Lördagen den 27 januari gavs ett ovanligt intressant program i Stora salen i Stockholms konserthus. Mozarts pianokonsert i d-moll slog följe med den mindre kända senromantikern Franz Schmidts tonalt orienterade andra symfoni.
Mozart levde i en brytningstid för klaverspelare. Han började som cembalist, gick tidigt över till pianot, och utforskade i sina klaverkompositioner nyfiket och kreativt det nya instrumentets möjligheter. Vi kan höra det i hans pianokonserter där genren, inom ramen för den tidiga klassicismens stil, når en av sina allra högsta konstnärliga höjdpunkter.
Mozart hade en nära relation till pianot, och pianostämmorna i hans konserter har ofta något påtagligt obesvärat över sig. Målning av Johann Nepomuk della Croce, cirka 1780. Foto: Public Domain
Detta gäller inte minst den ofta spelade d-mollkonserten som lördagen den 27 januari framfördes av den franska pianisten Lise de la Salle, ackompanjerad av Kungliga Filharmonikerna under ledning av den australiske dirigenten Simone Young.
