eller tala om rättvisa i fel fall kan domaren och åklagarsidan tysta honom genom att tala om lagens ”anda”. I andra fall säger man helt öppet att domstolen styrs av kommunistpartiet och måste följa dess order. Vad än de här enskilda domstolsfunktionärerna själva tänker så reflekterar det de säger den juridiska anda som existerar under kommunistregimer.

Kommunistpartiets lagar, som alltid kan böjas och tillämpas selektivt, har inga heliga källor för sin legitimitet. Under det senaste århundradet har kommunistpartiernas juridiska system skapat otaliga orättvisor och bevittnat 100 miljoner oskyldiga människors död.

 (Läs mer: Del 30)

Detta är ett bearbetat utdrag från den kinesiska boken Hur kommunismens spöke styr världen, skriven av ett redaktionellt team på den kinesiska utgåvan av Epoch Times.