Jag har nått en ålder där jag förstår att alla känslor är övergående. Om vi tar hand om oss själva så försvinner sorg, smärta och deppighet efter en tid, men vi har alla olika sätt att hantera dessa känslor när de dyker upp.

Från och till kommer de där deppiga dagarna. Man står och tittar tomt ut genom fönstret. Regnet faller, men trots att detta gynnar både min egen gräsmatta och det öländska grundvattnet behagar det mig inte.

Jag vet att dessa perioder kommer. Perioder där känslan av värdelöshet tränger sig på och där meningsfullheten i tillvaron försvinner. Ibland tänker jag att de lyckliga tiderna i livet handlar om att bygga upp en motståndskraft mot dessa svåra perioder. Att finna glädje i att skapa en stabilitet och goda rutiner för att inte tappa riktning när eländet anländer.