VM:s gruppspel har tydligt understrukit de senaste årens utveckling inom damfotbollen. Tempot är högre och närkamperna tuffare. Underhållningsvärdet har ökat avsevärt. Men medaljen har en baksida. Antalet skador är betydligt fler än tidigare.
Främst handlar det om knäskador. Englands mittfältsstjärna Keira Walsh bars gråtande ut på bår efter att ha skadat ett knä i matchen mot Danmark.
Det befarades att VM var över för Barcelona-spelaren som dock fick lugnande besked efter röntgenundersökning. Inget ligament var av och förhoppningen är att hon ska vara klar för spel i åttondelsfinalen.
Walsh klubbkamrat Fridolina Rolfö är en av flera som spelar trots skadekänningar i knät.
Ett antal spelare dras liksom svenska högerbacken Hanna Glas med så svåra skador att VM-spel var uteslutet.
Under det senaste 1,5 året har 195 (!) knäskador rapporterats till ACL Women Football Club som samlar in data. 76 av de skadade spelarna har erfarenhet från A-landslagsspel och 55 av dem skulle ha varit aktuella för VM-turneringen i Australien och på Nya Zeeland.
Vi kommer med säkerhet att få se fler knäskador under VM.
Vivianne Miedema Nederländernas skadade fixstjärna
Inför det stundande VM-slutspelet ligger det i farans riktning att fler spelare skadas. De 16 bästa lagen är kvar, tempot i matcherna höjs ytterligare och ju mer som står på spel desto offervilligare blir spelarna i närkamperna.
– Vi kommer med säkerhet att få se fler knäskador under VM, säger Nederländernas fixstjärna Vivianne Miedema som är en av många toppspelare som lyser med sin frånvaro i den nionde VM-upplagan.
Miedema skadade korsbandet i slutet av förra året då hennes Arsenal mötte Lyon i Womens Champions League.
Tre av nederländskans klubbkamrater har också åkt på svåra knäskador inom loppet av ett halvår.
Miedema menar att fotbollsvärlden inte ger skadeproblematiken eller den negativa utvecklingen tillräckligt mycket uppmärksamhet.
– Föreställ dig att Manchester Citys herrlag skulle åka på fyra korsbandsskador den här säsongen – det skulle få massiv uppmärksamhet, säger hon till CNN.
Även om oron för ökningen av antalet knäskador är större än någonsin inom damfotbollen handlar det inte om ett nytt problem som plötsligt dykt upp.
Statistiken som visar att kvinnliga spelare drabbas av knäskador betydligt oftare än män har funnits länge.
Sjukgymnasten Kerstin Södermans doktorsavhandling från 2001 visade på faran med att låta mycket unga spelare debutera på A-lagsnivå. Många kvinnliga fotbollsspelare skadade främre korsbandet i knät i samband med spel på seniornivå före 16 års ålder. Eftersom 80 procent av skadorna kom just på match menade Söderman att spelare i tidiga tonåren visserligen kunde fortsätta att träna med A-laget men att de däremot inte skulle utsättas för matchsituationer.
Idrottsläkaren Markus Waldén påvisade 2016 att spelare i damallsvenskan löpte mer än dubbelt så stor risk att få skador på främre korsbandet som spelarna i herrallsvenskan.
Waldén hade under några år och tillsammans med forskarkollegor följt ett antal lag i de högsta inhemska ligorna och i andra högsta-ligor i Europa. En faktor som slog Waldén och hans kollegor var skillnaden mellan män och kvinnor i skadetillfällen. Männens var relativt jämnt utspridda under matchens 90 minuter medan flertalet av kvinnornas korsbandsskador kom under den första kvarten av halvlekarna.
En teori som enligt Waldén kunde förklara detta var att kvinnorna oftare än män stretchar baksidan av låret – en muskulatur som har ett direkt samband med främre korsbandet – innan de börjar spela.
Ytterligare studier har resulterat i andra antaganden om orsaker men ännu är det ingen som lyckats hitta svaret på vad som måste göras för att komma till rätta med problemet som i många fall får mycket svåra konsekvenser för de drabbade.
En tidigare undersökning bland 398 tjejer under 20 år som skadat främre korsbandet visar att 78 procent av dem slutat spela två till sju år efter skadetillfället. Majoriteten uppgav att det berodde på knäbesvär. Många av dem som trotsar sina skadekänningar får men efter karriären.
Damfotbollen har utvecklats mycket snabbt under de senaste åren och då framför allt i Europa. Betydligt mer pengar har kommit in i sporten vilket innebär att vissa aktörers intresse av långa säsonger och pressade spelscheman ska vägas mot spelarnas fysiska och psykiska hälsa.
Ett av de senaste forskningsrönen visar att fotbollsskornas utformning gör att damspelarna löper större skaderisk.
Skorna är designade för herrar som har betydligt större muskelkraft och därmed lättare kan rotera foten i situationer där dobbarna annars riskerar att fastna i gräset. Traktionen och greppet i underlaget är högre hos damspelare.
Men det finns också fysiologiska faktorer som förklarar skillnaden i skadefrekvens mellan könen.
Forskaren Julian Antero på INSEP (French Institute of Sport) förklarar i intervju med den ansedda franska sporttidningen L’Equipe:
– Höftens anatomiska position gentemot lårbenet och skenbenet skiljer sig mellan kvinnor och män.
– Anatomiskt har männen en rak linje medan kvinnor har en Q-vinkel, eftersom de har en bredare höft för att underlätta vid förlossning. Knäna går därför inåt vilket är en ogynnsam position för knäligamenten. Detta är problematiskt när man springer under till exempel fotbollsmatcher.
Listan på unga spelare som tvingats lägga av efter en knäskada är betydligt längre än den på talanger som efter en svår skada lyckats slå igenom internationellt. Den senare listan toppas utan tvekan av USA:s anfallsstjärna Alex Morgan som under skoltiden slet av främre korsbandet.
Trots det har hon en enastående karriär och en imponerande meritlista.
2012 bidrog Morgan starkt till USA:s OS-guld i London och hon var en av de mest tongivande spelarna då USA tog VM-guld 2015 och 2019. Nu är 34-åriga Morgan på jakt efter sitt och lagets tredje raka VM-guld.
Att USA blivit världsmästare i hälften av åtta avverkade VM och tagit medalj i samtliga kan kanske delvis förklaras av den amerikanska ligans upplägg. Ett fem månader långt uppehåll mellan säsongerna ger spelarna möjlighet till såväl viktig återhämtning som uppbyggnad.
22 av 23 spelare i förbundskapten Vlatko Andonovski VM-trupp spelar till vardags i National Women's Soccer League (NWSL). Lagkaptenen Lindsey Horan utgör enda undantag, hon spelar för Lyon och svarade för kvitteringen i gruppspelet mot Nederländerna.
Såväl den matchen som många andra i gruppspelet har tydligt visat att damfotbollen blivit mer fysisk. I slutspelet står ännu mer på spel och i värsta fall visar det sig att Vivianne Miadema får rätt i sin starka övertygelse om att fler spelare blir knäskadade.
Otränade spelare en förklaring till knäskador
Knäglädje och knäkontroll är namnen på två av de projekt som syftar till att minska antalet knäskador i fotboll.
Knäkontroll startade i Svenska Fotbollförbundets regi 2006 och fyra år senare blev projektet en obligatorisk del i den nationella tränarutbildningen. De följande fem åren minskade knäskadorna med 21 procent.
Knäglädje inleddes 2007 av läkaren Ashkan Kiani.
Hans studie visade att det stora antalet knäskador bland flickor berodde på bland annat att spelarna inte var tillräckligt bra tränade.
Flertalet skador uppkom inte i närkamper utan då en spelare fallit och fastnat med foten i underlaget men inte haft kraft att rotera foten.
Tillsammans med kollegor tog Kiani fram ett träningsprogram som skulle stärka flickornas muskulatur runt knäna och på baksidan av låren.
Målgruppen var spelare 13–19 år och runt 1 500 spelare deltog i studien som förutom praktiska övningar bestod av utbildning av tränare, ledare, spelare och föräldrar.
Hälften av gruppen genomförde träningsprogrammet – 20 minuter två gånger i veckan – medan den andra hälften inte gjorde övningarna.
Resultatet visade att de som följt träningsprogrammet löpte 77 procents mindre risk att skadas än spelarna i den andra gruppen.