Norge och Sverige borde diskutera ett valutasamarbete. Båda länderna drabbas nu av svaga kronkurser och har svårt att hävda sig mot euron. Det är mycket som förenar de båda länderna och de har stora likheter i ekonomisk styrka.

Både Sverige och Norge har drabbats av svagare valutakurser trots starka underliggande ekonomier. Den internationella utvecklingen gör att valutorna får allt svårare att hävda sig mot exempelvis euron och dollarn. Skulle ett valutasamarbete mellan Norge och Sverige kunna ändra på det?

Den gemensamma anledningen till en ekonomisk-politisk samverkan är att det i båda länderna finns en utbredd skepsis i opinionen mot en anslutning till euron. Det finns också större likheter i ekonomisk styrka mellan Sverige och Norge än mellan Sverige och medelhavsländerna. Båda länderna skulle kunna vinna på ett valutasamarbete. Frågetecknen som skulle diskuteras gäller skillnader i ekonomiernas sammansättning, men möjligheten till stärkt ekonomiskt samarbete skulle förbättra den ekonomiska styrkan för vart och ett av länderna. Samarbetet skulle kunna inledas med förutsättningen att på några års sikt fixera växelkursen mellan norsk och svensk krona. Samtidigt innebär ett sådant samarbete att regeringarna i länderna fråntas delar av den ekonomiska politiken till förmån för överläggningar och minimiregler, liknande det sätt som det mer komplicerade eurosamarbetet bedrivs på. För ett väl fungerande samarbete borde det praktiskt handla om 50/50 inflytande över en gemensam ekonomisk politik. Lärdomar kan dras från hur EU sjösatte eurosamarbetet, men med anpassning till det som Sverige och Norge vill uppnå. Naturligtvis krävs en inställning som vinner brett gehör i de båda länderna. En gemensam ekonomisk politik är inget som ska tvingas fram, utan den ska vila på ett gemensamt intresse för ökad samverkan. Detta är förutsättningen och om den inställningen saknas kan förhoppningarna förstås inte realiseras.