Göran Adamson möter den brittiske författaren Andrew Doyle i ett vindlande samtal om humorlöshet, om grasserande politisering av allt och alla, om woke, blind mångfaldsvurm och nypuritanism som inte stannar vid någonting. Säger du emot väntar problem, uteslutning och till och med dödshot.

Om allt tyder på att Oxfords universitet inte är ”rasistiskt”, varför utgår vi då från att det är det? Frågan är enkel men innehåller likväl en knivsudd krut. Om jorden är rund som en apelsin, varför tror vi att den är platt? Högt uppe i DN-skrapan slår vi oss ner för ett samtal om Andrew Doyles nya bok – The New Puritans – How the Religion of Social Justice Captured the Western World.

Andrew Doyle är dramatiker, journalist, ståuppkomiker och författare. Hans nya bok tar avstamp i den puritanism som växte fram i England under 1600-talet och som gjorde sig känd för sin moraliska och religiösa renlevnad som genomströmmade hela tillvaron. Nu ser alltså Doyle en ny puritanism växa fram. Den heter woke. Vad är det? Det är ”mångfald” plus ”social rättvisa” plus ”HLBTQ+” – en tankeströmning där varje avvikelse betraktas som en synd och slås ner på med oförsonlig energi. En sentida puritanism där kritiken inte ses som viktig och något vi kanske kan lära oss något av, utan som något hotfullt, orent och moraliskt fördärvat. Däri ligger det religiösa elementet, puritanismen, patoset och fanatismen.