Vilken teknik är den bästa för att producera energi? Innan man går alltför djupt in i fel och förtjänster hos dagens tekniker för elproduktion kan det vara klokt att studera förutsättningarna utifrån naturlagarna. Det menar professorn i tillämpad kärnfysik Jan Blomgren, och ger oss här en pedagogisk förklaring till skillnader och likheter mellan olika energikällor.

All materia byggs upp av atomer. Själva ordet kommer från det grekiska ordet atomos, som betyder odelbar. De grekiska filosoferna Demokritos och Leukippos spekulerade för 2 500 år sedan om huruvida det fanns en minsta byggsten som all materia byggs av. Sedan 200 år har vi experimentella bevis för att så är fallet. En historiens ironi är att den svenske kemisten Jöns Jacob Berzelius i början av 1800-talet hade ambitionen att bevisa att hypotesen om atomer var felaktig, men hans mycket precisa mätningar av kemiska reaktioner ledde till rakt motsatt resultat; de visade bortom allt rimligt tvivel att atomer verkligen finns. 

På en viktig punkt hade dock alla fel: atomer är inte odelbara. I början av 1900-talet stod det klart att atomen har en liten men extremt kompakt kärna. Runt kärnan kretsar elektroner, och större delen av atomen är faktiskt tomrum. Om vi förstorar en atom så att kärnan blir stor som en fotboll hittar man de yttersta elektronerna nästan en mil bort. Även om kärnan är väldigt liten jämfört med atomen som helhet ligger nästan hela vikten i kärnan. Elektronerna står bara för ungefär en tusendel av atomens vikt.