Kommunism stryper innovationen
Anställda arbetar vid den kinesisk-franska fabriken Dongfeng Peugeot-Citroën Automobile (DPCA) i Wuhan. Kina har svårt att på egen hand utveckla konkurrenskraftiga bilar. Foto: Peter Parks/AFP/Getty Images


Innovation, vår tids universalmedicin för att få upp ekonomisk tillväxt och långsiktigt välstånd, påverkas negativt under kommunistiska system, visar forskning.

I grova drag kan man säga att den kommunistiska modellen med statligt ägande och hård statlig övervakning leder till en kultur där man undviker att ta risker, och en miljö där ambitioner och kreativitet inte premieras. Det här är så långt man kan komma från de byggstenar som krävs för att innovation ska kunna blomstra.

2017 års International Intellectual Property Index (ett index över immaterialrätt), som nyligen publicerades av Global Intellectual Property Center (GIPC) på USA:s handelskammare, rankar kommunismens högborg, Kina, som nummer 27 och det tidigare kommunistlandet Ryssland som nummer 23. Mindre länder som Malaysia, Mexiko och Turkiet ligger högre upp.

Rapporten associerar starkare skydd för immaterialrätt med en mer innovativ ekonomi, och omvänt så ses svagt immaterialrättsskydd som ett hinder för långsiktig strategisk innovation och utveckling.

”En robust nationell immaterialrättsmiljö korrelerar starkt med ett flertal makroekonomiska indikatorer för innovation och kreativitet”, står det i GIPC-rapporten.

"[Kina] har fortfarande inte tillverkat en förbränningsmotor som kan exporteras, och släpar efter utvecklade länder inom vetenskap, från bioteknik till material." 

– McKinsey

Ledande länder när det gäller starkt skydd för immaterialrätt är de fria marknadsekonomierna som USA och Storbritannien. Generellt ligger de utvecklade, demokratiska länderna i Europa och Asien långt framme.

Rysslands protektionistiska politik, med lokal produktion, anskaffning och tillverkning har en begränsande inverkan på immaterialrätten. Ryssland har också långvariga problem med piratproduktion av mjukvara.

Kina har enligt rapporten historiskt höga nivåer av immaterialrättskränkningar.

Kina och Ryssland är de ”vanliga misstänkta” när det gäller cyberspionage. Stöld av den intellektuella egendom som är innovationens infrastruktur är ett sätt som dessa länder som genomsyras av kommunism använder för att kunna vara internationellt konkurrenskraftiga.

Den australiska byrån 2thinknow har rankat världens mest innovativa städer de senaste tio åren. Enligt den senaste rankningen som nyligen presenterades är Peking, på plats 30, den mest innovativa staden i något kommunistland. Moskva kommer först på plats 43.

Ineffektiva universitet

Enligt OECD återfinns inte ett enda kinesiskt universitet bland de 30 bästa i världen när det gäller vilka vetenskapliga artiklar som citeras mest.

Universitet är plantskolor för unga, innovativa hjärnor. Där föds och debatteras idéer, bildas företag och genomförs forskning. De är nyckelkomponenter i ett friskt ekosystem för innovation.

Harvardprofessorn William Kirby har skrivit om de stränga begränsningarna på kinesiska universitet när det gäller vad lärarna kan diskutera med studenterna.

”Lärarna fick inte tala om några som helst tidigare misstag som kommunistpartiet begått… De fick inte tala om fördelar med ett rättsväsende som är separat från regeringsmakten”, skrev Kirby i en artikel i Harvard Business Review (HBR) 2015.

”Det är svårt att överdriva den negativa effekten av dessa begränsningar på diskussionsklimatet och lärandemiljön”, skrev Kirby.

Protester vid Hong Kong University mot att en Pekingvänlig tjänsteman valts till ordförande för universitetets styrelse. Foto: Anthony Wallace/AFP/Getty Images
 

Kommunism är ökänt för korruption och kumpanvälde. En ledarartikel i Science noterade att huvuddelen av den kinesiska regeringens budget för forskning och utveckling fördelas utifrån politiska kopplingar och inte enligt ett meritsystem baserat på oberoende bedömningspaneler.

Kommunistisk störning

McKinsey-rapporten ”The China Effect on Global Innovation” noterade att innovationens påverkan på Kinas ekonomiska tillväxt sjunkit till de lägsta nivåerna sedan 1980.

Kina har en enorm konsumentmarknad och en regering som är redo att investera enorma summor – över motsvarande en och en halv biljon svenska kronor under 2014 – och dess universitet utexaminerar 1,2 miljoner ingenjörer årligen.

Det är tydligt att Kina har enorm potential, men ändå är det USA som dominerar inom teknik.

”Landet [Kina] har fortfarande inte tillverkat en förbränningsmotor som kan exporteras, och släpar efter utvecklade länder inom vetenskap, från bioteknik till material”, skriver McKinsey.

”Nästan alla västerländska teknikjättar har forskningslabb i Kina, men det allra mesta av deras erfarenhet handlar om anpassning efter lokala förhållanden, inte utveckling av nästa generation inom teknologier och produkter”, skrev Anil Gupta och Hayian Wang i en artikel från 2016 i HBR. Gupta och Wang skrev boken ”Getting China and India Right” tillsammans.

Överdriven statlig inblandning leder ofta till slöseri och överskott – för mycket byggande och överkapacitet. Kinas fastighetsbubbla och stålverk är två sådana exempel.

"Kinas innovation kommer mestadels genom ”kreativ adaption”, vilket kan betyda flera olika saker, såsom utlandsförvärv och partnerskap, men även rena cyberstölder."

På senare tid har den kinesiska regimen försökt sporra en massa nystartade företag och de dem generösa bidrag. Men man har inte kunskapen att identifiera vilka som kommer att bli vinnare. En mer effektiv kapitalanvändning hittas i stället hos kunniga och omdömesgilla riskkapitalister. De flesta nystarter kommer ändå att gå omkull.

I en artikel i HBR från 2014 som ställer frågan varför Kina är så dåligt på innovation (”Why China Can’t Innovate) där William Kirby är en av författarna, står att Kinesiska kommunistpartiet kräver att varje företag med fler än 50 anställda måste ha en kommunistpartirepresentant. Större företag måste ha en egen particell, vars ledare rapporterar direkt till partiet på kommun- eller provinsnivå.

”Dessa krav skadar ett företags strategiska inriktning på ägande, dess verksamhet och konkurrensfördelar och hämmar därmed normal konkurrens, för att inte nämna drivkraften för grundare att låta sina företag växa”, står det i artikeln.

Systemet med ”parallellt styre” stryper idéflödet. Kinas innovation kommer mestadels genom ”kreativ adaption”, vilket kan betyda flera olika saker, såsom utlandsförvärv och partnerskap, men även rena cyberstölder.

Kapitalflykt

Kommunismens avoga inställning till privat ägande hämmar innovationen.

”Nyckeln till om Kina kan bli ett innovationsland ligger i respekten för äganderätten och lagstyre”, skrev den kinesiske ekonomen Ma Guangyuan.

På sin blogg citerar Ma den kände amerikanske investeraren William Bernsteins texter som diskuterar äganderätten som en av de viktigaste fyra faktorerna för snabb ekonomisk tillväxt. Ma skriver att ”entreprenörer lever i ständig skräck för att straffas” på grund av de tveksamma affärsmetoderna i Kina, och att den här miljön gör att de förlorar tron på en hållbar, långsiktig ekonomisk framtid.

Kapitalflykt ut ur Kina är ett symptom på problemet. Ett annat är kinesers preferens för att skicka sina barn utomlands för att studera. Att entreprenörer som Li Ka-shing och Cao Dewang flyttar utomlands är ett tecken på att gräset är grönare där.

Förre världsmästaren i schack, Garri Kasparov, är på sin blogg tydlig i sitt omdöme: ”Kommunism som politisk ideologi är lika bankrutt som någonsin.”

Han fortsätter: ”Det är ingen tillfällighet att värderingarna under det amerikanska århundradet också är innovationens och upptäckandets värderingar. Individuell frihet, risktagande, investeringar, möjligheter, ambition och uppoffring. Religiösa och sekulära diktaturer kan inte tävla med dessa värderingar, så de angriper de system som är grundade på dem.”

Författarna till HBR-artikeln ”Why China Can’t Innovate” ser den nästan obegränsade kapaciteten hos den enskilde kinesen, men den politiska miljön är ett strypkoppel på innovationen.

”Vi tror inte att problemet är den innovativa eller intellektuella kapaciteten hos det kinesiska folket, vilken är obegränsad, utan den politiska värld där deras skolor, universitet och företag tvingas operera, vilken är i högsta grad begränsad”, skriver de.