Som i så många andra av sina romaner återvänder Torgny Lindgren i Pölsan till sina västerbottniska rötter. Denna existentiellt färgade skröna om en man som i slutet av sitt liv använder fantasin som minne utstrålar en berättarglädje som aldrig tappar sin tjuskraft.
De böcker Torgny Lindgren skrev under 1960- och 70-talen: diktsamlingen Plåtsax, Hjärtats instrument (1965), novellsamlingen Skolbagateller medan jag försökte skriva till mina överordnade (1972) och romaner som Övriga frågor (1973) och Brännvinsfursten (1979), är alla samhällstillvända och samhällskritiska verk. Med romanen Ormens väg på hälleberget, som kom ut 1982, tog Lindgrens författarskap en ny vändning. Han övergav inte samhällskritiken helt men intresserade sig alltmer för existentiella och andliga frågor. Från och med denna roman förankrar Lindgren sitt berättande i sina västerbottniska rötter.
Torgny Lindgren föddes 1938 i Raggsjö i Västerbotten och dog 2017 i Rimforsa i Östergötland. Foto: Public Domain
Lindgrens romaner kan från och med Ormens väg på Hälleberget utan överdrift betecknas som genial berättarkonst. Och den läsare som uppskattar en god skröna får garanterat sitt lystmäte. Det är inte för inte som Lindgren kallas skrönans mästare. Romanen Pölsan från 2002 är ett av flera exempel på varför han fick detta epitet.
