De äldre är en stor grupp man riktar sig mot. Det är otroligt höga brottsvinster i bedrägeribrott och riskerna är låga för bedragarna. Det säger Jan Friberg, kommissarie på polisens bedrägerisektion i Stockholm.

– Vi kallar de här brotten för voice vishing eller telefonbedrägerier och fysisk vishing, säger Jan Friberg.

Det senare är när brottslingen besöker äldre och försöker lura dem på olika sätt direkt i hemmet.

Vishingbedägerier uppstod runt 2016. Innan dess var det ett okänt brott i Sverige. Fördelen för bedragarna är att det är enkelt att komma åt personinformation då den är offentlig. Några år senare, 2019, uppstod fysisk vishing som är när man kommer hem till den äldre.

– Det kan vara att bedragaren säger att de måste skicka hem säkerhetspersonal eller polis till den äldre för att hämta dennes tillhörigheter, säger Friberg.

Många blir deprimerade. Jag har till och med pratat med dem som tappat livslusten och inte vill leva längre. 

—Jan Friberg Kommissarie på polisens bedrägerisektion i Stockholm

Den kriminelle har sällan polisuniform utan uppträder som civilpolis. Brottet kan ske i två steg. Först töms den lurades konto via telefon och därefter kommer någon hem till personen och lurar till sig värdesaker och kontanter.

De äldre drabbas då de har en stor tilltro till samhället och att de inte vill vara oartiga och lägga på luren när någon säger sig ringa från polisen eller banken.

– Det är också så att bedragarna stressar upp de äldre vilket är en annan orsak till att den här gruppen drabbas. De är också väl förberedda och följer ett manus. Detta är en heltidssysselsättning för dem.

De kriminella tar reda på det mesta om den de försöker lura. De vet var den äldre bor via folkbokföringen och kan till och med veta vilka deras barn är. Detta invaggar den äldre i säkerhet och trygghet samtidigt som man uppger att den äldres pengar är på väg att försvinna vilket upplevs som skrämmande.

De äldre som drabbats av bedrägerier skäms också för att de blivit lurade. De anklagar sig själva för att de blivit bedragna och skäms för sina barn och vänner. Det finns därför ett stort mörkertal då många aldrig gör någon polisanmälan.

– Många blir deprimerade. Jag har till och med pratat med dem som tappat livslusten och inte vill leva längre när hela deras livs besparingar har försvunnit på några minuter.

– Nyligen blev en kvinna uppringd av en man som sade sig ringa från ett inkassoföretag.

Mannen påstod att någon beställt en telefon i hennes namn och frågade henne om hon kunde koppla upp sig till en dator. Kvinnan var dock inte hemma när han ringde och det gick därför inte förrän dagen därpå. Bedragaren sade att någon från banken skulle ringa upp henne följande dag vilket en annan man mycket riktigt gjorde.

– Han påstod att någon försökt ta ett lån på 180 000 kronor på målsägarens konto. Mannen var väldigt vänlig, vältalig och övertygande. Vid flera tillfällen under samtalet uppmanade han henne att uppge sitt BankID, säger han.

Bedragaren sade att de skulle sätta undan 99 000 kronor för att förhindra låneförsöket och att hon skulle få tillbaka beloppet senare.

Strax efter samtalet med bedragaren, som varade i drygt tre timmar, ringde en vän upp henne. Hon berättade då vad som hänt. Vännen rådde kvinnan att kontakta banken, vilket hon gjorde och uppmanades då att göra en polisanmälan.

– Banken kunde konstatera att det försvunnit 99 000 kronor från hennes konto, säger Friberg och beskriver hur den kriminelle suttit och loggat in på kvinnans bank samtidigt som hon uppgett sitt BankID och sedan gjort en överföring till ett annat konto.

Polisen kunde inte se vilket telefonnummer bedragaren ringde från eftersom han använde ett oregistrerat kontantkort. Det går däremot inte att göra längre.

– Den första augusti kom en lagändring att man inte får sälja oregistrerade kontantkort.

De oregistrerade kontantkort som är i omlopp kan användas fram till den första februari. Friberg förklarar varför polisen inte kunde spåra kontoöverföringen från kvinnans konto till bedragarens.

Pengarna sätts inte in på den bedragarens konto utan på en annan persons, en så kallad målvakt. Polisen hittade dock målvaktens konto och kunde se att en överföring på 99 000 kronor gjorts. Samtidigt upptäckte man att en annan överföring på 100 000 kronor gjorts från ett annat konto till målvaktens konto dagen före.

– Han deklarerade en årsinkomst på mindre än 200 000 kronor, varför överföringarna är helt osannolika.

Målvakten hade fört över flera stora belopp till andra konton och till valutaföretag och dessutom tagit ut ett stort belopp i en bankomat.

– Han gör av med alla de här pengarna på två dagar. Mannen misstänks för penningtvättsbrott men bedragaren har vi svårt att hitta.

I princip det enda sätt på vilket polisen kan få kännedom om den som begått brottet är att målvakten erkänner vem han tagit emot pengarna från.

Det finns också målvakter som är tvingade att ta emot pengarna, andra får ersättning för att de hjälper bedragaren. Många har heller inget att förlora eftersom de redan är så brottsligt belastade. Det finns också personer som man inte förväntar sig att de ska fungera som målvakter.

– Vi har faktiskt hittat personer som har förtroendeuppdrag i samhället som tagit emot pengar. Det kan till och med vara sådana som är gode män, säger han och berättar att de exempelvis hittat vanliga mammor som är helt ostraffade som varit målvakter.

– Pengarna som stjäls omfördelas så fort det bara går.

Polisen har särskilda avdelningar i varje region som arbetar endast med bedrägeribrott. Bara i Stockholm arbetar drygt 110 poliser enbart med detta. En del av dem arbetar med kontospårningar eller med att titta på bankernas övervakningsfilmer för att identifiera brottslingarna.

Friberg framhåller att man blivit särskilt bra på att göra kontospårningar för att få reda på hur pengarna flyttats runt på brottslingarnas konton.

– Vi håller oerhört många förhör med penning-målvakter runt om i landet, säger han.

Det är dock svårt att få tag på den verkliga bedragaren. Han ger ett exempel på en som åkt fast. Friberg berättar om en kriminell som utgav sig för att vara polis. Han hade en särskilt utstuderad metod och uppgav att han blivit skottskadad i tjänsten och haltade när han kom hem till de äldre för att skapa sympati hos dem. På så sätt flyttade han fokus från sitt lurendrejeri till sin skada och förklarade att han numera bara kunde göra den här typen av enklare polisuppdrag.

En annan metod han arbetade med var att han eller någon annan ringde och sade att de var från polisen och arbetade med en grov och våldsam brottslighet i den äldres närområde.

– Han sade att polisen nyligen lyckats gripa några av gärningsmännen och att en av dem varit mycket våldsam och stuckit en sax i låret på en gammal kvinna, berättar Friberg.

Bedragaren sade också att han hittat en adresslapp till personen han ringde till och att en av gärningsmännen lyckats fly och att de befarade att den uppringda är hans nästa offer. Den kriminelle erbjuder henne då att polisen ska komma hem till henne och ta hand om värdesaker, kontanter och kontokort under någon vecka tills polisen fått fast gärningsmannen.

Bedragaren som begått brotten upptäcktes, åtalades och dömdes till ett och ett halvt års fängelse för grova stölder.

Ett stort problem är att pengarna från bedrägerierna går till organiserad brottslighet.

– Det är rent ut sagt samhällsfarligt. De här brotten förser de kriminella med väldigt mycket intäkter som de absolut inte ska ha, säger han.

De kan investera i områden som de inte skulle kunnat göra utan att ha tillskansat sig lättförtjänta pengar genom att bedra äldre.

– Det kan vara att köpa vapen och att beställa mord.

Han förklarar att de märker hur de kriminella övergår från bankrån och vanliga rån till bedrägerier eftersom riskerna är så små att åka fast.

Vad gäller hur man ska komma till rätta med bedrägeribrott framhåller han att det är mycket viktigt att förebygga brotten eftersom det är svårt att utreda alla anmälningar som översköljer polisen. Det viktiga är att de äldre och deras närstående får information och kännedom om hur bedragarna går till väga.

– Vi har valt att rikta oss mycket till pensionärernas barn så att de ska bry sig om och informera sina föräldrar. Det är ju ofta deras arv som försvinner egentligen. Var sjätte anmält brott i Sverige är faktiskt ett bedrägeribrott. Så vanligt är det, konstaterar Jan Friberg.

Här ett exempel på en som luades på 385 000 men får pengarna tillbaka. 

Högsta domstolen ålägger Länsförsäkringar Bank AB att betala Masoud Tajallaei 385 000 kronor för ett bankbedrägeri han utsatts för. Polisen tror att domen kan blir prejudicerande.

– Vi hoppas att bankerna genom den här domen tar mer ansvar att göra det säkrare för sina kunder, säger Fanny Göthberg, brottsförebyggande samordnare på polisens bedrägerisektionen i Stockholm.

Högsta domstolen (HD) beskriver i domslutet, som Epoch Times tagit del av, att Masoud Tajallaei var bankkund hos Länsförsäkringar. Han blev uppringd av en bedragare 2018. Denne uppgav att han ringde från SEB:s säkerhetsavdelning och sade att Tajallaei inte svarat på ett brev där banken krävde skriftligt samtycke till bankens hantering av hans personuppgifter. Tajallaei uppmanades att logga in hos banken med sitt mobila BankID för att godkänna personuppgifterna, men i stället loggade bedragaren in på hans konto på Länsförsäkringar och kunde sedan föra över pengarna till ett eget konto.

Tajallaei erkänner att han har agerat grovt vårdslöst, men att han inte hade handlat särskilt klandervärt.

HD konstaterar att det inte varit fråga om ett sådant agerande som krävs för ”att en konsument ska anses ha handlat särskilt klandervärt” och dömer Länsförsäkringar att betala beloppet, ränta och rättegångskostnader.

Domslutet välkomnas av polisen.

– Vi hoppas att detta kan ge resultat, säger Göthberg.

Polisen tror att domen kommer att tvinga bankerna att lägga om sina rutiner och öka sin säkerhet.

– Det gäller mot alla bankkunder men i synnerhet mot de äldre, säger Göthbergs kollega Jan Friberg.

Han tycker det är viktigt att framhålla att det nu finns en ökad möjlighet att få tillbaka sina pengar om man utsatts för bedrägeri.

– Vi på polisen kan förstås inte lova detta, men vi tror och hoppas det, säger han och hänvisar också till att Allmänna reklamationsnämnden under sommaren har prövat sex fall sedan domen föll. I fem fall ansåg ARN att banken skulle betala och i bara ett av fallen ansåg nämnden att personen agerat särskilt klandervärt.

– Så domen har fått effekter redan nu, säger Friberg.

Kontakta skribenten: [email protected]