I min stilla morgontidiga reflektion konstaterar jag att det finns ett möte som vi allmänt missar varje dag – ett möte som vi inte skriver in i vår planeringskalender. Ett sammanträde som vi slarvar med, så fort vi har för mycket att göra – mötet med oss själva.

Vi nonchalerar allt för ofta vårt behov av såväl tid för motion som tid för reflektion. Det finns alltid mer brådskande saker som måste hinnas med. Åtminstone inbillar vi oss att det finns sådant som är viktigare än att ta sig tid till fysisk rörelse eller till att stanna upp och lyssna inåt.