I januari tvångsomhändertog Socialtjänsten felaktigt Lisas fyra barn. Sedan dess har hon och hennes man kämpat varje dag för att få hem dem. Nu har de vunnit i kammarrätten och barnen kommer hem. Lättnaden är stor, men familjen har en läkningsprocess framför sig.
Barnen omhändertogs av Socialtjänsten enligt Lagen om vård av unga (LVU), trots att läkare intygar att föräldrarna tar hand om sina barn på bästa sätt. Under den tiden har barnen bott isolerade och bara haft begränsad kontakt med sina föräldrar.
Nu är LVU för barnen hävd och de är hemma igen.
– Vi ska göra tårta och fixa fredagsmys! De har inte fått några godsaker på boendena. Barnens kompisar kommer säkert också, säger Lisa Billö, barnens mamma.
Maten viktigast
Maten är det viktigaste när barnen precis har kommit hem. Eftersom barnen har kroniska sjukdomar och allergier kan de inte äta allt utan att må dåligt, men det har de inte tagit hänsyn till på barnens boenden, berättar Lisa.
De satt och grät över att få riktig frukost.
– Lisa Billö, fyrabarnsmamma
I torsdags fick två av barnen komma hem för att vara med på skolavslutningen. Då åt de frukost och lunch hemma. Det visade sig att de inte hade fått frukost på fem månader.
– De satt och grät över att få riktig frukost.
Lisa berättar att deras 13-åring hade slutat äta, eftersom hon inte fick mat som hon tålde. Maten var inte fullvärdig och de serverade halvfabrikat med tillsatser som barnen inte heller tål. Hemma lagar de mat från grunden.
David mot Goliat
Lisa och hennes man har arbetat sedan i januari med att få hem barnen. Trots att de borde ha fått komma till tals innan barnen omhändertogs var det först 28 maj som fallet togs upp i kammarrätten. I måndags fick de beskedet att de hade vunnit.
Det känns overkligt. Vi har vunnit mot Goliat och gjort något omöjligt.
– Lisa Billö, fyrabarnsmamma
– Det går inte att ta in, man är spyfärdig. Det känns overkligt. Vi har vunnit mot Goliat och gjort något omöjligt.
Enligt familjens advokater är det ovanligt att kammarrätten upphäver förvaltningsrättens beslut. Om LVU upphävs ska barnen hem ”skyndsamt”, men i sista meningen i domen stod det att det saknades skäl att förordna att domen ska gälla omedelbart. Det fanns utrymme för socialnämnden att överklaga och barnen fick inte komma hem med en gång.
– Vi har levt i ovisshet till igår eftermiddag. Vi har haft ytterligare en terrorvecka.
På torsdagen fick de det slutliga beskedet att socialnämnden efter överväganden inte skulle överklaga – barnen fick komma hem.
Processen att få hem barnen har varit en berg- och dalbana. I fredags, innan domslutet hade kommit fick de veta av Socialtjänsten att barnen skulle placeras ut i olika familjehem, skilda från varandra och långt från föräldrarna. Två av hemmen var jourhem, vilket betyder att barnen skulle behöva flytta igen. Inga av familjerna hade särskild lämplighet för att ta hand om barn med diagnoser.
– Det kändes oroväckande att familjehemmen inte var utredda för det. Ett lämpligt hem vore ett hem som förstår barnens behov.
Föräldrarna fick också veta att socialnämnden skulle ansöka om inskränkt kontakt. Lisa berättar att socialtjänsten har haft problem med att barnen berättar hur de har det.
Vanvårdades i boendena
Under hela tiden har familjen fått mycket stöd från omgivningen, även från människor de inte känner.
– Många tycker att det är ett rättsövergrepp och systemfel.
Lisa berättar att när hon träffade dottern i torsdags så var håret så tovigt och svårt att reda ut, på grund av att det var slitet och inte hade blivit klippt. Under tiden på boendena har barnen inte heller fått några andra kläder och de har inte fått gå ut eller träffa varandra. De fick inte tillräckligt med mat som de kunde äta.
Hade vi gjort så mot barnen, eller hållit barnen borta från skolan så hade det kallats ”omsorgssvikt” eller vanvård. Då hade de blivit omhändertagna. Och så får myndigheter behandla barn, det är skyddad verksamhet.
– Lisa Billö, fyrabarnsmamma
– Hade vi gjort så mot barnen, eller hållit barnen borta från skolan så hade det kallats ”omsorgssvikt” eller vanvård. Då hade de blivit omhändertagna. Och så får myndigheter behandla barn, det är skyddad verksamhet.
Föräldrarna har fått kontakt med andra familjer i liknande situationer, vilket tyder på att familjen Billö inte är ett undantag i systemet.
– Det är så skambelagt, ingen förälder berättar. Det är viktigt att det kommer ut, det var inte rätt.
Hon vill att barnen får veta det från andra vuxna, för att hjälpa dem att gå vidare.
Systemfel
Sådana här fall startar ofta med en orosanmälan från skolan till Socialtjänsten, berättar Lisa. Många barn har diagnoser och det kan bli mycket för skolan att anpassa sig till. Men det är en skolfråga, säger hon. Även om barnen har fått diagnoser av läkare och gått igenom omfattande utredningar så gör Socialtjänsten egna bedömningar som får ligga till grund för i värsta fall ett omhändertagande. Sedan är det upp till föräldrarna att motbevisa Socialtjänstens bedömning, säger hon.
– Jag satt dygnet runt i fyra månader och läste prejudikat, läste lagen. Det var nyckeln, annars hade vi inte fått hem barnen, det är jag övertygad om.
Stödet från andra har haft stor betydelse för föräldrarna.
– Det känns inte som att vi har gjort det här själva. Många har bidragit till det här.
Vänner har hälsat på för att titta till dem, andra människor har bidragit med lagstöd och talat för dem. Föräldrarna har också varandra.
– Vi har en samsyn och vi är starka ihop. Man överlever för att man måste för barnens skull, det finns inte på kartan att bryta ihop eller ge upp ens en sekund.
Återhämtning
Nu när barnen har kommit hem börjar det själsliga arbetet och familjen kommer att få hjälp från Familjebehandlingen. Lisa berättar att 9-åringen, som är yngst, ritar teckningar där han släpper fram sin ilska. Det ligger inte i hans personlighet annars, säger hon.
I övrigt vet Lisa inte hur barnen kommer att reagera.
– Skönt att det är sommarlov. Vi kan ta det lugnt och läsa av barnen, hur de mår. De är intelligenta och bra på att uttrycka sig.
Med olika former av stöd tror hon att de kommer att kunna bearbeta den här tiden bra.
Efter sommarlovet väntar skolan för barnen. Lisa har skrivit och bett skolan att göra en plan och att sätta in extra resurser för att barnen ska kunna komma ikapp. Äldsta barnet ska börja 9:an, men startar med streck i alla ämnen eftersom han inte fick gå i skolan under vårterminen. Lisa berättar att han hade toppbetyg i 7:an.
– Det är lätt för barnen att ta till sig kunskap, så det är inga problem för dem.
Men nu väntar regelbundna måltider och mat som barnen tål; mat utan tillsatser, utan socker och vetemjöl.
– Jag ska mata dem med mina tårtor. Det är ett bra sätt att bli frisk.