I ett lagförslag som väntas träda i kraft 1 juli i år öppnar regeringen en "ventil" för månggifte i vissa fall, och tillåter även redan ingådda barnäktenskap att bestå när det föreligger "synnerliga skäl".
Förslaget har fått en hel del uppmärksamhet, och mer debatt lär följa. Ändå är det inte otroligt att mer av den här sortens lagstiftning – de facto särlagstiftning – kan följa, som en konsekvens av Sveriges invandringspolitik. Det är således värt att anlägga ett bredare perspektiv på den här frågan.
Sverige har försatt sig i en märklig situation. Å ena sidan vill vi vara världens mest socialt progressiva land, med jämställdhetsintegrering, mycket omfattande rättigheter för barn, långtgående samtyckeslagar och så vidare.
Å andra sidan har vi tillåtit en i relation till folkmängden enorm invandring från länder vars värderingar ligger så långt ifrån dessa ideal man kan komma. Hedersproblematik, könsstympning, månggifte och barnäktenskap är helt och hållet importerade problem i Sverige, primärt från Mellanöstern och Nordafrika.
Oavsett vad man själv har för moraliska uppfattningar så tvingas man konstatera att de här två sociala trenderna skapar en enorm dissonans, som sannolikt bara kommer att växa.
Många etniska svenskar vänder sig allt mer mot progressivismens framfart. Samtidigt så har man hamnat i en situation där en stor, och snabbt växande, del av befolkningen bär på värderingar som i vissa fall för oss hundratals år tillbaka i tiden, och i andra fall är oss helt främmande. Samma svenskar som tycker att progressivismen "gått för långt" kan likväl vara helt emot dessa.
Tanken på att det här kommer att gå att "lösa" med det ytterst diffusa begrepp som kallas integration framstår som högst orealistisk. Det handlar om vuxna människor som i många fall rimligen är ointresserade av att låta sig uppfostras till något diametralt motsatt än den tankevärld de växt upp med.
Om vi istället tänker oss fånga upp den yngre generationen, och göra progressiva svenskar av den, kommer det att i många fall ske i total strid med föräldrarnas vilja. Ett av de stora problemen med att försöka få loss unga människor ur den så kallade hederskulturen är att den är en fundamental del av hur samhället och kulturen är organiserad i vissa delar av världen.
Det handlar i grunden om en oerhört stark kollektivism, där den som ställer sig utanför förlorar sin tillhörighet absolut. De mänskliga problem som uppstår när denna kultur möter den svenska progressivismen och statsindividualismen blir mycket svåra, krävande och kostsamma att lösa.
Man kan också fråga sig om det inom den omhuldade mångkulturen egentligen går att kräva en så kraftfull och radikal assimilering som detta innebär: Ska man skriva under på den svenska värdegrunden måste man ge upp hela sin egen kultur. Någonting i ekvationen går inte alls ihop, och den framstår med facit i hand närmast som en önskedröm.
Det vi ser nu, när barnäktenskap och polygami smygs in bakvägen, i praktiken bara för invandrade grupper, är en del av det bryska uppvaknandet. Det finns sedan tidigare fler exempel, som att socialtjänst och skola applicerar olika måttstockar i hur man bedömer våld inom barnuppfostran, beroende på om familjerna är etniskt svenska eller utländska.
Man kan så klart nära en förhoppning om att den svenska värdegrunden kommer att vinna i längden – om inte denna generation, så nästa, eller den som kommer efter. Det här är dock en mycket osäker satsning. Det kan minst lika gärna bli så att helt parallella värdegrunder cementeras. Att den verkliga innebörden av mångkultur blir just olika kulturer som lever sida vid sida, men där den heliga svenska tanken om allas likhet inför lagen, institutionerna och byråkratin på sikt bleknar bort som den chimär den blivit.
Risken är också överhängande att det här fenomenet i så fall blir starkt geografiskt segregerat. Och kanske det rentav kommer att stabilisera situationen i de i dag utsatta områdena. Där råder i dag ofta ingens lag och värderingar – varken de gamla hemländernas eller Sveriges. I detta frodas laglöshet, och just andra generationens invandrare, ofta födda och uppvuxna i Sverige, är överrepresenterade i grov organiserad brottslighet.
Dessa frågor och perspektiv kan framstå som magstarka, och våra politiker är nog en bra bit ifrån att diskutera dem offentligt på sättet som gjorts i denna text. Ingenting tyder dock på att vi kommer att kunna ducka dem i längden.
Visste du att vi även finns som papperstidning med veckoutgåva? Svenska Epoch Times – en traditionell nyhetstidning med klassisk, objektiv journalistik. Teckna din provprenumeration på papperstidningen idag – endast 99kr – klicka här för mer information.
