Kinas cyniska ”Pandemidiplomati”
Peking ger vaccintillgång till strategiskt viktiga länder och regioner, men det kommer med villkor och obesvarade frågor.
En laboratoriearbetare testar ett försöksvaccin mot covid-19 vid Sinovac Biotech i peking, den 29 april 2020. Foto: Nicolas Asfouri/AFP via Getty Images


Utnyttjar Kina pandemin på nya sätt? Det verkar som att Peking har kopierat en del av sin strategi för att skapa skuldfällor från Belt and Road-initiativet (BRI), och tillämpar den på länder som drabbats av KKP-viruset (det nya coronaviruset).

Det är pandemidiplomati på högsta nivå.

Ännu en skuldfälla?

Kinas BRI-strategi har varit att låna ut pengar till fattiga länder som de sedan inte kan betala tillbaka. Därpå utnyttjar Kina skulden för att överta ägandet av hamnar, och parkerar sin flotta där, och kanske bygger de också upp en pampig militärbas på landets mark, oavsett om de vill det eller inte.

Är Pekings vaccindiplomati lika enkel?

Kan det vara så att det kinesiska kommunistpartiet (KKP) har kläckt idén om att sätta igång en global pandemi och sedan sälja, eller till och med ge bort, vaccin till de fattigare länderna som de vill exploatera och dominera militärt?

De länder som inte har råd med prislappen på miljarder dollar, erbjuds lån till vaccinet som man vet att de aldrig kan betala tillbaka.

När de fattiga länderna sedan inte kan betala sin skuld, slutar det med att Kina äger infrastruktur, allmännyttiga tjänster eller jordbruksmark i värdländerna.

För att citera ”Gudfadern”: Det låter som ”ett erbjudande de inte kan tacka nej till.”

Strategiska vaccinerbjudanden

KKP:s senaste twist i maktkampen är, i många fall, inriktad på länder som är lierade med USA eller är strategiskt viktiga för Kina – eller båda.

Ett viktigt mål är till exempel länder i Latinamerika och Karibien. Enligt det mexikanska utrikesdepartementet hade den kinesiska utrikesministern Wang Yi ett virtuellt möte med latinamerikanska och karibiska ledare. Vid mötet erbjöd Kina ett lån på 1 miljard dollar för att länderna skulle få tillgång till deras vaccin. Mexikos president Andrés Manuel López Obrador tackade Kina offentligt när de hade fått lånet, och för annan medicinsk utrustning som Kina har skickat Mexiko.

Tveklöst planerar Kina att utnyttja det här stödet för framtida expansion i Amerikas geopolitiska bakgård och utöka sitt inflytande på bekostnad av USA. Och det är ingen tillfällighet att grannlandet Mexiko är ett av deras mål.

Vad kan Mexiko erbjuda i gengäld? Möjligheten för Kina att öppna fabriker i Mexiko?

Det skulle definitivt upphäva effekten av USA:s tullar mot Kina, eller hur? Vi får vänta och se.

Samtidigt skulle det inte förvåna någon om Peking också driver sin pandemidiplomati betydligt närmare hemlandet.

Indonesien, till exempel, som har utmanat Kinas territoriella anspråk i Sydkinesiska sjön i åratal, spelar nu på en annan lyra. De vill ha och behöver ett vaccin mot KKP-viruset, och vet att KKP har ett vaccin. Eller åtminstone så tror den indonesiska regeringen på Pekings påståenden om att de har ett. 

Oavsett vad, så har ett telefonsamtal mellan den kinesiska ledaren Xi Jinping och Indonesiens president Joko Widodo resulterat i ett löfte från Kina om att ordna så att vaccinet kommer till Indonesien. Vad man inte vet är vad Indonesien har lovat i gengäld.

Kanske ett av de viktigaste länderna, ur ett strategiskt perspektiv, är Fillipinerna. Landet ligger i Sydkinesiska sjön och är avgörande för Kinas militära dominans i regionen. Det är faktiskt ganska sannolikt att Peking så småningom kommer att styra över landet på ett eller annat sätt.

Precis som i Latinamerika och Karibien är målet för Kinas pandemipolicy i Filippinerna det strategiska förhållandet mellan USA och Filippinerna. Ögruppens närhet till Kina ger amerikanska marin- och markstyrkor tillgång till ett viktigt område där de kan motverka kinesiska militära åtgärder. Ur det här perspektivet ser Kina en stor möjlighet att stoppa detta hot.

Det beror på att även om den amerikansk-filippinska alliansen går tillbaka till 1951, så har relationen blivit mycket svagare under de senaste två decennierna. Nedläggningen av amerikanska militärbaser i slutet av 1990-talet följdes upp med ett påföljande Visiting Forces Agreement (VFA). VFA ersatte de tidigare militära fördragen och lättade Filippinernas förpliktelser i alliansen med USA.

Har Duterte börjat tveka?

I februari meddelade den filippinska presidenten Rodrigo Duterte Washington att de skulle avsluta VFA med USA inom 180 dagar. Det är troligt att Dutertes avsikt var att klippa banden med Washington och röra sig närmare Peking. Utan tvekan såg han en potentiell vinst med detta, även om det var på bekostnad av landets nationella säkerhet och suveränitet.

Samtidigt gav det honom utrymme att förhandla med såväl USA som med Kina. Tydligen har dock Duterte insett att en närmare relation med Peking medför risker. Kinas militarisering av Sydkinesiska sjön, dess behandling av Hongkong och ökade krigföring mot Taiwan kan ha fått den filippinska presidenten på andra tankar.

Det kan förklara varför Duterte i juni avbröt – åtminstone tillfälligt – avslutandet av VFA med USA.

Varför lita på Kina? 

Det kan finnas flera följder av Kinas pandemidiplomati som vi kan få se framöver.

Till att börja med, vilka politiska och militära överväganden kommer Kina att lyckas pressa fram ur de nationer som det har vaccinerat? På vilket sätt kommer de att hota USA? Vad kan ett potentiellt amerikanskt svar bli?

Kanske lika viktig är frågan: Hur kommer det att fastställas om Kinas vaccin är effektivt, och om det är säkert?

Och med tanke på Kinas rykte, varför skulle ledarna i alla dessa länder lita på Kina när det gäller ett vaccin som de på något outgrundligt sätt plötsligt har utvecklat?

Dessutom, varför skulle någon ledare över huvud taget lita på den kinesiska regimen efter att den lurat världen om virusets existens, förnekat dess ursprung och dess smittsamhet mellan människor?

Lever dessa ledare i förnekelse? Eller ser de verkligheten?

Är deras villighet att tro på Kinas påstående att de har ett vaccin mot viruset en bekräftelse på att den som skapade viruset sannolikt också bäst vet hur man botar det?

James R. Gorrie är författare till ”The China Crisis”, och driver bloggen TheBananaRepublican.com

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.