Yuan Hongbing, kinesisk före detta juridikprofessor i exil, menar att den kinesiske miljardären Xiao Jianhua var inblandad i Kinas börskrasch sommaren 2015. Xiao, som försvann från sitt hotell i Hongkong tidigare i år, har pekats ut som en av de viktigaste finansiella aktörerna bakom tidigare regimledaren Jiang Zemins partifalang.

Yuan, som fortfarande har ett stort kontaktnät i Kina, sade i en intervju med den kinesiskspråkiga nyhetssajten Mingjing att han känt Xiao sedan deras tid tillsammans på Peking University på 80-talet, och att han till och med anställde Xiao där efter att denne tog examen, och att de därefter höll kontakten ett par år.

I intervjun refererar Yuan till politiska nyckelpersoner i Kina, som stod förre regimledaren Jiang Zemin nära, såsom Zeng Qinghong och Chen Yun, och han hävdar att Xiao var ekonomiskt involverad med dem. Yuan menar också att Xiao hjälpte till att iscensätta börskraschen 2015 som ett sätt att slå tillbaka mot antikorruptionskampanjen, som leds av nuvarande regimledaren Xi Jinpings kanske närmste man, Wang Qishan. Efter kraschen blev åtskilliga personer inom den finansiella sektorn förhörda av antikorruptionsutredare.

Det här är utdrag ur intervjun med Yuan Hongbing i Mingjing, som publicerades 25 maj.

”Xiao Jianghua stod tidigare Zeng Qinghongs familj mycket nära – Zeng Qinghongs son är Zeng Wei. Han var också mycket nära Jiang Zemins familj, såväl som Zhang Dejiangs, Zhang Gaolis och Liu Yunshans [nuvarande medlemmar av Politbyråns ständiga utskott, reds anm] familjer.

”De flesta familjerna till medlemmar av Politbyrån och Politbyråns ständiga utskott, såväl nuvarande som tidigare, använde sig av Xiao Jianhua som frontman.

”Xiao Jianhuas inflytande i den finansiella sektorn kan spåras till att han fick hjälp av Zeng Qinghongs son. Och hans kopplingar till Dai Xianglong och Zhou Xiaochuan etablerades främst via Chen Yuns familj.

”I Kina är alla tiotals miljoner partitjänstemän korrupta, utan undantag. Kumpankapitalismen göder i sig själv korruption. Korrupta tjänstemän kan delas in i två grupper: de som inte är ”kronprinsar”, såsom Guo Boxiong, Xu Caihou, Ling Jihua och Zhou Yongkang, och de ”kronprinsar” som är ättlingar till kommunistpartiets generaler och tjänstemän på provinsnivå från den tiden då kommunistpartiet tog makten.

”Xi Jinping och Wang Qishans antikorruptionssvep har i viss mån berört de här familjerna och hotat deras intressen. Det här är bakgrunden till den finansiella kuppen 2015. Kuppen styrdes av Xiao Jianhua. När ”kronprinsarna” diskuterade kuppen berömde de ”personen från Beijing University” för att denne vågade tänka i de här banorna.

”Xiao Jianhuas mål med kuppen var att få Xi Jinping att stoppa [antikorruptionskampanjen] i rätt tid, eller mer specifikt att behålla unionen mellan de tiotals miljonerna korrupta tjänstemän och de sluga affärsmännen under kumpankapitalismens marknadsekonomi.

”Ur en annan synvinkel var det ett tecken på att Kinesiska kommunistpartiets interna politiska kris hade nått en kritisk punkt. Under kumpankapitalismen är unionen mellan korrupta tjänstemän och omoraliska affärsmän själva den politiska basen för den centraliserade politiken. Xiao Jianhua och Guo Wengui, och de som förlitar sig på kumpankapitalistsystemet har nu utmanat systemet, och rentav blivit ett tämligen allvarligt hot mot det. Den nuvarande totalitära kommunistregimen lider inte bara av en ekonomisk kris eller enkel ekonomisk korruption, utan av politisk dekadens.

”Syftet med finanskuppen 2015 var att stoppa den centrala antikorruptionspolitiken. Mer direkt handlade det om en attack på Wang Qishan.

”Genom den här finansiella kuppen ville man ta makten över den här nutida ’östra depån’ [’dong chang’ på kinesiska, en referens till en hemlig polis/spionorganisation under Mingdynastin, reds anm] från Wang Qishan.

”De tänkte att om Wang Qishan fortsatte på den här vägen skulle han komma att direkt påverka deras intressen.

”Eftersom korruptionen har sina rötter i kommunistpartiets kumpankapitalism, och man inte försöker befria det ekonomiska systemet från korruption, så kan man se att alla försök att bekämpa korruption bara är ett sätt att skydda partiets maktelits intressen.

”Kineser i Kina och utomlands måste skaffa sig en bättre förståelse av att kommunistpartiets tyranni är den mest hemska förbannelsen för den kinesiska nationen. Kinas mest fundamentala politiska intresse är att ta reda på hur man ska kunna göra slut på kommunistpartiets tyranni så snart som möjligt. Ju förr kommunistpartiet får ett slut, desto färre förluster för Kina. Om vi låter kommunistpartiet fortsätta existera på lång sikt kommer Kina inte att ha någon framtid.”