Dr. Sanna Ehdin: Socker plus fett ökar våra hungerkänslor
Doktor i immunologi, författare och föreläsare inom självläkning och systemhälsa


"Människans förkärlek för det söta och feta kan förklaras av att vår stora hjärna kräver mycket energi i form av glukos. Idag, när vi har fri tillgång till socker och fett i raffinerad form, sätts många gånger samspelet mellan hunger och mättnad ur spel. Fett och socker påverkar vår aptit på olika sätt – och varför skapar socker ett omättligt begär"?

Detta säger professor Charlotte Erlandsson Albersson i en artikel i Medikament om aptitreglering och beroendeforsking. 

Människans stora hjärna är unik i skapelsen. Den är hela 2,2 ggr större än den närmaste släktingens, schimpansens, med vilken vi delar 95 procent av generna. Det finns endast ett fåtal organismer som har stora hjärnor, av skälet att en stor hjärna kräver en hög energitillgång.

Godisätandet och läskedrycksdrickandet har fått omåttliga proportioner. Man talar om sockerberoende, ett beroende som liknar nikotinberoende eller alkoholberoende.

Man kan undra vad i utvecklingen som gjorde att människan drevs mot energirik föda. I en jämförelse mellan olika primaters hjärnstorlek relativt kroppsvikten fann man att fruktätande primater hade en större hjärna än bladätande, som i sin tur hade en större hjärna än insektsätande primater.

Aptitreglering handlar om hunger och mättnad

Hunger och mättnad är två olika tillstånd. Hungern är ett aktivt tillstånd, med en hög stressnivå, en hög puls och en dysfori. Mättnad är det rakt motsatta tillståndet med ett vilotillstånd, låg stressnivå, låg puls och en eufori.


Hungern drivs framför allt av svält, en energibrist. Energibristen frisätter adrenalin, som stimulerar en hög muskelaktivitet. Den samtidiga frisättningen av hungerpeptider gör att aktiviteten inriktar sig på att hitta mat. Det finns ett flertal hungerpeptider beskrivna. En av huvudkandidaterna är NPY, som tillverkas i nucleus accumbens i hypotalamus och som stimulerar aptiten, just på kolhydrat.

En annan hungerpeptid är ghrelin, som bildas i särskilda A-celler i magsäcken och stimulerar födointag. Hungerpeptiderna åstadkommer en frisättning av dopamin i hjärnan, vilket främjar en aktivering och motivering att äta. Hungerpeptiden NPY stimulerar också de processer som omvandlar glukos till fett i levern och som lagrar fettet i fettväven, samtidigt som muskelaktiviten dämpas. Hungern, som karaktäriseras av en aktivitet av adrenalin, hungerpeptider och dopamin går nu över till mättnad.

Fett har en positiv psykisk effekt, och till skillnad från socker driver fettet oss in i en mättnadsfas av vila.

Socker håller oss i hungerfasen

Socker eller sött har i flera olika experiment visats höja aptiten. Vid ersättning av en viss mängd stärkelse som socker får man ett stimulerat födointag i annars identiska dieter. Detta är visat både hos försöksdjur och hos människa. Den stimulerade aptiten kan ha flera orsaker. En kan vara att noradrenalin visats stiga efter intag av socker. Noradrenalin höjer muskelaktivitet och vi får lite av ”hungerdriften”.

En annan förklaring till att socker håller oss i hungerfasen kan vara att det är belönande. Socker är smärtlindrande, vilket också använts kliniskt, när man låter småbarn få suga på något sött innan de får en spruta. Förklaringen till den belönande effekten är att de egna opiaterna frisätts vid intag av socker. Den ökade aptiten gäller inte bara socker utan även det som smakar sött, vilket visats i försök med sötningsmedel.


Att socker håller oss i hungerfasen leder till ett okontrollerat intag, det vi nu börjar skönja i västvärlden. Godisätandet och läskedrycksdrickandet har fått omåttliga proportioner. Man talar om sockerberoende, ett beroende som liknar nikotinberoende eller alkoholberoende.

Min åsikt är att det finns ett sockerberoende. Jag baserar mina slutsatser på djurexperiment, där man kunnat inducera ett beroende, som ”liknar” det vi normalt menar med beroende. Ett beroende yttrar sig i ett trestegs förlopp. I första steget tycker man om en viss komponent, i nästa steg vill man ha mer och i det tredje steget mår man inte bra om man inte får denna komponent.

Fett driver in oss i mättnadsfasen

Fettet i maten har den rakt motsatta effekten till socker när det gäller aptitreglering, ty rent fett driver oss in mättnadsfasen. Fett har en euforiserande effekt, precis som socker, men mer åt det ”sällskapliga” hållet.

I en studie jämfördes en grupp personer, som åt pannkakor, gjorda på vatten med en annan grupp, som åt pannkakor gjorda på grädde. En psykolog studerade bägge grupperna och fann stora skillnader i kynnet. De som åt den fettrika kosten var sällskapliga, interaktiva, och glada, medan de som åt de fettfattiga pannkakorna var nästan ovänliga och aggressiva.

Fett är alltså en energirik molekyl, som aktiverar vårt belöningssystem, dock utan att ge ett beroende.

Fett har alltså en positiv psykisk effekt, men till skillnad från socker driver oss fettet in i en mättnadsfas av vila. En annan skillnad mellan socker och fett är att fett inte skapar något ”beroende” .

Förklaringen till att fett kan göra oss trötta och lite dästa är att noradrenalinnivåerna inte påverkas av fettintag. Istället frigörs neurotransmittorn serotonin, som har en dämpande effekt på aptiten.


Hur väl vi bryter ner fetter och oljor (fettdigestion) har stor betydelse för mättnaden. Nedbrytningen i tarmen sker med hjälp av två proteiner, lipas och colipas, vilka båda kommer från bukspottkörteln. I tarmen bryter de ner triglyceridfettet till fettsyror, som sedan absorberas av tarmen ut i blodcirkulationen.

Härvid bildas en peptiden enterostatin, som har en förstärkande effekt på mättnaden vid fettintag. Bland annat ökar serotoninet i hjärnan, vilket bidrar till en tillfredsställelse och en ökad stabilitet. Ett högt fettintag frisätter också de egna opiaterna – men ändå är fett inte beroendeframkallande som socker.

Fett är alltså en energirik molekyl, som aktiverar vårt belöningssystem, dock utan att ge ett beroende. Istället driver fettet oss till mättnad, till en avslappning (trötthet) och vila.

En annan skillnad mellan socker och fett är att fett inte skapar något ”beroende”.

Socker + fett fångar oss i hungerfasen

Det intressanta är vad som händer när fett blandas med socker! Redan åtta år gammal blev jag fascinerad av matlagning av en enkel anledning: Chokladbollar! Jag tyckte det var så märkligt att när man tog ett antal ingredienser, som var för sig smakade äckligt: socker, kakaopulver, smör, okokta havregryn, och rörde samman dem i rätt proportioner – så smakade det ljuvligt gott! Men precis så är det.

När man blandar socker med fett tar sockret över och gör att vi ”stannar” i hungerfasen. Råttor som matas med rent fett får ett tydligt mättnadstak, där de helt slutar äta, medan blandningen fett och socker leder till ett kontinuerligt ”småätande”.


En annan förklaring är att fett i form av olja och margarin ger mycket koncentrerad energi, och vi kan inte registrerar de små volymerna fett som vi upptar. En viktig faktor är vilken typ av fett som avses. Fleromättade fetter, det vill säga de som finns i lax och annan fet fisk, ger en effektivare mättnad än det mättade fettet – det som finns i grädde.

Skillnad i mättnad kan förklaras av att de fleromättade fetterna aktiverar särskilda kaliumberoende smakkanaler på tungan. Det finns inget motsvarande system för mättade fetter. Det betyder att kroppen ”räknar” de fleromättade fetterna, medan de mättade fetterna ”slinker” igenom utan att märkas. Detta är innebörden av den passiva konsumtionen av fett. Men den är tämligen ofarlig – så länge vi inte blandar in socker i smeten!

Vi måste reagera och stoppa detta sockerflöde, innan vi drunknar i det.

Vad att göra?

Vad ska och kan vi göra när all livsmedelsindustri syftar till att göra oss max beroende genom att blanda till rätt socker-fett-salt mix för att trigga omättligt ätande? Vilket lett till gigantiska överviktsproblem och mängder av nya felätnings-sjukdomar? Professor Charlotte Erlandsson-Albertsson avslutar klokt sin artikel med:

”Godis och läskedryck måste återta sin funktion som festmat. Med kraftig sockertillgång mattas känsligheten för den söta smaken, och en tolerans utvecklas. Det är på detta sätt godiskulturen – och läskedryckskulturen kan leva vidare. Den ”lever på” vår toleransutveckling. Vi måste reagera och stoppa detta sockerflöde, innan vi drunknar i det.”

Jag kan bara innerligt instämma. Ta bort det som skapar begäret – och lugnet, tillfredsställelsen och den inre naturliga friden – bliss – infinner sig av sig självt!

Dr. Sanna Ehdin

– Läs även Socker är barnens alkohol
– Snart kommer: Den nya sockerdödaren – stärkelsesirap

 
Sanna Ehdin är doktor i immunologi, forskare, författare och föreläsare inom hälsa. Under de senaste tjugofem åren har hon ägnat sig åt självläkning och systemhälsa, vilket innebär att se till helheten och sambandet mellan kroppen, tankar, känslor, själen och hälsan. Den här texten publicerades ursprungligen på hennes blogg.