Det är nåt med idén om den slutliga parodin.

I inledningen till Franz Kafkas Förvandlingen vaknar Greger Samsa upp ur sina feberdrömmar, och upptäcker att han förvandlats till skalbagge. Men Samsa förlorar inte fattningen. Trots att han blickar ut över en silverskimrande buk där rader av tunna ben okontrollerat rör sig försöker han få överblick över situationen. Han noterar svårigheterna men ser också vad som fortfarande kan gå hans väg. Hans mamma ropar nerifrån köket, och han inser att han redan är sen till jobbet.

Det är kanske den slutliga parodin på en protestantisk arbetsmoral. Tanken att hinder är till för att övervinnas. Att allt kan vändas till din fördel. Att tänka positivt. Att man ska fokusera lösningen, inte problemet. Samsa är nu en stor skalbagge och kommer att missa morgonmötet. Men efter att ha knackat på hos chefen och förklarat hur det ligger till kommer allt snart att återgå till det normala.