“I stormiga vatten bör EU:s egna intressen och värderingar vara vår kompass“. Det var rubriken till ett uttalande av EU:s utrikespolitiska toppchef Josep Borrell under gårdagen, just innan han tillsammans med unionens 27 utrikesministrar skulle påbörja ett videosamtal med den amerikanska utrikesministern Mike Pompeo.

Budskapet i detta uttalande, som gjordes via Borrells officiella hemsida, var att EU inte kommer välja sida i den geopolitiska konflikten mellan USA och Kina. Det europeiska sättet att bedriva diplomati på präglas istället av “multilateralism och samarbete”, vilket innebär att unionen kommer bedriva diplomati “My Way”, sade Borrell med hänvisning till Frank Sinatras kända låt.

Uttalandet inför mötet med Pompeo, som ska fokusera på Kina och diplomati, signalerade om något viljan till försoning med Peking. Förvisso understryks vikten av alliansen mellan Europa och USA, men samtidigt framhålls hur Donald Trumps administration har testat denna allians genom att “ta unilaterala beslut som vi inte alltid samtycker med”.

I nästa mening efterlyste Borrell en “stor, positiv agenda för samarbete mellan EU och Kina”, tillsammans med välbekanta talessätt som att samarbete och konsensus alltid är att föredra framför rivalitet och meningsskiljaktigheter.

Vidare kommenterade Borrell även på termen “systemrival” (systematic rival) som EU myntade i slutet av fjolåret för att beskriva sin relation till Kina. Den uppmärksammade termen betyder inte att de båda länderna nödvändigtvis befinner sig i ett stadie av rivalitet, utan blott att den mångfasetterade relationen innehåller oundvikliga inslag av komplexitet, menar Borrell i uttalandet.

Istället för att ta sida för eller emot USA eller Kina, ska EU samarbeta med de båda i så kallade “frågor av gemensamt intresse”.

Bland annat South China Morning Post gör en liknande tolkning i en artikel med rubriken “EU won’t ally with US against China, foreign policy chief says before Pompeo meeting“:

"In a post on his official site on Sunday, Borrell said the EU would not pick a side in the US-China conflict, adding that the European style of diplomacy focused on multilateralism and cooperation.

“Amid US-China tensions as the main axis of global politics, the pressure to ‘choose sides’ is increasing,” he said. “We as Europeans have to do it ‘My Way’, with all the challenges this brings.”

He also offered the clearest sign yet that the EU was prepared to tone down its rhetoric of treating China as a “systemic rival”, a policy reached by the last EU Commission team whose term ended late last year."

Borrells uttalande har fått beröm i statlig kinesiska medier. Bland annat av China Global Television Network i en artikel med rubriken “EU chooses pragmatism above confrontation in relations with China“.

Och det är inte så konstigt, eftersom allt fler av världens demokratier under de senaste veckorna istället har valt att konfrontera Kina.

Alliansen Five Eyes – USA, Storbritannien, Kanada, Australien och Nya Zeeland – har bland annat gjort uttalanden om situationen i Hongkong och samarbetar nu för att utestänga Huawei från utbyggnaden av 5G i demokratiska länder.

Detta sker bland annat genom den planerade etableringen av en grupp vid namn D10, bestående av G7 samt Australien, Indien och Sydkorea, som ska samverka för att utveckla teknik och politik i syfte att minska beroendet av Huawei.

D10 stöds öppet av Storbritannien, där regeringen under de senaste veckorna gjort flera tuffa uttalanden gällande situationen i Hongkong, och även planerar erbjuda miljontals av stadens invånare bättre villkor för visum och medborgarskap om Kina implementerar den nya kontroversiella nationella säkerhetslagen i staden.

Australiens premiärminister Scott Morrison beskrivs allt oftare som särskilt drivande för en hårdare linje mot Kina, trots ekonomiska och politiska risker. Han har bland annat fått med sig Indien, som dels lovat att öka köpa mer korn av Australien efter kinesiska strafftullar, dels undertecknat en pakt relaterad till territoriella frågor i Indiska oceanen med omnejd.

Taiwans ovilja att vika sig inför hot och retorik från Kina har jag ofta uppmärksammat här på InBeijing. De senaste veckorna har även Japan uppvisat en vilja att konfrontera ett alltmer aggressivt Kina.

Bland annat har landets premiärminister Shinzo Abe nyligen sagt att Japan vill leda arbetet med ett uttalande av G7 gällande situationen i Hongkong. Han menar att G7 delar en rad universella värderingar som demokrati, frihet och lagstyre och därför måste driva global opinionsbildning.

Detta är bara ett i raden av uttalanden eller handlingar från Japan på senare tid, vilket resulterat i att relationen mellan länderna blivit så iskall att Xi Jinpings statsbesök som skulle ägt rum senare i år sannolikt kommer ställas in.

I artikel “China in brace position as Five Eyes form united front” intervjuar South China Morning Post en kinesisk professor som medger att påtryckningar från Five Eyes och dess allierade skulle vara problematiska för Kina som redan nu brottas med en rad ekonomiska utmaningar.

I samma artikel påpekas att det ökade samarbetet mellan världens demokratier gentemot Kina beror på allt från Hongkong till utomrättsliga kidnappningar och den aggressiva retoriken som landets nya generation diplomater, de så kallade “vargkrigarna”, använder sig av.

Då Kina blir alltmer aggressivt, är det synd att EU i egenskap av världens största handelsblock enbart verkar handla efter ekonomiska intressen och därmed erbjuda regimen i Peking välbehövligt andrum.

Förvisso medger Josep Borrell i sitt uttalande att det råder delade meningar bland unionens länder om hur Kina bör bemötas.

Icke desto mindre är det alltså business as usual ekonomiskt, alldeles oavsett vad Kina företar sig politiskt. En linje som jag själv uttryckt kritik mot bland annat i en text med rubriken “Jag skäms över att vara europé“.

Många har påpekat det ironiska i att Storbritannien, sedan man lämnat den union som säger sig representera demokrati och frihet, har fått ryggen fri att inte bara kritisera utan även agera mot Kina i frågor som Hongkong och Huawei.

Denna text publicerades först på nyhetsbloggen InBeijing. Den återges här med författaren Jojje Olssons tillstånd. Åsikterna som uttrycks i artikeln är författarens egna och speglar inte nödvändigtvis Epoch Times åsikter.

Jojje Olsson är journalist och författare bosatt i Taipei sedan 2016. Han levde tidigare i Peking i åtta år, men är nu svartlistad från Kina på grund av sitt arbete. Jojje har skrivit för över 100 svenska tidningar och jobbar nu på sin sjätte bok om Kina. Han har sedan 2010 drivit bloggen InBeijing, som är Sveriges största nyhetssida om Kina. Här finns också InBeijings nyhetsbrev.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.