I den mexikanska Santa Sangre möter vi vad som först verkar vara en klassisk tragedi, men som utvecklas till något annat. Med cirkuskonsten som utgångspunkt ställs vi inför människan på nytt. Tonen är ofta mörk, men godheten lyser igenom.
Pojken Fenix växer upp på en cirkus där han arbetar som magiker. Fadern är knivkastare och modern är verksam i ett slags religiös sekt, som dyrkar en armlös flicka som blev mördad. På cirkusen finns även den dövstumma och vitmålade lindansösflickan Alma. Efter att modern har kommit på fadern med otrohet utbryter ett våldsamt bråk mellan dem, som slutar med att fadern skär av moderns armar och därefter begår självmord. Detta bryter upp cirkusen och vi får möta Fenix i vuxen ålder, svårt traumatiserad av sin barndom. En dag återvänder modern till honom, med kravet att Fenix ska vara verksam som hennes händer. Hennes hjärta är svart av bitterhet och Fenix klarar inte av att stå emot när hon med hjälp av hans händer söker hämnd på allehanda kvinnor. Almas hjärta är fortfarande rent och hon erbjuder det sista hoppet för Fenix.
Cirkusen är väsentlig i Santa Sangre. Vi möter en värld där symboliken och verkligheten går in i varandra. En sjaskig och farlig verklighet, där människans lott blir att tillföra den trolleriets magi, clownens komik och akrobatikens spänning. Också moderns sekt har något cirkusaktigt över sig. I sitt heliga tempel har de en docka som föreställer flickan de dyrkar och en pool fylld med rött vatten, där de påstår att hennes blod flyter. En präst som kommer på besök menar att det bara är rödfärg, men vad betyder väl det för ett sällskap där det är konsten som utkristalliserar tillvaron?
