Nationalmuseum har förvärvat verk av tre franska romantiska målare, verksamma i Rom under början av 1800-talet. De tre målningarna befinner sig i gränslandet mellan friluftsmåleri och folklig genre. De bygger på direkta iakttagelser inför motivet, men är troligen alla helt eller delvis utförda i ateljé. I varierande grad bidrar figurer till att verken har en berättande karaktär.

Mest uttalad är denna anekdotiska eller historiserande sida i François-Marius Granets (1775-1849) målning Audiens hos kardinal Pietro Aldobrandini i loggian i Villa Belvedere, Frascati. Handlingen utspelar sig omkring år 1600, men vyn visar trädgårdens utseende när Granet vistades där 1822. Valet av motiv var ett sätt från konstnärens sida att behaga sin värd, prins Aldobrandini-Borghese, en sentida släkting till kardinalen och svåger till den ryktbara Pauline Borghese, kejsare Napoleons syster. Granet var i först hand genremålare specialiserad på religiösa ceremonier hämtade från sin egen tid eller renodlade historiska motiv. Ett återkommande inslag är därför ofta munkar, präster och andra kyrkliga dignitärer. Arkitekturen är anslående med pittoreska former och en raffinerad ljusbehandling. Granet utgick från studier på platsen. Mycket av dessa omedelbara iakttagelser återfinns i Nationalmuseums nyförvärv.

François-Marius Granet kom till Rom redan 1802 och han skulle stanna i mer än tjugo år. Av mer episodartad karaktär blev Jean-Victor Bertins (1767-1842) ettåriga vistelse i staden. I likhet med flera andra betydande franska landskapsmålare var han elev till friluftsmåleriets pionjär Pierre-Henri de Valenciennes. Bertin utförde dels historiserande landskap, dels vyer med en egenartad stämning, som byggde på friluftsstudier. De befolkades av människor från hans egen samtid. Det mesta talar för att denna senare typ av landskap är gjorda i ateljé. De blev mycket populära, repeterades av konstnären i flera exemplar samt reproducerades på porslinstallrikar. Under åren 1806-1807 gjorde Bertin en studieresa till Italien. Där målade han den nyligen förvärvade Vy av Tivoli sett uppströms från Cascata Vecchia. Utsikten har mycket av friluftsmåleriets karaktär såsom det skarpa ljuset. Samtidigt har Bertin anpassat motivet till rådande bildkonvention genom att förse målningen med en staffagefigur, bedjande vid ett altare. Tillsammans med andra verk av honom ger detta en förklaring till de topografiska referenser med stort mått av exakthet i återgivandet av detaljer som dansken Christoffer Wilhelm Eckersberg tillägnade sig både i Paris och Rom.

Detsamma kan sägas om Lancelot-Théodore Turpin de Crissé (1782-1859) vars Vy av Antoninus och Faustinas tempel/kyrkan San Lorenzo in Miranda, i Rom, målad omkring 1807. Han hade kommit till staden vid samma tid för att arbete åt greve de Choiseul-Gouffier med dennes berömda planschverk Voyage pittoresque de la Grèce, publicerat två år senare. Greven beställde också en större version av vyn från Forum Romanum med Antoninus och Faustinas tempel, som ställdes ut på Salongen i Paris 1808. Den färdiga målningen, nu i Museum of Fine Arts i Boston, är försedd med många staffagefigurer. I motsats till detta fullbordade verk har konstnärens förberedande studie, som nu förvärvats av Nationalmuseum, bara ett fåtal figurer och har bibehållit oljestudiens friska karaktär. Denna nyupptäckta målning föregriper Eckersbergs berömda version av samma motiv (Ny Carlsbergs Glyptotek, Köpenhamn) målad åtta år senare.

Förvärven har möjliggjorts genom donationsmedel ur Sara och John Emil Graumanns donationsmedel, Ulf Lindahls donationsmedel samt Wirosfonden. Nationalmuseum har inga egna medel att förvärva konst och konsthantverk för, utan samlingarna berikas genom gåvor samt stiftelse- och fondmedel.