Kapitel 6: Upproret mot Gud
Översättning i artikelserieform av boken "Hur kommunismens spöke styr världen"


Epoch Times publicerar här i artikelserieform en svensk översättning av boken "Hur kommunismens spöke styr världen". Den är skriven av samma redaktionella team som skrev "Nio kommentarer om kommunistpartiet". Om ni inte läst det rekommenderar vi att ni först läser förordet. Artikelseriens samtliga delar finns här.

Kapitel 6: Innehåll

 

Introduktion

 

1. Våldsam revolt mot Gud i öst

I. Hur Sovjetunionen förstörde ortodox religion med våld

II. Kinesiska kommunistpartiets förstörelse av kultur och religion, och brytandet av bandet mellan människan och Gud

i. Kinesiska kommunistpartiet förstör traditionell kultur

ii. Förstörelsen av den traditionella kulturens grundvalar

iii. Religiös förföljelse

 

2. Infiltration och begränsning av religion i väst

I. Infiltration av religioner

II. Begränsandet av religion

 

3. Kommunistspökets förvridna teologi

 

4. Religiöst kaos

 

***

 

Introduktion

Nästan alla folk i världen har sina egna urgamla myter och legender som handlar om hur människan skapades av gudar, och till Guds avbild. De lade grunden till dessa folks moral och kultur. Dessa traditioner har lämnat en väg för att återvända till Himlen för dem som tror på sina gudar. I öst och väst finns legenderna om hur Nüwa respektive Jehova skapade sina folk.

Gudarna uppmanar människorna att följa de gudomliga buden. Om människorna inte gör det straffas de. I tider när moralen är i allmän upplösning förgör gudarna människorna för att kunna bevara universums renhet. Många raser i världen har legender om hur stora översvämningar förstörde civilisationer. Somliga av dessa är detaljerade.

För att mänsklighetens moral ska upprätthållas finns det tider då upplysta varelser eller profeter föds in i människovärlden för att räta upp människors hjärtan och förhindra att de förstörs, och för att leda dessa civilisationer till utveckling och mognad. Några sådana individer var Moses och Jesus i väst, Laozi* i öst, Shakyamuni** i Indien och Sokrates i antikens Grekland.

Mänsklighetens historia och kultur hjälper människorna att förstå vad buddhor, dao och gudar är; vad det betyder att tro på Gud; och hur man ska kultivera sig själv. De olika skolorna lär ut vad som är rättfärdigt och vad som är ont, hur man skiljer sanning från lögn, gott från ont, och i slutänden lär de människorna att vänta på att Skaparen ska återvända till jorden, innan jordens undergång, så att man ska kunna räddas och återvända till Himlen.

När människor kapar banden med den gud som skapat dem kommer deras moral snabbt att försämras. Vissa folk har försvunnit, som den legendariska civilisationen Atlantis, som försvann i havet över en natt.

I öst, särskilt i Kina, är tron rotad i människors hjärtan via den traditionella kulturen. Därför är det svårt att lura det kinesiska folket att acceptera ateism bara med några simpla lögner. För att kunna välta 5 000 år av tro och kultur över ända använde kommunismens onda ande omfattande våld, för att döda den elit som hade ärvt den traditionella kulturen. Därefter använde man lögner för att förleda unga människor, från generation till generation.

I väst, och i andra delar av världen, är religionen och tron de huvudsakliga formerna för att upprätthålla kontakten mellan människan och gudarna, och de är också viktiga hörnstenar för att upprätthålla moralen. Kommunismens spöke misslyckades med att etablera kommunistisk tyranni i dessa länder, men det nådde målet att förstöra ortodoxa religioner och korrumpera människan genom lögner, avvikelse och infiltration.

*Laozi, Lao Zi eller Lao Tse grundade daoismen, eller taoismen.
**Shakyamuni syftar på den person som vi kallar den historiske Buddha eller Siddharta Gautama.

1. Våldsam revolt mot Gud i öst

I. Hur Sovjetunionen förstörde ortodox religion med våld

Det kommunistiska manifestet uppmanar till förstörelse av familjen, kyrkan och nationalstaten. Givetvis är ett av de kommunistiska partiernas viktiga mål att underminera och eliminera religionen.

Marx, som gick från gudstro till att följa Satan, visste helt uppenbart att Gud och djävulen finns. Det stod också klart för honom att oförblommerade demoniska läror skulle vara svårt för folk – särskilt religiösa människor – att acceptera. Så han förespråkade i stället ateism redan från början, och förklarade att ”religion är opium för folket” och att ”kommunismen börjar med ateism” och så vidare.

Folk behövde inte dyrka djävulen; så länge de inte längre trodde på Gud kunde djävulen korrumpera och ockupera deras själar och till sist dra ner människorna i helvetet. Det är därför kommunistpartiet sjunger: ”I höjden räddarn vi ej hälsa / ej gudar, furstar stå oss bi /nej, själva vilja vi oss frälsa / och samfälld skall vår räddning bli.”
Marx smutskastade religionerna och de goda gudarna i sina teorier, och Lenin kunde använda statsapparaten för angripa dem efter att han tog makten 1917. Lenin använde våld och andra former av hårda påtryckningar för att trycka ner de ortodoxa religionerna och den rätta tron, så att människor skulle avlägsna sig från gudarna.

1919 inledde Lenin en storskalig utplåning av religion – man skulle förbjuda ”spridandet av gamla tankar”. 1922 genomdrev Lenin en hemlig resolution som slog fast att konfiskering av värdefull egendom, särskilt från de rikaste religiösa institutionerna, måste genomföras ”med skoningslös beslutsamhet, lämnande inget åt slumpen, och på kortast möjliga tid”. Han förklarade: ”Ju fler representanter för det reaktionära prästerskapet och det reaktionära borgerskapet som vi lyckas skjuta vid det här tillfället, desto bättre, eftersom denna ’publik’ just nu måste läras en sådan läxa att de inte ens kommer att våga tänka på något motstånd under flera årtionden.”

Under en period plundrades mycket av kyrkans egendom. Kyrkor och kloster stängdes, ett stort antal präster greps, och tusentals präster inom den rysk-ortodoxa kyrkan avrättades.

Efter Lenins död följde Stalin i hans fotspår och inledde på 30-talet en extremt brutal utrensning. Förutom medlemmar av kommunistpartiet så rensades även intellektuella och religiösa människor ut. Stalin beordrade hela landet att genomföra en femårsplan för ateism. Han förklarade att när den var genomförd skulle den sista kyrkan ha stängts, den sista prästen ha förintats, Sovjetunionen skulle vara ett fruktbart land för kommunistisk ateism, och ingen skulle kunna hitta några spår av religion längre.

Enligt försiktiga bedömningar torterades så många som 42 000 präster ihjäl under den här kampanjen. 1939 fanns det bara drygt 100 ortodoxa kyrkor kvar i hela Sovjetunionen som var öppna för allmänheten; innan det kommunistiska maktövertagandet hade det funnits över 40 400. 98 procent av de ortodoxa kyrkorna och klostren i Sovjet stängdes. Även katolska kyrkor utplånades. Under den här perioden skickades kultureliten och de intellektuella till gulagerna, eller så sköts de.

Under andra världskriget tog Stalin en paus i förföljelsen för att kunna dra nytta av kyrkans ekonomiska och mänskliga resurser i kampen mot tyskarna. Det gav intrycket att han kanske tänkte återupprätta den katolska och ortodoxa kyrkan. Men hans mål var något betydligt mer lömskt: att utöva strikt kontroll över de återupprättade ortodoxa och katolska kyrkorna och använda dem som ett redskap för att underminera de traditionella religionerna.

1961 utnämndes Alexej II till biskop i den ortodoxa kyrkan i Sovjetunionen, och 1964 blev han ärkebiskop. Han blev Moskvas patriark 1990, strax innan Sovjetunionen upplöstes. Efter Sovjets kollaps öppnades under en kort tid KGB-arkiven, där det avslöjades att Alexej II arbetat för KGB, Sovjetunionens hemliga polis.

Senare medgav Alexej II att han hade komprometterats och att han var en regimagent. Han gjorde öppen avbön: ”För att försvara en sak blev det nödvändigt att ge efter på ett annat område. Fanns det någon annan organisation eller några andra människor bland dem som var tvungna att ta ansvar inte bara för sig själva, utan för tusentals andras öden, som under Sovjetperioden inte tvingades handla på samma sätt? Men inför de människor som skadades av kompromisserna, tystnaden, den påtvingade passiviteten eller lojalitetsyttringarna som kyrkoledarna tillät under dessa år, och inte bara inför Gud, ber jag om förlåtelse, förståelse och böner.”

På så vis gjordes religionen om till ett verktyg för hjärntvätt och för att förvilla folket, under kommunistspökets kontroll.

Sovjetunionens kommunistparti höll dock inte bara den förgiftade religionen inom sitt eget territorium, utan utvidgade systematiskt dess onda inflytande till hela världen.

II. Kinesiska kommunistpartiets förstörelse av kultur och religion, och brytandet av bandet mellan människan och Gud

i. Kinesiska kommunistpartiet förstör traditionell kultur

Kina har inte någon enda religion för hela sitt folk, så som många andra länder har, men det kinesiska folket har en stark tro på gudar och buddhor. Kinas religiösa liv är unikt: Till skillnad från andra områden där religiösa konflikter är vanliga, har konfucianism, buddhism, daoism och till och med västerländska religioner fredligt samexisterat i Kina. Dessa trossystem är grunden för Kinas traditionella kultur.

Under syndafloden, som orsakade mänsklighetens undergång, lyckades Kina bevara en komplett civilisation. Sedan dess har den kinesiska nationen fortsatt att utvecklas. Den har en obruten historieskrivning som sträcker sig 5 000 år tillbaka, och skapade en lysande, magnifik era som många andra nationer högaktat. Kina kallades ”Det gudomliga riket”. Dess kultur kom att djupt influera hela den östasiatiska regionen och ledde till bildandet av en kinesisk civilisationssfär. Öppnandet av Sidenvägen, spridandet av de fyra stora uppfinningarna (papperstillverkningen, kompassen, krutet och tryckpressen) till väst främjade den globala civilisationens framväxt och påverkade Europas, och i förlängningen hela världens, utveckling.

Kinas lysande kultur och dess trossystem har integrerats in i själva märgen av det kinesiska folket under dessa 5 000 år, och detta gjorde det till något som kommunismens onda ande ville förgöra. Men att bara lura och fresta det kinesiska folket att överge tusentals år av traditionell kultur och tro för den västerländska kommunistiska ideologin var omöjligt. Därför använde Kinesiska kommunistpartiet alla tänkbara onda metoder under årtionden av konstanta politiska kampanjer. Kommunistpartiet började med våld och dödande och underminerade kärnan i religionen. Man förstörde traditionell kinesisk kultur, inklusive dess materiella kultur (arkitektur, tempel, kulturella reliker, antika målningar och föremål och liknande). Partiet försökte kapa banden mellan gudarna och människorna för att nå sitt mål – att förstöra den traditionella kulturen och människorna.
Medan man förstörde den traditionella kulturen etablerade partiet även systematiskt sin onda partikultur, och använde den för att kultivera och träna de som inte dödades, så att de kunde användas som verktyg för att ytterligare underminera den traditionella kulturen. Somliga följde kommunismens spöke och dödade sina medmänniskor.

Kinesiska kommunistpartiet förstår mycket väl hur man ska använda ekonomiska intressen, politisk hjärntvätt och andra sätt för att människor ska låta sig manipuleras. Genom ständiga politiska kampanjer, förtryck och dödande har kommunistpartiet allt bättre lärt sig att använda dessa taktiker, och på så vis har det förberetts för slutstriden mellan de rättfärdiga och de onda i människovärlden.

ii. Förstörelsen av den traditionella kulturens grundvalar

Markägarklassen på landsbygden, liksom köpmännen och de lärda ämbetsmännen i städerna var den traditionella kinesiska kulturens elit. De hade uppdraget att föra vidare och sprida Kinas traditioner. Strax efter kommunistpartiets maktövertagande genomfördes ett antal kampanjer, som landreformkampanjen, kampanjen mot kontrarevolutionärer, och ”tre anti”- och ”fem anti”-kampanjerna där man massakrerade markägarna ute i byarna och kapitalisterna i städerna. Partiet plundrade samhällets rikedomar och skapade terror, samtidigt som man utplånade den elit som stod för överföringen av den traditionella kulturen från en generation till nästa.

Samtidigt genomförde man ”institutionella justeringar” för att ”ideologiskt reformera” akademiker, och hjärntvättade på så vis systematiskt en ny generation skolbarn och studenter med materialism, ateism och evolutionsteori och fick dem att avsky traditionell kultur. Under kampanjen mot högerelement på 50-talet tvingades alla intellektuella som inte ville foga sig i exil, eller till ”omskolning genom arbete”. De hamnade på samhällets botten. Partiet gjorde de lärda – de vars åsikter respekterats och som väglett samhället – till föremål för löje.

Efter att den traditionella eliten utplånats bröts den process där Kinas traditionella kultur passerat från en generation till en annan, och som hade varat under mycket lång tid. Den nya generationen blev inte längre inskolad, socialiserad och fostrad i den här kulturen via familjen, skolan, bygemenskapen och samhället. De blev en generation utan traditionell kultur.

Efter rörelsen mot högerelement fanns inte längre några oberoende röster, varken inom familjen, skolan eller samhället. Men kommunistpartiet var inte färdigt. De äldre bevarade ju fortfarande minnet av den traditionella kulturen, och de materiella manifestationerna av traditionell kultur, de antika artefakterna och byggnaderna, fanns överallt. Dessutom fortsatte traditionella värderingar att föras vidare genom konsten.

1966 inledde Kinesiska kommunistpartiet en kampanj för att förstöra den traditionella kulturen i stor skala – kulturrevolutionen. Man använde sig av studenter som hade hjärntvättats efter etablerandet av Folkrepubliken Kina, och spelade på deras ungdomliga rastlöshet och upproriskhet. I kampanjen för att förstöra de ”fyra gamla” (idéer, kultur, seder och vanor) lät man ungdomarna löpa amok och förstöra den traditionella kinesiska kulturen.

Kampanjen för att förstöra de fyra gamla spred förödelse över hela landet; kloster, tempel, buddhistisk konst, artefakter och kulturplatser förstördes totalt. Den kinesiska kulturens essens, som hade ärvts och bevarats i tusentals år förstördes över en natt, bortom räddning.

Innan kulturrevolutionen fanns det över 500 tempel och kloster bara i Peking. Varenda en av Kinas tusentals städer och orter hade antika murar, tempel och kloster. Överallt fanns artefakter från forntiden. Bara några decimeter under marken kunde man hitta föremål från yngre historiska epoker; några meter längre ner fanns otaliga föremål från de dynastier som föregått dem. Men under kulturrevolutionen förstördes enorma mängder av dessa föremål.

Kampanjen för att förstöra de fyra gamla ödelade inte bara religiösa platser där man bad, utövade och kultiverade, som representerade harmonin mellan människan och himlen – den utplånade också de grundläggande rättfärdiga trosuppfattningarna ur människornas hjärtan, såsom tron på harmoni mellan människa och kosmos. Många människor som tycker att dessa traditioner är irrelevanta kanske inte tycker att det här är någon stor sak, men när människorna kapar banden med gudarna kommer de att förlora gudarnas beskydd, och röra sig mot avgrunden. Vid det laget är det bara en tidsfråga.

Förutom att man skar av det kinesiska folkets band med förfäderna och gudarna, så fick man även folket att fördöma de som kommit före dem och avvisa den traditionella kulturen. Länder runt om i världen hyllar vanligen sina förfäder och forna kungar och sätter värde på sina traditioner. Visa människor och filosofer i Kinas historia har också fört vidare en strålande kultur. Den är en skatt som tillhör Kina och hela världen, och den är värd framtida generationers respekt.

Men i kommunistpartiets och deras skamlösa propagandisters ögon är dessa kejsare, generaler, lärda och begåvade människor från Kinas förflutna inte värda någonting. Det är verkligen sällsynt i historien att någon förolämpar sina förfäder på det här viset. Under kommunistpartiets ledning kom det kinesiska folket att motsätta sig gudarna, förkasta sina förfäder och förstöra sin egen kultur, vilket lett dem ut på en farlig väg.

iii. Religiös förföljelse

Religiös tro är en viktig komponent i traditionell kinesisk kultur, och daoismen, buddhismen och konfucianismen utgör en sammanflätad lysande tradition som varade i tusentals år. Många västerländska religioner har också spelat en roll i kinesisk historia.

Efter att Kinesiska kommunistpartiet tog makten med våld 1949 följde man i Sovjetunionens spår. Å ena sidan främjade man ateism och angrep gudstro från ett ideologiskt perspektiv. Å andra sidan använde man våld och påtryckningar i en serie politiska kampanjer för att förtrycka, förfölja och eliminera religionerna, vilket inkluderade mord på de troende. Förföljelsen av de rättrogna blev allt mer brutal tills den kulminerade med den blodiga förföljelsen av Falun Gong, som inleddes 1999.

Efter 1949 började Kinesiska kommunistpartiet förfölja religioner i stor skala och förbjöd troende att samlas. Partiet lät bränna otaliga exemplar av bibeln och skrifter från många andra religioner. Man införde hårda straff för protestanter, katoliker, daoister och buddhister, och krävde bland annat att församlingsmedlemmarna skulle registrera sig hos myndigheterna och göra avbön för påstådda misstag. De som inte följde de nya reglerna straffades strängt.

1951 förklarade partiet officiellt att de som fortsatte att samlas under religiösa former skulle avrättas eller fängslas på livstid. Otaliga buddhistmunkar jagades bort från templen och tvingades att leva och arbeta i den sekulära världen. Katoliker och västerländska präster i Kina fängslades och torterades. Även kinesiska präster sattes i fängelse, och troende avrättades eller ”omskolades” genom slavarbete. Protestantiska präster och församlingsmedlemmar rönte samma öde som de katolska.

Efter 1949 fängslades eller avrättades över 5 000 kinesiska katolska biskopar och präster; bara några hundra blev kvar. En del utländska präster i Kina dödades, och resten utvisades. Över 11 000 katoliker dödades. Otaliga troende greps godtyckligt eller tilldömdes enorma böter. Enligt ofullständig statistik greps eller avrättades nästan tre miljoner troende och medlemmar av religiösa samfund i Kina bara de första åren efter Kinesiska kommunistpartiets maktövertagande.

Precis som Sovjetiska kommunistpartiet stärkte man sin makt över religionen genom att etablera särskilda myndigheter för alla olika grupper, såsom Kinesiska daoistföreningen och Kinesiska buddhistföreningen. För katolikerna etablerade partiet Kinesiska patriotiska katolska föreningen, som man kontrollerade helt. Alla religiösa föreningar måste följa partiets vilja, och partiet kontrollerade och ”tankereformerade” dess medlemmar. Samtidigt använde partiet de här föreningarna till att genomföra saker som kommunismens onda ande inte kunde göra direkt, såsom att orsaka splittring och korrumpera de sanna religionerna inifrån.

Kinesiska kommunistpartiet behandlade den tibetanska buddhismen på ett liknande vis. Efter ockupationen av Tibet 1950 inledde partiet en hård förföljelse av buddhismen. Den 14:e Dalai Lama flydde från Tibet 1958 och gick i exil i Indien, något som Kinesiska kommunistpartiet betraktar som ett uppror. I maj 1962 lämnade den tionde Panchen Lama in en rapport till kommunistpartiets Statliga råd om partiets sabotage av den tibetanska kulturen, särskilt dess buddhistiska traditioner:

När det gäller utplånandet av buddhistiska statyer, buddhistiska skrifter och buddhistiska stupor*, förutom ett mycket litet antal kloster, inklusive de fyra stora klostren, som skyddades, så gjorde några av våra Han-kadrer en plan för Tibets andra kloster, byar, småorter och städer i jordbruks- och herdeområdena, och våra tibetanska kadrer mobiliserade, och vissa personer bland aktivisterna som inte förstod syftet genomförde planen. De utgav sig för att agera i massornas namn och skapade en våg av förstörelse mot buddhastatyer, buddhistiska skrifter och stupor, kastade dem i vattnet, kastade dem på marken, hade sönder dem och smälte ner dem. De genomförde en vild och hastig förstörelse av kloster, buddhistiska hallar, ”mani”-murar och stupor, och stal många ornament från buddhastatyerna och dyrbara föremål från de buddhistiska stuporna. Eftersom de statliga uppköparna inte var så noga när de köpte in metaller, köpte de många buddhastatyer, stupor och offerkärl och deras attityd uppmuntrade till att dessa förstördes. Som ett resultat såg vissa byar och kloster ut som om de inte var ett resultat av mänskligt avsiktligt handlande, utan som om de hade bombats av misstag, och att ett krig just hade tagit slut, och de var outhärdliga att skåda. Dessutom förolämpade man skrupellöst religionen genom att använda Tripitaka** som material till gödsel, och bilder av Buddha och buddhistiska sutror*** för att tillverka skor. Det här var fullständigt orimligt. Eftersom de gjorde så många saker som knappt ens galningar skulle göra var människor från alla samhällsskikt fullständigt chockerade, de var känslomässigt mycket förvirrade, och mycket modfällda och nedstämda. Med tårarna rinnande ropade de ’vårt område har blivit en mörk plats’ och andra ömkansvärda saker.

*En buddhistisk byggnad
**Buddhistiska skrifter
***Buddhistiska skrifter

Efter att kulturrevolutionen inleddes 1966 tvingades många lamor att bli sekulära, och otaliga dyrbara skrifter brändes. 1976 fanns bara åtta kvar av de 2 700 tempel som funnits innan. Jokhang-templet, som byggdes för över 1 300 år sedan, och som var Tibets viktigaste tempel, plundrades under kulturrevolutionen.

I Kina har den daoistiska kultiveringen en mycket lång historia. För över 2 500 år sedan lämnade Lao Zi efter sig ”Dao De Jing”, som består av 5 000 tecken. Det är den daoistiska kultiveringens essens. ”Dao De Jing” spreds inte bara till länder i öst; många västländer har också översatt den till sina språk. Men under kulturrevolutionen kallades Lao Zi för en hycklare, och ”Dao De Jing” avfärdades som ”feodal vidskepelse”.

Konfucianismens kärna är godhet, rättfärdighet, en moralisk läggning för att göra gott, gott uppförande, visdom och förtroende. Konfucius satte den moraliska standarden för generationer. Under kulturrevolutionen ledde rebellerna i Peking rödgardisterna till Qufu, Konfucius hemstad, där de förstörde och brände antika böcker och slog sönder tusentals historiska gravstenar, inklusive Konfucius egen. 1974 drog kommunistpartiet igång en rörelse för att ”kritisera Lin [Biao], kritisera Konfucius". Partiet såg konfucianismens traditionella tänkande om hur man ska leva, och vilka moralstandarder som ska upprätthållas, som värdelöst.

Än mer brutal och tragisk var den förföljelse av Falun Gong som inleddes i juli 1999 av dåvarande partiledaren Jiang Zemin. Falun Gong är även känt som Falun Dafa, och dess utövare praktiserar sanning, godhet och tålamod. Partiet dödar till och med systematiskt Falun Gong-utövare för deras organ, ett brott som aldrig tidigare skådats på jorden.

På några få årtionden har Kinesiska kommunistpartiet fullständigt förstört tusentals år av traditionell kinesisk kultur, moralvärderingar och tro på självkultivering. Det här har lett till att människor inte längre tror på gudar, och har vänt sig bort från dem. De upplever en andlig tomhet och moralisk korruption, och samhället blir värre för varje dag.

2. Infiltration och begränsning av religion i väst

Kommunismens djävul gjorde också systematiska arrangemang för att angripa troende i de icke kommunistiska länderna. De sovjetiska och kinesiska kommunistpartierna använde pengar och spioner för att infiltrera andra länders religiösa institutioner, under förevändningen att man bedrev ”utbyte”. Dessutom försökte man direkt attackera rättfärdig religiös tro eller förvrida den och introducera kommunistiska och socialistiska ideologier inom religionen. Det här ledde till att troende fortsatte att utöva sin tro inom religioner som hade förändrats genom kommunistisk ideologi.

I. Infiltration av religioner

Curtis Bowers, som producerade den amerikanska dokumentären ”Agenda – Grinding Down America”, avslöjade att han hittat vittnesmål som Manning Johnson, en högt uppsatt person inom det amerikanska kommunistpartiet avgett inför den amerikanska kongressen 1953. Johnson sade:

När väl taktiken att infiltrera religiösa organisationer hade beslutats av Kreml, så innebar själva implementeringen av den här ”nya linjen” att man följde den allmänna erfarenheten från ”levande kyrka”-rörelsen i Ryssland, där kommunisterna upptäckte att förstörelsen av religionen gick mycket snabbare om kommunistagenter infiltrerade kyrkan och verkade inifrån den […]

Den allmänna tanken var att tona ner det andliga och betona det materiella och politiska i prästernas tänkande – och med politiskt menades så klart politik baserad på den kommunistiska doktrinen om att ta makten. I stället för att betona andliga och själsliga saker så var det nya att man kraftfullt skulle betona de frågor som i huvudsak ledde mot det kommunistiska programmet om ’omedelbara krav’. Dessa sociala krav var så klart av en sådan natur att kampen för dem skulle försvaga vårt nuvarande samhälle och förbereda det för ett slutligt kommunistiskt övertagande.

Det här var verkligen hur kommunismens djävul också agerade. Till exempel började några förklädda marxister infiltrera de kristna kyrkorna i USA. De började komma in på prästutbildningarna på 80- och 90-talet och gav förvrängd utbildning till nya generationer av präster och pastorer, vilka i sin tur sedan kom att påverka religionen i USA.

Den bulgariske historikern Momchil Metodiev kunde efter omfattande forskning i Bulgariska kommunistpartiets arkiv efter kalla krigets slut, avslöja att östeuropeiska kommunistiska underrättelsenätverk nära samarbetade med partiets religiösa utskott för att påverka och infiltrera internationella religiösa organisationer.

En global organisation som utsattes för omfattande östeuropeisk kommunistisk infiltration var Kyrkornas världsråd (WCC) som etablerades 1948, och är en internationell, ekumenisk kristen organisation. Dess medlemmar inkluderar kyrkor från olika huvudfåror inom kristendomen, och de representerar tillsammans omkring 590 miljoner människor i 150 olika länder. WCC är därmed en viktig internationell kraft i religiösa kretsar.

Men WCC var även den första internationella religiösa organisationen som accepterade kommunistländer (däribland Sovjetunionen och dess lydstater) som medlemmar under kalla kriget, och accepterade ekonomiskt stöd från kommunistländer.

De kommunistiska infiltrationen av WCC vann viktiga segrar, såsom valet av den rysk-ortodoxe biskopen av Leningrad, Nikodim, till rådets ordförande 1975. En annan seger var den roll som den bulgariske kommunistspionen Todor Sabev spelade under flera årtionden, som vice generalsekreterare för rådet mellan 1979 och 1993. Momchil Metodiev noterar att Nikodim på 70-talet ledde infiltrationen under vägledning av KGB, med stöd från biskopar och agenter i Bulgarien.

Baserat på ett offentliggjort KGB-dokument från 1969 skriver Cristopher Andrew, historiker vid Cambridgeuniversitetet, att viktiga rysk-ortodoxa representanter i WCC under kalla kriget i hemlighet arbetade för KGB, och utövade hemligt inflytande över WCC:s policy och verksamhet. Ett offentliggjort KGB-dokument från 1989 visar att dessa KGB-kontrollerade representanter för den rysk-ortodoxa kyrkan framgångsrikt förde in sin agenda i WCC:s offentliga kommunikation.

Om vi förstår hur de östeuropeiska kommunisterna infiltrerade och manipulerade kyrkorna är det inte svårt att förstå varför WCC bortsåg från medlemmarnas motstånd när man insisterade på att finansiera Zimbabwe African National Union-Patriotic Front (ZANU-PF) i januari 1980. ZANU-PF var en ökänd kommunistgerilla som var kända för att mörda missionärer och skjuta ner kommersiella passagerarflygplan.

WCC infiltrerades även av Kinesiska kommunistpartiet, genom Kinesiska kristna rådet, ett partiverktyg för att kontrollera religion. Kristna rådet är den enda officiella representation Kina har i WCC, och på grund av ekonomiska och andra påtryckningar har WCC i många år fogat sig efter Kinesiska kommunistpartiets intressen.

WCC:s generalsekreterare besökte officiellt Kina i början av 2018 och träffade flera partikontrollerade kristna organisationer, som Kinesiska kristna rådet, Nationella kommittén för tre-själv patriotiska rörelsen för protestantiska kyrkor i Kina, den statliga administrationen för religiösa affärer. I Kina är antalet medlemmar i inofficiella kristna grupper (underjordiska kyrkor) betydligt högre än de som är med i de officiella, men WCC träffade inga inofficiella kristna grupper för att undvika att stöta sig med Peking.

II. Begränsandet av religion

Kommunistspökets infiltration i väst sker på alla områden, och när det gäller religion har den stärkts av ideologier och beteenden som föraktar Gud. Man har använt såväl politisk korrekthet som tanken på att stat och kyrka ska vara åtskilda som verktyg för att marginalisera och sabotera de upprätta, sanna religionerna.

USA skapades som en nation under Gud. Alla amerikanska presidenter lägger sin hand på bibeln när de svärs in, och ber Gud att välsigna USA. Nuförtiden, när religiösa människor kritiserar beteenden och politik som leder bort från Gud, eller talar ut mot abort eller homosexualitet, sådant som Gud förbjuder, så går kommunister eller militanta vänstermänniskor i USA till attack. De hänvisar till tanken om att stat och kyrka ska vara åtskilda för att säga att religion inte borde ha något med politik att göra, och försöker på så vis begränsa Guds vilja och de förmaningar om och begränsningar av mänskligt beteende som Gud kommit med.

I tusentals år har gudarna visat sin närvaro för dem som trott. De som hade en upprätt tro var i majoritet i samhället förr i tiden, och hade en enormt positiv påverkan på samhällsmoralen. I dag kan människor bara tala om Guds vilja i kyrkan. Utanför kyrkan kan de inte kritisera eller motsätta sig försöken att underminera Guds gränser för mänskligt beteende. Religionen har nästan mist sin funktion av att upprätthålla moralen i samhället, och som ett resultat har moralen i USA kollapsat.

På senare år har den politiska korrektheten nått nya höjder – folk tvekar nu att säga ”Merry Christmas” i ett land som ju grundats på kristendom. Det här sker bara för att somliga hävdar att det är politiskt inkorrekt och sårar känslorna hos personer som inte är kristna. När människor öppet talar om att de tror på Gud eller att de ber, så säger somliga att det är diskriminerande mot människor med en annan tro och de icke-troende. Men faktum är att alla har rätt att uttrycka sin tro, inklusive vördnaden för sina egna gudar, på sina egna sätt. Det här har inget att göra med diskriminering.
I skolorna får man numera inte undervisa om upprätt tro och traditionella värderingar. Lärare får inte prata om Skapelsen, eftersom vetenskapen inte har bevisat Guds existens. Vetenskapen har inte kunnat bevisa att ateismen har rätt, eller att evolutionsteorin stämmer, men dessa saker lärs ut som sanningar. Uttalanden som angriper, förkastar och smutskastar gudarna är skyddade och upphöjda av yttrandefriheten.

Det kommunistiska spökets infiltration av samhället och dess begränsning och manipulation av religionen, kulturen, utbildningen, konsten och lagen är en mycket komplex och systematisk fråga. Vi kommer att diskutera den i detalj i senare kapitel.

3. Kommunistspökets förvridna teologi

Under det förra århundradet fick diverse förvridna teologiska riktningar fäste när kommunistiskt tänkande svepte över den religiösa världen och infiltrerade och korrumperade prästerskapet och de sanna religionerna. Prästerna tolkade skamlöst de heliga skrifterna enligt sina egna infall, vilket förvred de upprätta läror som de upplysta lämnat efter sig inom de sanna religionerna. Särskilt på 60-talet kom ”revolutionär teologi”, ”hoppets teologi”, ”politisk teologi” och liknande förvridna teologiska riktningar, mättade av marxistiskt tänkande, vilket skapade kaos inom religionens värld.

Många präster i Latinamerika utbildades i Europa under 1900-talet, och influerades djupt av de nya, kommunistiskt påverkade teologiska teorierna. ”Befrielseteologin” var aktiv i Latinamerika mellan 60- och 80-talet, och dess främste representant var den peruanske prästen Gustavo Gutiérrez.

Den här teologin introducerade klasskamp och marxistiskt tänkande direkt in i religionen, och tolkade Guds barmhärtighet för mänskligheten som att de fattiga skulle befrias. Troende borde därför delta i klasskampen för att de fattiga skulle nå en jämlik status. Den här tankeskolan använde Guds instruktioner till Moses att leda judarna ur Egypten som en teoretisk grund för tanken att kristendomen borde befria de fattiga.

Denna nyare teologiska riktning, som betonar klasskamp och socialism, har hyllats av Kubas förre kommunistdiktator Fidel Castro. Fastän den traditionella katolska kyrkan har motsatt sig de här nya teologiska riktningarna bjöd den nye Påven, som utsågs 2013, in den tidigare nämnde representanten för befrielseteologi, Gutiérrez, till en presskonferens i Vatikanen den 12 maj 2015. Han var huvudgäst vid tillfället, vilket visade att den nuvarande katolska kyrkan tyst accepterar och stödjer befrielseteologin.

Befrielseteologin spred sig först över Sydamerika och sedan över världen. I olika delar av världen har många liknande teologiska riktningar dykt upp, som ”svart teologi”, ”kvinnoteologi”, ”Guds död-teologi”, ”liberal teologi” och till och med ”queerteologi”. Dessa förvridna teologier har allvarligt skadat både katolicismen och protestantismen, liksom många andra sanna religioner världen över.

Under 70-talet i USA fanns det ökända People’s Temple of the Disciples of Christ (eller bara ”People’s Temple”, ”Folkets tempel”), vars ledare utgav sig för att vara Lenin reinkarnerad. Han var marxist, och de ursprungliga lärorna inom marxism-leninismen och Mao Zedongs tänkande var Folkets tempels doktriner. Han hävdade att han missionerade i USA för att genomföra sina kommunistiska ideal.

Efter att ha dödat den amerikanske kongressledamoten Leo Ryan, som undersökte anklagelser mot sekten, visste ledaren att det skulle bli svårt för honom att komma undan, så han tvingade sina följare att begå massjälvmord. I slutänden begick över 900 människor självmord eller dödades. Denna sekt smutsade ner religionens rykte och hade en negativ påverkan på människors uppriktiga tro på de sanna religionerna. På så vis hade den en negativ påverkan på samhället i stort.

4. Religiöst kaos

Boken ”The Naked Communist” som publicerades 1958 listar 45 saker som kommunismen vill förstöra i USA. Förbluffande nog har de flesta målen redan nåtts. Nummer 27 på listan är ”Infiltrera kyrkorna och byt ut den uppenbarade religionen med ’social’ religion. Diskreditera Bibeln.”

I dag har särskilt de ursprungliga, ortodoxa religionerna – kristendomen, i form av katolicism och protestantism, och judendomen (som tillsammans betecknas som ”uppenbarade” religioner) – blivit demoniskt förändrade och kontrollerade av kommunismens spöke, och de har förlorat den funktion de hade i sin ursprungliga form. Nya samfund som etablerats eller förändrats med kommunistiska principer har blivit ännu mer direkta former för spridning av kommunistisk ideologi. Religioner var viktiga hörnstenar för att det västerländska samhället skulle fungera smidigt och normalt, men de har deformerats till oigenkännlighet av kommunismens spöke.

I dagens olika kyrkor är det många präster som predikar avvikande teologiska riktningar och också har förhållanden med människor i sina församlingar, och skandal följer på skandal. Många troende går till kyrkan för att de tänker att det är en civiliserad sak att göra, eller till och med något slags underhållning eller social tillställning, men de försöker inte genuint kultivera sin karaktär.

Religioner har korrumperats inifrån. Resultatet är att människor förlorar förtroendet för religionen och sin upprätta tro på buddhor, dao och gudar. Följaktligen överger de sin tro. Om människan inte tror på det gudomliga kommer gudarna inte att skydda henne, och mänskligheten kommer till sist att förintas.

Den 29 juni 2017 höll polisen i Victoria i Australien en kort presskonferens där man meddelade att ”eftersom anklagelser kommit från ett flertal personer” så skulle den australiske kardinalen George Pell konfronteras med påståenden om sexbrott. Pell blev Melbournes ärkebiskop 1996 och kardinal 2003. I juli 2014, på uppdrag av Påven Franciskus, tog Pell ansvar för att övervaka Vatikanens alla ekonomiska transaktioner. Han var nummer tre i hela Vatikanens hierarki, och hade enorm makt.

I kolumnen ”Spotlight” i tidningen Boston Globe publicerades under 2002 en serie artiklar om katolska prästers sexuella utnyttjande av barn i USA. Reportrarnas undersökningar avslöjade att under de senaste årtiondena hade uppemot 250 präster i Boston förgripit sig på barn, och kyrkan hade, i sina försök att mörklägga det hela, flyttat präster från ett område till ett annat, i stället för att informera polisen. Prästerna fortsatte att förgripa sig på barn i de nya områdena, vilket skapade fler offer.

Liknande händelser började avslöjas över hela USA. Avslöjandena kom att innefatta präster i andra länder med katolsk närvaro, som Irland och Australien. Andra religiösa grupper började att öppet fördöma den katolska kyrkans korruption.

Till sist pressades Påven Johannes Paulus II att hålla en konferens i Vatikanen för amerikanska katolska kardinaler, där Vatikanen erkände att sexuellt utnyttjande av barn är ett brott, och att kyrkans administrativa struktur skulle reformeras. Dessutom skulle kyrkan utesluta präster som hade förgripit sig på barn, och de som hade begått kriminella handlingar skulle fängslas. Kyrkan kom att betala över två miljarder dollar i ersättning för övergreppen.

Det har också varit vanligt att man lurar av människor pengar i religionens namn. I Kina har exempelvis olika religioner bedrivit ohejdad förskingring genom att spela på människors tro på buddhor, dao och gudar, vilket i praktiken gjort religionen till en affärsverksamhet. Man tar betalt för religiösa ceremonier, för att bränna rökelse, och avgifterna bli så höga som 100 000 yuan (ungefär 150 000 svenska kronor).

Fler kyrkor och tempel har byggts, som är mycket vackra på utsidan, men den upprätta tron på Gud minskar. De som verkligen genuint kultiverar sig blir allt färre. Många tempel och kyrkor har blivit platser där onda andar och spöken samlas, och tempel i Kina har förvandlats till kommersiella turistplatser, där munkarna får lön, och buddhistiska och daoistiska abbotar görs till vd:ar.

Under en period efter Kinesiska kommunistpartiets 19:e kongress, då folk förväntades studera rapporten från kongressen, sade ordföranden för Kinas buddhistiska förening under ett ”träningsprogram i den 19:e kongressens anda” följande: ”Den 19:e kongressrapporten är en samtida buddhistisk helig skrift, och jag har kopierat den för hand tre gånger […] Det Kinesiska kommunistpartiet är dagens Buddha och Bodhisattva, och den 19:e kongressens rapport är en samtida buddhistisk helig skrift i Kina, och den lyser med de klara strålarna från kommunistpartiets tro.”

Somliga uppmanade också buddhister att följa hans exempel och skriva av den 19:e kongressrapporten för hand, med ett troget hjärta, så att de kunde nå upplysning. När den här nyheten rapporterades av Nanhais buddhistiska institut i Hainanprovinsen ledde det till en enorm kontrovers, och artikeln togs sedermera bort. Men då hade den redan fått stor spridning på internet.

Den här händelsen visar att den officiella buddhismen i Kina är full av politikermunkar, och är i grunden inte ett samfund för kultivering. Det har i stället blivit ett verktyg för Kinesiska kommunistpartiets ”enade front”.

I mer än tusen år har biskopar världen över utsetts direkt eller erkänts av Vatikanen. Det 30-tal biskopar som tidigare erkänts av Vatikanen i Kina har inte erkänts av Kinesiska kommunistpartiet. På samma sätt har inte heller Vatikanen och de katoliker i Kina som är lojala mot den (särskilt de underjordiska församlingarna) inte erkänt de biskopar som kommunistpartiet utsett. Men efter ständigt lock och pock från Kinesiska kommunistpartiet har den nya Påven inlett samtal med partiet, som ser ut att utmynna i att Vatikanen godkänner de partigodkända biskoparna. I och med det skulle de biskopar som Vatikanen tidigare utsett hamna utanför.

Kyrkan är ett trossamfund, vars syfte är att göra det möjligt för de troende att kultivera, höja sin moral och i slutänden återvända till Himlen. När man sluter avtal i människovärlden med en ond ande som gör uppror mot Gud, och när kommunismens spöke tillåts utse biskopar och därmed ta kontroll över tiotals miljoner kinesiska katolikers trosangelägenheter, hur skulle Gud se på detta? Vad kommer framtiden att bli för de tiotals miljonerna katoliker i Kina?

I Kina, ett land med en rik traditionell kultur, har kommunismens spöke noggrant skapat ett system som med våld förstört den traditionella kulturen, krossat de sanna religionerna och utplånat människors fysiska kroppar samtidigt som man demoraliserat samhället och kapat banden mellan människor och gudar – alltsammans med syftet att helt och hållet förgöra människorna.

I väst, och i andra delar av världen, har den onda anden använt lögner och infiltration för att demonisera de sanna religionerna och förvirra och förleda människor så att de ska ge upp sin sanna tro. På så vis driver de längre bort från gudarna, tills de står inför total förstörelse. Oavsett medlen är målet detsamma – mänsklighetens förintelse.

Nästa del i serien finns här.

Referenser

[1] Pospielovsky, Dimitry V. 1987. History Of Marxist-Leninist Atheism And Soviet Antireligious: A History Of Soviet Atheism In Theory And Practice And The Believer. Springer. s. 80

[2] https://www.loc.gov/exhibits/archives/ae2bkhun.html

[3] Från en intervju med patriark Alexej II, i “Izvestia” No 137, 10 June 1991, med den engelska titeln “Patriarch Alexy II: – I Take upon Myself Responsibility for All that Happened”, engelsk översättning från Nathaniel Davis, A Long Walk to Church: A Contemporary History of Russian Orthodoxy, (Oxford: Westview Press, 1995), s 89. Se även History of the Russian Orthodox Church Abroad, by St. John (Maximovich) of Shanghai and San Francisco, 31 December 2007

[4] From the Heart of the Panchen Lama, Central Tibetan Administration, India, 1998, http://tibet.net/wp-content/uploads/2015/04/FROM-THE-HEART-OF-THE-PANCHEN-LAMA-1998.pdf

[5] Momchil Metodiev, Between Faith and Compromise: The Bulgarian Orthodox Church and the Communist State (1944-1989) (Sofia: Institute for Studies of the Recent Past/Ciela, 2010).

[6] Ibid.

[7] Christopher Andrew, “KGB Foreign Intelligence from Brezhnev to the Coup,” In Wesley K. Wark (red.), Espionage: Past, Present, Future? (London: Routledge, 1994), s. 52.

[8] W. Cleon Skousen, The Naked Communist (Salt Lake City: Izzard Ink Publishing, 1958, 2014), kapitel 12.