Begrepp som hederskultur och hedersförtryck är återigen på tapeten efter Sydsvenskans artikel om att förskolor i Malmö inte rapporterar ”misstänkt hedersförtryck” till socialtjänsten. Det här är ett ämne som återkommer med viss regelbundenhet, men det är intressant att notera reaktionerna varje gång, allt eftersom en ny, hårdare konsensus kring invandring och integration fortsätter att sätta sig.

I SvD skriver Paulina Neuding att det här är ”mångkulturalism i praktiken”, en tanke som även denna ledarsida berört. Hon konstaterar vidare att pedagoger görs till ”soldater” i kampen för att försöka förändra djupt rotade kulturella mönster hos de människor som i mycket stort antal tillåtits bosätta sig i Sverige.

Skoldebattören och rektorn Linnéa Lindquist skriver på X att det är ”naivt” att tro att skolan kan lösa dessa problem, som hon härleder till att det varit ”dålig stämning” i Mellanöstern i 3 000 år. Det sista är värt att dröja vid, för politiskt laddade ord som hedersförtryck och hederskultur har visat sig ha en stark tendens att skifta i betydelse allt eftersom tidsandan svänger.