Nederländernas gigantiska grupporträtt från 1600-talet är världsunika, men på grund av dess imponerande storlek är det sällan som dessa syskon till Rembrandts "Nattvakten" visas. Just nu kan man, utöver de som ständigt hänger på olika museum i Amsterdam, se en samling med drygt 30 grupporträtt på Hermitages utställning "Portrait Gallery of the Golden Age". 

Under barocken började de nederländska målarna att producera grupporträtt i stora format och i stora mängder. Det var framför allt medborgarrörelser och olika gillen som gav konstnärerna dessa uppdrag. Grupporträtten utgör en historisk dokumentation om ett land och ett folk som har en helt unik särprägel. Regenter, civila väktare och köpmän från alla samhällsklasser och religioner står sida vid sida, som bröder, skriver Hermitage:

”Tillsammans illustrerar de historien om kollektivt medborgarskap som är så typiskt för Nederländerna. Det är som att de håller upp en spegel framför det samtida nederländska samhället, eftersom relationerna mellan människor på den tiden formade grunden för dagens standarder och konventioner."

Den som har gjort en närmare bekantskap med Amsterdam och Nederländerna kan intyga att det stämmer – även samtida holländare är generellt sett ett öppet och vänligt folk som står för kulturell liberalism och tolerans.

Medan resten av Europas invånare löd under monarkier hade Nederländernas medborgare själva makten. Åtminstone de invånare som hade gott anseende. Man ansåg att social oro var dåligt för ekonomin, så att hjälpa de som hade det sämre ställt var ett sätt att stabilisera samhället. Välbärgade invånare engagerade sig ofta ideellt i socialt arbete – mycket tack vare pliktkänsla, men också för prestige.

För att dokumentera sina gärningar lät dessa välgörare ofta avporträttera sig sittandes vid ett bord medan de engagerade sig i sina administrativa uppgifter. I Adriaen Backers (1630-1684) målning "The Governors and Governesses of the Old Men and Women's House" som visas på Hermitage ser man i bakgrunden mannen i huset med ett varmt leende och en utsträckt hand välkomna ett par medtagna äldre män som kommer in genom dörren.

Även köpmän brukade låta avbilda sig. Männen i Rembrandts "Syndics of the Draper's Guild" är textilköpmän, som valts ut för att bedöma kvalitén på de tyger som vävarna erbjöd medlemmarna i deras gille att köpa. Personerna på bilden är målade större än naturlig storlek. De tittar alla på betraktaren, som fångade just i det ögonblick de blivit avbrutna i sitt arbete, och en av dem reser sig ur stolen liksom för att erkänna vår närvaro. Det låga perspektivet gör att bordet nästan verkar sticka ut ur bilden. Det här var Rembrandts första och enda grupporträtt av köpmän.

På 1600-talet hängde dessa stora målningar av administratörer sittande runt ett bord i de allra flesta välgörenhets- och utbildningsinstitutioner i Amsterdam. Genren med medborgargarden och skyttekompanier var yngre, skriver Amsterdam Museums curator Norbert Middelkoop i boken om Rembrandts lärlingar Ferdinand Bol och Govert Flinck(1). Den mest kända gruppbilden av ett skyttekompani är förstås Rembrandt van Rijns (1606-1669) ”Nattvakten”, som egentligen heter ”Kapten Frans Bannick Cocqs skyttekompani”.

Medborgargardet, eller ”schutterij” på nederländska, var volontära stadsväktare i Nederländerna på medeltiden och i tidig modern tid. De skulle skydda staden från attacker, uppror och brand. Ofta grupperades de efter vilket distrikt de tillhörde och efter vilket vapen de använde: pilbåge, armborst eller gevär. Tillsammans bildade de ett ”schuttersgilde”, som kan översättas till skyttegille. Skyttegillet kunde fungera som en karriärstege i samhället. Hade man varit officer i ett par år kunde man få viktiga poster i stadsrådet.

Kapten Frans Bannick Cocq (1605-1655) till exempel, som var son till en apotekare och hade studerat juridik innan han blev kapten, blev burgemeester (borgmästare) i Amsterdam 1951, efter att ha tjänat som kapten i skyttegillet. Det var kapten Cocq som gav Rembrandt uppdraget att måla Nattvakten 1638. 

Nattvakten skiljer sig en del från andra grupporträtt av skyttegillen. Exempelvis så var Rembrandts tavla det första grupporträttet där de avbildade faktiskt gör någonting.

Mitt i målningen står kapten Cocq med svart dräkt och rött tvärband, tillsammans med sin närmaste man Willem van Ruytenburgh. De står där som en ö av ordning, jämfört med kaoset runtomkring dem. Lansar spretar åt olika håll, armar pekar åt höger och vänster. Bakom kaptenen avlossar en liten pojke ett gevärsskott, en hund står och skäller, någon slår på en trumma och så den mystiska lilla flickan som smyger omkring med en kyckling i bältet.

Målningen är beundrad för Rembrandts hantverksskicklighet, hanteringen av ljus och mörker, och kompositionen. De nederländska målarna talade om ”sprong”, som betyder ”språng” på svenska. Gällande komposition så handlade ”sprong” om att variera nivåer i ett konstverk, men samtidigt skapa en helhet. En av Rembrandts lärlingar, Samuel van Hoogstraten beskrev ”sprong” såhär i sin lärobok i måleri (2):

”[…] man ska ge figurerna en behaglig ’sprong’ som är tilltalande [för ögat], så att, vare sig hög eller låg, de tillsammans skapar en ’form’ som är attraktiv för ögat, och det framstår ett samspel mellan dem som ett resultat av dess mångfald; inte göra så att figurerna står i motbjudande rader; och hur man sammanför dem tillsammans i angenäma grupper och samlingar, undvika att det framstår som att de har blivit sådda [i prydliga rader] och är likformade.”

I Nattvakten har Rembrandt lyckats med just ”sprong”. Han gick till och med steget längre när han skapade variation och mångfald bland karaktärerna, genom att måla dit barn, djur och figurer som står på knä eller bugar. Men samtidigt som den är så myllrande och varierad så är helheten balanserad och harmonisk.

Salen i Rijksmuseum där Nattvakten hänger utformades särskilt för att visa upp detta Rembrandts berömda skyttegilleporträtt, som utgjorde kulmen av hans karriär. Man hade kunnat stå och titta på tavlan i en evighet om inte muséet var så proppat med folk framför just den målningen. Men om det är själva kapten Cocq man vill se så kan man även göra ett besök på Amsterdam Museum, där han återkommer i Bartholomeus van Der Helsts (1613-1670) målning av en grupp med civila pilbågsskyttar, ”The Governors of the Longbow Civic Guards”, 1653.

Bartholomeus van der Helst var en flitigt anlitad porträttmålare. Han etablerade sitt rykte med sitt första stora grupporträtt ”Militiamen of the Company of Captain Roelof Bicker” 1639, som nu hänger till höger om Nattvakten på Rijksmuseum. 

I en annan sal i Rijksmuseum kan man se van Der Helsts berömda ”Celebration of the Peace of Münster”. Målningen föreställer en bankett i Amsterdams armborstsgille den 18 juni 1648, där man firade fredsavtalet som markerade slutet på kriget med Spanien. Skyttekompaniets kaptener skakar hand med varandra som ett tecken på fred, och dryckeshornet skickas runt. Dikten på trumman förklarar glädjen hos Amsterdams beväpnade värn, som hädanefter kan låta vapnen vila.

Många konnässörer ansåg att van der Helsts ”Celebration of the Peace of Münster” var att jämföra med Rembrandts Nattvakten. Även den brittiska porträttmålaren Joshua Reynolds (1723-1792) lät sig hänföras av denna målning. Efter en resa till Amsterdam 1781 skrev han i Journey to Flanders and Holland om van der Helsts ”Celebration of the Peace of Münster”:

”[Det] är möjligen den främsta porträttbilden i världen, förstående mer av de kvalitéer som gör ett perfekt porträtt än något annat jag någonsin sett.” (3)

Det är hög konstnärlig kvalitet på många av grupporträtten av många av de nederländska konstnärerna. Det är synd att inte nämna exempelvis Frans Hals (1583-1666), Govert Flinck (1615-1660), Ferdinand Bol (1616-1680) och Jacob Backer (1572-1643). Hur som helst så bör målningarna ses i verkligheten.

På Hermitage kan man få en ljudguide i hörlurarna som väcker ytterligare liv i tavlorna och i Amsterdams och Nederländernas historia med små berättelser runt målningarna och om personerna som figurerar i dem. Utöver kapten Frans Bannick Cocq, som redan är relativt känd i omvärlden i och med Nattvakten, lyfter de fram köpmannen Pieter Hasselaer, historikern Isaac Commelin och filantropen Elisabeth Reael (som sitter till höger i Adriaen Backers "The Governors and Governesses of the Old Men and Women's House" som det finns en bild på högre upp i artikeln). 

Historien kommer verkligen mycket nära när man går omkring i den enorma utställningshallen där dessa monumentala tavlor hänger från golv till tak, som är många meter högt. Alla dessa amsterdambor som tittar på oss från alla håll, från en annan tid, som från stora fönster. Merparten av figurerna ser så stillsamma och så vänliga ut. Det känns som att de vill säga någonting till oss.

Här kan du se trailern till utställningen på Hermitage.

Referenser:

1. Rembrandts Master Pupils: Ferdinand Bol and Govert Flinck; The Rembrandt House Museum and the Amsterdam Museum, s.166
2. Rembrant – The Painter Thinking; Ernst van de Watering, s.141-142
3. Handbook to the National Gallery (www.gutenberg.org)