Inom utbildningsområdet har innehållet förflackats, vilket har blivit till ett stort problem. Man försöker bli så effektiv som möjligt för att kunna täcka så många ”kärnämnen” som möjligt och förse unga sinnen med den ständigt föränderliga världens informationsflöde.

Den akademiska undervisningen är i förändring. Man skummar på ytan med hjälp av anpassade läroböcker, förtätade texter, förkortade verk, powerpoint och ljudklipp. Detta har blivit till en epidemi. Det har kommit mer att handla om att gå igenom det obligatoriska materialet, kryssa för alla rutorna, förmedla faktan, att få studenterna att klara sina betyg och att undervisa inför ett prov snarare än förmedla sanningen. Borta är synen från den filosofiska atenska akademin, där lärandet var lugnt och reflekterande och gav sinnet en chans att genomsyras av godhet, sanning och skönhet.

En del skolor ger ut en katalog med mycket omfattande material i en tajt kalender. Om eleverna är oförberedda på detta kommer de inte att kunna uppskatta kursen – åtminstone inte med den snäva tidsplanen. Även om avsikten är god är det sällan effektivt att trycka in alltför mycket i en alltför ung hjärna alltför snabbt. Det är inte bara ineffektivt, det är direkt olämpligt. För att uttrycka det i starkare ordalag kan man till och med kalla det för en typ av akademiskt övergrepp som kan förstöra aptiten på att lära.