I Pelle Strindlunds senaste bok Alla mot djuren går han igenom de politiska ideologiernas synsätt på djuren och finner en samstämmighet i hur de sätter människans intressen främst. Det är en djärv bok som manar till eftertanke.

I Alla mot djuren argumenterar Pelle Strindlund för att ideologierna ur djurens perspektiv uttrycker en gemensam överideologi: antropocentrismen; ett förhållningssätt där människan är alltings utgångspunkt, och där hennes antagna särställning ger henne rätt att utnyttja de andra arterna för sina egna intressen. Detta argumenterar han för idéhistoriskt, från ideologiernas födelse fram till vår tids mediala och intellektuella röster. Framför allt är boken en idéhistorisk redogörelse, men den rymmer också ett ställningstagande för djurrätt. Dessutom ges en bild av djurens egenskaper och deras situation till följd av mänskliga handlingar.

Boken är strukturerad så att varje ideologi har fått ett eget kapitel. De ideologier som får störst utrymme är liberalism, socialism och konservatism. I liberalismen får vi möta en fokusering på att människan till skillnad från de andra arterna är rationell och därmed har rätt att äga de irrationella djuren. Socialismen sägs återkommande ogilla djurrätt då det leder uppmärksamheten bort från de grupper – såsom arbetare – som på egen hand anses kunna skapa sin frigörelse.