När någon dör stärks de sociala banden bland vänner och anhöriga. Och effekten finns kvar flera år efter dödsfallet.
Men alla dödsfall främjar inte den sociala interaktionen lika mycket, visar det sig.
Vad händer med nära och kära när en vän eller anhörig dör? Stärks de sociala banden mellan dem eller blir effekten den motsatta - att de långsamt löses upp?
För att ta reda på mer om hur döden påverkar alla runtomkring tog sociologer vid bland annat University of California, San Diego, USA, hjälp av Facebook och utgick från anonymiserade uppgifter från 15 129 olika nätverk av vänner där någon hade förlorat en vän eller anhörig och 30 258 nätverk där ingen hade förlorat någon.
Lång effekt
För varje avliden analyserade forskarna "nära vänner", det vill säga personer som den avlidna hade kommunicerat med minst en gång under sex månader. Sedan beräknade de hur ofta dessa människor kommunicerade med andra före och efter dödsfallet. Samma sak gjordes för den avlidnes "bekanta", personer som han eller hon inte hade kommunicerat med under sex månader.
Det visade sig att direkt efter dödsfallet ökade den sociala interaktionen bland de nära vännerna med 30 procent, medan den ökade med 15 procent bland de bekanta, jämfört med kontrollgruppen.
Kommunikationen minskade sedan gradvis, men även två år efter dödsfallet var mängden kommunikation cirka tre procent högre jämfört med kontrollgruppen.
– Det som förvånade oss var att effekten satt i så länge, säger William Hobbs vid Northeastern University i Boston, en av forskarna bakom studien, till Science.
Alla inte lika
Studien, som presenteras i tidskriften Nature Human Behavior, visar dock att det är skillnad på död och död.
Om den bakomliggande orsaken var cancer eller en olyckshändelse blev den efterföljande kommunikationen högre, än om orsaken var mer av en stigmatiserande natur, som självmord, leversjukdom (som kan orsakas av alkoholmissbruk) eller sexuellt överförbara sjukdomar.
Forskarna konstaterar också att de inte analyserade vad som sades till varandra, om kommunikationen efter dödsfallet var "stöttande", det vill säga hjälpte i sorgearbetet, eller om den försvårade det.
(TT)
