Vi får ofta från medier och politiker höra att "vetenskapen" eller "forskningen" säger det ena eller det andra. Men i stora, politiskt viktiga frågor sker ibland en snedvridning av perspektivet som gör att avvikande röster försvinner. Epoch Times har talat med flera forskare om mekanismerna bakom detta.

Ross McKitrick, miljöekonom vid University of Guelph, menar att diskussionen kring ursprunget för covid-19-viruset spårade ur när man började stämpla folk som konspirationsteoretiker om de hävdade att det kunde ha läckt från ett laboratorium i Wuhan. Han känner dessutom igen mekanismerna från ett annat känsligt ämne som debatterats mycket längre: klimatförändringar.

– Det finns idéer som aldrig motbevisats och som faktiskt har mycket bevis som backar upp dem, men som inte undersöks av universiteten av politiska och kulturella skäl, säger han.

McKitrick menar att det kan uppstå en snedvridning av perspektivet, en bias, i en viss fråga som blir strukturell. Den letar sig in i officiell statlig kommunikation, och i de stora teknikplattformarna som Facebook och Twitter, som börjar censurera den ena sidan av debatten.

När det gäller frågan om coronaviruset så fick hela det mediala etablissemanget och de stora sociala medierna svänga, efter att allt fler vetenskapsmän och till och med USA:s president Joe Biden började medge att teorin om en labbläcka inte kunde avfärdas.

– Det här såg vi utspela sig under en period på 12 månader. När det gäller klimatfrågan så är det samma sak, fast det utspelar sig över en mycket längre tidsperiod, säger McKitrick.

Författaren och erfarne vetenskapsjournalisten Nicholas Wade var en av dem som tidigt uppmärksammade att diskussionen om virusets ursprung felaktigt hade styrts i en viss riktning av inflytelserika personer inom det vetenskapliga samfundet.

Det handlade främst om två artiklar i två inflytelserika vetenskapliga tidskrifter, The Lancet och Nature, där teorin om en labbläcka avfärdades som ovetenskaplig, och i en av artiklarna som en konspirationsteori.

Sedan dess har det framkommit att Peter Daszak, mannen som organiserade artikeln i Lancet, vilken publicerades som ett öppet brev, har kopplingar till det kinesiska labb i Wuhan som forskar på coronavirus. Den här kopplingen avslöjades dock inte i brevet. Kinas regim, som ville undvika att få skulden för viruset, har så klart gett eldunderstöd åt Daszaks linje.

Dokument som begärts ut har sedan visat att artiklarna verkade vara en del av en koordinerad kampanj av den högt profilerade amerikanske läkaren Anthony Fauci, vars organisation NIAID finansierat forskning på coronavirus i labbet i Wuhan. Även Fauci har senare backat och menar nu att frågan inte är utredd.

Wade, som länge skrivit för både New York Times, Nature och Science, menar att forskare är beroende av andra, mer inflytelserika forskare för sin karriärs skull. Det här innebär att man är mindre benägen att peka ut felaktigheter i det som dessa mäktiga personer för fram, och som därmed blir allmänt accepterade.

– Med tanke på det här tror jag att det finns andra områden där en liten grupp vetenskapsmän har påverkat alla andra. Klimatfrågan är ett möjligt sådant område att titta på, säger Wade.

Tidigt i pandemin var det en hel del rapportering som talade om "vetenskapligt konsensus" kring att viruset uppstått naturligt. Men både Wade och McKitrick påpekar att vetenskap inte fungerar på det sättet.

– Politik fungerar genom konsensus, och genom att man räknar röster. Vetenskap fungerar inte så, och den ska inte fungera så, säger Wade.

Madhav Khandekar, pensionerad kanadensisk miljöforskare och meteorolog, säger att det publiceras många artiklar i erkända, referentgranskade tidskrifter som ifrågasätter kopplingen mellan mänsklig aktivitet och klimatförändringar, men att medier inte uppmärksammar dessa. Han har själv skrivit flera artiklar, bland annat i tidskriften Pure and Applied Geophysics.

– Allt fler vetenskapsmän ifrågasätter nu en del grundläggande antaganden som görs i vetenskapen om global uppvärmning, säger han.

Ändå, menar Khandekar, är det många som inte vågar tala öppet om det här, särskilt yngre vetenskapsmän som är oroliga för sin karriär. 

Samma observation har William van Wijngaarden, professor i fysik vid York University gjort. Han säger att deltagare på konferenser är uppenbart obenägna att i offentliga sammanhang ställa frågor utifrån ett "politiskt inkorrekt" perspektiv. Det är dock annorlunda när man talar privat.

– När man pratar med folk en och en, och det inte är någon annan i närheten, om man till exempel lunchar ihop, så är det flera som har sagt "Säg inte det här till de andra är du snäll, men jag håller med dig". Det är väldigt få som har modet att verkligen stå för det, berättar van Wijngaarden, som tillhör den grupp av forskare som inte anser att global uppvärmning på grund av mänsklig aktivitet har bevisats.

Många som har avvikande uppfattningar utsätts för karaktärsmord. Det finns hela sajter som skapats av klimataktivister där man hänger ut forskare som är skeptiska till det dominerande narrativet. Man försöker framställa dem i negativ dager och misskreditera dem.

Men van Wijngaarden menar att de som verkligen vill stänga ner den vetenskapliga debatten kring klimatförändringar i många fall inte har en solid bakgrund inom naturvetenskaperna, utan snarare kommer från samhällsvetenskapssidan.

Även i klimatfrågan förs ofta samma argument som i frågan om covid-19:s ursprung fram, nämligen att det råder "konsensus" eller att en "överväldigande majoritet" stödjer den gängse uppfattningen. Bortsett från att det inte är så här vetenskap fungerar, som nämnts ovan, så menar McKitrick att den här bilden också är ett resultat av att forskningen styrs i en viss riktning genom finansieringen.

Många regeringar tar helt enkelt för givet att vi befinner oss i en klimatkris, och det man ger pengar till är helt enkelt forskning som ska ge svar på frågan hur vi snabbt ska kunna minska utsläppen av växthusgaser.

– Det är väldigt svårt att få medel till att faktiskt forska i klimatfrågorna, säger McKitrick.

Han menar att det här "skapar ett filter, som bara släpper igenom otaliga studier som visar att någon viss del av naturen drabbas av klimatförändringar". Detsamma gäller i medier. Man ser inga som helst nyhetsartiklar som beskriver hur klimatförändringarna faktiskt har positiva aspekter, såsom mer grön vegetation.

Ännu en faktor när det gäller klimatfrågan, menar William van Wijngaarden, är hela miljörörelsen och dess perspektiv. Han blev själv involverad i klimatfrågan för att han, som han säger, ville försvara "stackars Al Gore" som han tyckte blev attackerad av konservativa för sin miljöaktivism.

– Jag trodde verkligen att jag skulle landa i Al Gores läger. Men så började jag titta på data, och vad som faktiskt hävdades, och det som hävdades var bara fånigt, säger han.

Han kopplar det här till att det i slutet av 1900-talet utvecklades en fullt rimlig oro och medvetenhet kring människans miljöpåverkan vad gäller föroreningar, såsom plast i haven och oljeläckor.

– Jag tror att många, inklusive jag själv, blev miljökämpar i hög grad, säger han.

När teorierna om mänsklig aktivitet och global uppvärmning kom fram var dessa väldigt lätta att acceptera, eftersom det redan fanns en grundläggande uppfattning om att vi "behandlade miljön så illa", enligt McKitrick.

– Det finns massor av data, och det är inte så svårt att kolla upp saker. Men jag märker hos studenter att de har väldigt starka åsikter om miljön, men nästan ingen faktisk information. De blir ofta förvånade när de får veta hur mycket miljön faktiskt förbättrats i Kanada och USA.

Det hela har blivit ett trossystem och en moralisk kod, vilket gör att känslorna svallar, säger McKitrick.

– Folk börjar tro att din attityd till koldioxidutsläpp är en markör som visar om du är en god människa eller inte, och tillägger att politiker ser denna trend och förhåller sig till den för att vinna röster och politiskt kapital.

Ian Clark, professor emeritus i miljövetenskap vid University of Ottawa, säger att ett fåtal inflytelserika figurer har varit avgörande för att slå fast kopplingen mellan mänsklig aktivitet och klimatförändringar här i väst. Det är med andra ord ännu en likhet med frågan om covid-19-virusets uppkomst.

Ett exempel på en sådan person är Michael Mann vid Pennsylvania State University, vars "hockeyklubba"-graf över temperaturen mellan år 1000 och år 2000 blev berömd tack vare Al Gores film "En obekväm sanning".

Den här grafen har bestridits inom forskarsamfundet, bland annat av Ross McKitrick, som visade att det under en varm period på 1400-talet var varmare än nu, och att olika naturliga variationer i klimatet över tid orsakats av olika möjliga faktorer. Trots det har Manns graf, som enligt Clark är "bevisligen felaktig", använts till att övertyga både politiker och ungdomar att jorden värms upp på grund av koldioxidutsläpp. (Epoch Times har sökt Mann för en intervju, men inte fått något svar.)

Clark menar att det åligger medier att rapportera objektivt i dessa frågor, men de verkar i många fall ha en agenda, och bara ge utrymme åt den ena sidan. Miljörörelsen, genom att den inte utmanas tillräckligt, har blivit en politisk kraft som gör att regeringar fattar ogrundade beslut. Dessa kan både få enorm inverkan på folks liv och driva på teknikutveckling som i slutänden får värre miljöpåverkan än det vi har nu.

– Folk får hela tiden höra att värmeböljor och skogsbränder beror på koldioxid, och de har inte den vetenskapliga kunskapen. Tanken på att man skulle kunna vända på en utveckling genom att släppa ut mindre koldioxid är absurd, om man förstår sig på kolcykeln och klimatet. Men det är vad folk får höra, och det är vad de röstar på, så nu sitter vi här med koldioxidskatt, säger han.

Clark menar att det är viktigt att folk faktiskt får fakta till livs, och att medier måste försöka vara objektiva i sin rapportering.

– För att använda en bild från "Trollkarlen från Oz", så måste vi dra undan draperiet och se vem det är som faktiskt gömmer sig där bakom, säger han.

 

Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!