Två år har gått sedan deras dotter, Maïlys Dereymaeker, dödades i terrorattacken på Drottninggatan.
Sorgen och saknaden är fortfarande lika stark.
Men här ryms också ilska, frustration och besvikelse över hur familjerna till offren för terrorattacken behandlats av den svenska staten.
– Vi vaknar med vår dotter i tankarna och vi går och lägger oss med vår dotter i tankarna, säger Erik Dereymaeker i en intervju med TT.
Hans dotter, den då 31-åriga Maïlys Dereymaeker från Belgien, var en av de fem som dödades i terrorattentatet på Drottninggatan den 7 april 2017.
Två år har gått sedan attacken och de materiella skadorna är sedan länge reparerade, gärningsmannen avtjänar sitt straff och livet i staden har återgått till det normala. Men bland de drabbade finns fortfarande oläkta sår.
För första gången väljer nu Maïlys Dereymaekers föräldrar att tala med en journalist – och orsaken är den frustration de känner över det svenska samhällets bemötande.
– Vi känner oss övergivna av de svenska myndigheterna och försäkringsbolagen. Jag är väldigt besviken, säger Erik Dereymaeker, på telefon från Belgien.
"Inte viktigt"
Inför den andra årsdagen hade Erik och Cinta Dereymaeker-Fauville planerat att besöka Stockholm för att hedra minnet av dottern i en officiell minnesstund. Men ingen inbjudan kom. Stockholms stad håller ingen ceremoni i år.
– Vi beklagar detta djupt. Så många är berörda. Även om tid har passerat så skulle det hjälpa oss i vårt sorgearbete. Och det skulle också visa att invånarna i Sverige står enade och inte accepterar att samhället attackeras på ett sådant sätt. Att vi gör allt för att det inte ska hända igen, säger Erik Dereymaeker.
Stockholms stad förklarar sitt beslut med att fjolårets minnesceremoni var ett avslut och ett avstamp mot framtiden. "Dagen lever vidare i alla berördas sinnen och på det sätt som varje individ önskar", skriver stadens presstjänst till TT.
Flera andra städer i Europa agerar dock annorlunda och håller återkommande årliga ceremonier för terrorns offer. Nyligen deltog familjen Dereymaeker i en officiell minnesstund i Bryssel för attentaten som drabbade staden 2016. Till den var också belgare vars familjemedlemmar drabbats av terror på andra håll i världen välkomna.
Att Sverige väljer att inte högtidlighålla årsdagen anser Erik Dereymaeker sänder ett tydligt budskap.
– Det signalerar att Sverige inte tycker att det är viktigt, varken för landet, för offren eller för offrens familjer, säger han.
På ett sätt följer det argumentet från gärningsmannen Rakhmat Akilovs advokat, att dådet inte var ett terroristbrott och att dödandet bara hade en minimal inverkan på Stockholm och det svenska samhället, menar han. Ändå dömdes Akilov för terroristbrott, ett brott som riktas mot staten, framhåller fadern.
Svårt sätta punkt
För honom och Maïlys mor finns ännu inget avslut. Den dominerande känslan hos båda är att svenska staten inte tagit sitt ansvar, inte fullt ut erkänt de anhöriga som offer för dådet.
– Det är beklagligt att de svenska politikerna de senaste månaderna till största delen varit upptagna med sig själva och inte gjort någonting för att förbättra lagstiftningen för offren för terrorattacken, deras anhöriga och alla medborgare, säger han.
Bristen på upprättelse i kombination med stelbent svensk byråkrati gör det svårt att sätta punkt.
– Vårt sorgearbete pågår men vi kan inte göra det på rätt sätt, eftersom vi fortfarande lever under en tung börda med bland annat allt administrativt som ännu inte retts ut, säger han.
Flera anhöriga har riktat kritik mot hur staten behandlar de efterlevande. Under rättegången framförde de ett unikt skadeståndskrav, som tingsrätten nekade. För att få ersättning för sådant som förlorad inkomst och bestående men har de varit tvungna att vända sig till det försäkringsbolag där lastbilen var försäkrad. Något Erik Dereymaeker är mycket kritisk till.
– Det är som att vi inte är offer för en terrorattack, utan en simpel trafikolycka, säger han.
Dessutom, påpekar han, är ersättningen från den svenska trafikförsäkringen bland de lägsta i hela EU.
Ett förslag från de anhöriga har varit att Sverige instiftar en särskild fond för ersättning till offer för terrorism, vilket finns i flera andra EU-länder.
– Det är uppenbart att Sverige behöver överväga detta. I dag är det som att staten säger till turister som kommer till Sverige: Snälla kom inte hit, ni kommer aldrig att få era pengar om något allvarligt händer, säger han.
– Europeiska terrorexperter är ju eniga, den här typen av attacker kommer att ske igen, tillägger han.
Inget minnesmärke
Maïlys Dereymaeker var på besök i Stockholm. När den kapade lastbilen rusade nerför gatan flydde hon för sitt liv, men hann inte undan. Hon dog till följd av svåra skador på överkroppen, och blev ett av fem dödsoffer i attacken som skakade hela landet.
För Erik och Cinta Dereymaeker-Fauville kullkastades livet den där dagen. I dag lider de båda av posttraumatiskt stressyndrom, med oro och ångest som kan triggas av exempelvis höga motorljud.
– Det är som att hennes erfarenhet också blivit vår erfarenhet, säger Erik Dereymaeker.
Dotterns död har drabbat familjen hårt, och smärtan och tomheten är fortfarande påtagligt närvarande.
– Det är fortfarande bara en fråga om att överleva. Det har inte förändrats, säger fadern.
TT: Vad skulle du vilja säga till den svenska regeringen?
– De måste sända en klar signal om att Sverige inte kan acceptera att terrorism äger rum eller kan komma att äga rum i Sverige. De måste göra sin hemläxa och hjälpa alla offer och familjer till offer på ett bättre sätt, säger Erik Dereymaeker.
Han frågar sig också varför Sverige ännu inte upprättat något officiellt minnesmärke på platsen för terrordådet.
– I alla städer i hela Europa som blivit drabbade av terrordåd finns det en minnesplakett eller monument, men i Stockholm finns det ingenting. Det finns ingen punkt för reflektion för alla familjer, alla anhöriga, alla som passerar förbi, alla invånare, som visar att: "Det här ska vi aldrig glömma".
Enligt Stockholms stad finns planer på att skapa ett minnesmonument, men utredningen har dragit ut på tiden och något beslut är ännu inte fattat.
(Anja Haglund/TT)
