Litteraturen är full av dystopiska romaner. Åtskilliga författare med sinsemellan olika stilgrepp, åsikter, värderingar och trosföreställningar har prövat genren. Kan man trots detta tydligt definiera den dystopiska skönlitteraturen?

Många blandar ihop den dystopiska och den postapokalyptiska berättelsen. Dystopiska och postapokalyptiska skönlitterära skildringar kan ha många likheter, inte minst i sin civilisationskritik. En annan likhet är att både den dystopiska och den postapokalyptiska berättelsen är kontrasterande svar på utopisk litteratur.

Viktigt för att definiera dem båda är att se att de självklart skiljer sig på en avsevärd punkt: den dystopiska skildringen utspelar sig i en civilisation och den postapokalyptiska i en civilisation som inte längre finns. Det finns många berättelser som kombinerar det dystopiska och postapokalyptiska berättandet. Mary Shelleys Den sista människan (1826), som brukar kallas både för den första dystopiska och postapokalyptiska romanen, är ett tydligt exempel på detta.