Häromdagen lyssnade jag på en intressant historiepodd där Urban Lindstedt pratade med författaren Magnus Västerbro om dennes bok "Pestens år, döden i Stockholm 1710". När de båda herrarna diskuterade hur Stockholms ledande skikt bemötte pesthotet kunde de lika gärna ha pratat om hur Sveriges och framför allt Kinas myndigheter idag bemöter coronaviruset: Den omedelbara reaktionen var då som nu att stoppa huvudet i sanden.

I juni 1710 anlände skeppet Stäkesund från Pärnu på andra sidan Östersjön. Eftersom det ryktades att pesten härjade i Polen sattes besättningen i 40 dagars karantän ute på redden. Men kaptenen smet naturligtvis i land ändå, och dog medan han åt en måltid på ett värdshus i Erstaviken. Snart rapporterades misstänkta dödsfall i staden men myndigheterna ignorerade i det längsta dessa.

Sverige var då ett kungadöme under Karl XII, som vid pestutbrottet befann sig i Bender och slickade såren efter förlusten vid Poltava året före. De som var satta att styra över det stökiga Stockholm stod handfallna. Enligt podden faller historiens dom särskilt hård över den på sin tid högt ansedde Urban Hjärne som ledde den högsta medicinska myndigheten, Collegium Medicum. ”Hans ovilja att acceptera att Stockholm drabbats av pest förhindrade alla möjligheter att stoppa smittan från att spridas i staden och till andra delar av landet.”

Dödsfall som först diagnostiserades som pest avfärdades senare av ”experter” och man inledde vare sig karantän eller evakuering av staden. Först i september erkände man att pesten hade drabbat Stockholm, men då var det för sent. Av 55 000 invånare dog 22 000. Och när det värsta var över i huvudstaden – på grund av att så många redan hade dött – spreds smittan ut över landet.

Slående likhet

Likheten är slående med Kinadiktaturens reflexmässiga mörkläggning och försök att tysta dem som ville berätta, vilket hjälpte coronaviruset att spridas ostört tills det inte gick att hejda, liksom med hur svenska myndigheter tvekar, avvaktar och väntar på order uppifrån. I bästa fall motiveras de försiktiga åtgärderna med ”vad vetenskapen säger”. Men vad kan vetenskapen med säkerhet säga om ett virus och en sjukdom som forskarna ännu inte hunnat lära känna? Jag förstår att man inte vill sprida panik men risken är att detta defensiva beteende i slutändan leder till exakt det man vill undvika.

Efter att ha lyssnat på podden funderade jag en stund på om instinkten att blunda för stora problem tills de slår en på käften kanske ligger allt för djupt inbäddad i den mänskliga naturen för att vi ska ha något alternativ. Vi kanske verkligen saknar förmågan att lära av historien, som det emellanåt påstås?

Sedan läste jag om hur Taiwan har lyckats begränsa coronavirusets spridning, med hjälp av snabba och kraftfulla åtgärder.

I fredags hade Taiwan bara 45 smittade och ett dödsfall (en multisjuk man i 60-årsåldern). Detta kan jämföras med Kinas 80 572* smittade och minst 3042 döda, Sydkoreas mer än 6 500 smittade, Irans 4 700 och Italiens över 4 600. Folkhälsomyndigheten rapporterade i fredags 101 smittade svenskar.

Trots täta kontakter

Detta har Taiwan lyckats med trots att kontakterna med smittans ursprunsgland är mycket täta: 850 000 taiwaneser bor i Kina, ytterligare 400 000 arbetar där och miljontals kineser besöker varje år Taiwan. Inte att förglömma att taiwaneser som bor och arbetar i Kina säkert ville resa hem till släkten för att fira det traditionella nyåret i februari och då riskerade att föra med sig viruset.

Redan under december månad snappade man i Taiwan upp signaler från Wuhan i Kina om det nya virusets spridning, genom att folk pratade med varandra om det. (Där fick de faktiskt prata om det!) Det var alltså innan Kinas myndigheter bekräftade sjukdomens existens, den 31 december. Samma datum började Taiwan kontrollera passagerare på flyg från Kina och stoppade också flyg från stora delar av Kina, berättar VOA, som konstaterar att de verkningsfulla insatserna medfört att allmänhetens förtroende för Taiwans myndigheter förra månaden sköt i höjden, vilket man nog inte kan säga om Kinas.

Transparens är extremt viktigt för taiwaneser konstaterar en person som VOA har pratat med.

En orsak till Taiwans snabba reaktion är att landet lärde sig läxan efter att ha blivit allvarligt drabbat av sars för 17 år sedan. 73 taiwaneser dog då av den svåra lungsjukdomen och landets ekonomi fick ett hårt slag.

Resoluta åtgärder

I en rapport från Stanford Health Policy säger Jason Wang, läkare och professor i pediatrik, att Taiwans myndigheter efter sars skapade ett nationellt hälsoledningscenter mot storskaliga utbrott. Landet var därmed berett att snabbt genomföra 124 åtgärder. De innefattade bland annat kontroll av hamnar och flygplatser, identifiering av smittade med ny data och teknik – där man tog hänsyn till resehistorik och kliniska symptom, karantän för misstänkta fall, utbildning av allmänheten samtidigt som man bekämpade felaktig information och tog fram regler för skolor och företag. Man satte in militär och civil personal för att öka produktionen av ansiktsmasker och skapade 1 100 undertrycksrum för isolering av smittade. Nästan alla fastigheter i huvudstaden Taipei har sanitetssprit och det krävs febertest för att få komma in i många skolor och andra byggnader.

Nya fall redovisas dagligen och i februari började man ransonera ansiktsmasker för att hejda hamstring, för att nämna något. Åtgärderna är naturligtvis inte unika men sattes in med kraft. Och det allra viktigaste är kanske att folk i Taiwan får säga vad de vill.

Det går alltså att hejda smitta, om man vågar lyssna på de tidiga varningssignalerna och orkar agera på dem, även om man kanske inte är helt säker på alla detaljer. Det finns hopp om mänskligheten.

* Antalet smittade i Kina och Iran kan vara betydligt högre än vad de officiella siffrorna anger.

Åsikter som uttrycks i artikeln är författarens egna. 

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.