Samir reste till Syrien för att strida med IS – men ångrade sig. Nu berättar han i en film om vägen ut ur den våldsbejakande miljön.

I dagsläget finns det få avhopparverksamheter specifikt för jihadister, och många drar sig för att söka hjälp.

– De här personerna söker nästan aldrig hjälp för detta, utan vi har framför allt kommit i kontakt med dem via kriminalitet. De radikala idéerna kommer fram senare, säger Geir Stakset, grundare till Ikos, en ideell förening som hjälper personer som vill lämna våldsbejakande extremistiska miljöer.

I tre nya korta filmer från föreningen berättar tre avhoppare, en från varje miljö, inifrån om den radikala tiden.

Genom filmerna hoppas man kunna få fler att våga söka hjälp – men också att öka förståelsen bland exempelvis socialarbetare, lärare och poliser.

– Kunskapsnivån ute i kommunerna, som ju oftast möter de här personerna, är på många håll extremt låg. Många har aldrig träffat en radikaliserad och har ingen koll helt enkelt, säger Geir Stakset.

Såg sig som hjälte

Problematiken är ofta komplex med en mix av brottslighet och stark ideologisk övertygelse.

– Ofta har man börjat sin bana inom kriminalitet. Så har det inte funkat, man har inte passat in, utan söker sig vidare. Då är det ganska enkelt att man hamnar i den islamistiska svängen, särskilt om du vuxit upp i ett segregerat område där en imam rekryterar, säger Geir Stakset.

I filmen berättar Samir (fingerat namn) hur brödraskapet lockade. Till en början såg han sig som en hjälte, "en räddare för folket". Men känslorna förbyttes snart i tvivel, missmod och så småningom avsky.

– Här i Sverige kanske man inte tar ett liv hur som helst, men därnere var det liksom inga problem att göra det, säger han i filmen.

En änka som anklagades för sexuella förhållanden utanför äktenskapet var nära att stenas till döds.

– Det var inte som jag trodde att det skulle vara. Jag ville bara hem, säger Samir i filmen.

Vid hemkomsten kontaktades han av Säkerhetspolisen. Han är inte dömd för något brott i Syrien.

Helt annan ideologi

Sverige är ett av de länder i Europa varifrån flest har åkt för att ansluta till jihadistiska grupper. Men det är ytterst få av de som kommer tillbaka som aktivt söker hjälp, säger Marco Nilsson, expert på islamistisk radikalisering.

– De flesta som kommer tillbaka, och inte döms för något brott, försöker hålla låg profil. Det är inte det första man gör, att man försöker söka en väg ut, utan man hamnar oftast i samma kretsar. Är man desillusionerad och vill lämna är det inte program man söker, utan man försöker snarare glömma och gömma sitt förflutna, och då vet vi inte hur bra man lyckas med att lämna de här miljöerna, säger Marco Nilsson, docent i statsvetenskap vid högskolan i Jönköping.

Den som begått brott under sin tid utomlands ska i första hand lagföras anser han – men för de som inte dömts, eller som avtjänat sitt straff, är bristen på skräddarsydda avhopparprogram ett problem.

– På många håll finns ju allmänna avhopparverksamheter för "vanliga" kriminella som vill lämna destruktiva miljöer, men vi har väldigt lite kunskap om hur samma program fungerar på jihadister. Det är en helt annan ideologi som driver de här människorna, säger Marco Nilsson.

Imamer har ansvar

Även om inte religionen orsakar jihadismen används den ofta som en täckmantel.

– Så även om religionen inte är grundproblemet måste man vara insatt i religiös retorik och religiösa sätt att resonera. Men det saknas ofta hos myndigheterna, säger Marco Nilsson.

Awad Olwan, imam i Fisksätra moské, har mött radikaliserade på bland annat fängelser. Han understryker att en religiös övertygelse kan vara mycket svår att bryta.

– Man har rätt och alla andra har fel. Det är inte lätt att få en sådan person att tänka om. Religiös fanatism är en psykologisk fråga, det vill jag verkligen betona, säger Awad Olwan.

Han framhåller imamernas ansvar för att hjälpa radikaliserade att lämna den jihadistiska miljön, och önskar att fler skulle ta ett större ansvar.

– Det här är ett problem som ska mötas på gräsrotsnivå. Det är imamens ansvar att fördöma den här typen av handlingar och den här typen av grupper. Det har jag gjort tusen gånger.

Fortsatt säkerhetsrisk

Att inte ge hjälp och stöd kan innebära att personer fortsätter att vara säkerhetsrisker.

– En person som varit i Syrien och kommer tillbaks och inte avradikaliseras kommer att vara ett bidrag till de lokala radikala miljöerna. Och vi vet att jihadister ofta inspireras av andra jihadister, sådana som varit i en krigszon. På så sätt kan de fungera som inspiration, säger Marco Nilsson.

Samir säger avslutningsvis i filmen att han var "ung och dum".

– Det som jag har lärt mig är att om det är av religiösa skäl så måste man faktiskt fråga någon som har kunskap i religion. För många av dem som sitter därnere har ingen kunskap i religion, det är bara bluff.

(Anja Haglund/TT)