Den som inte granskar den nya riksbankslagen med lupp kan missa att paragraferna som snart förs in i regeringsformen förskjuter makten från staten och gör Sverige sårbart. Vid en kris kan staten bli bankrutt om den ska behöva stå för Riksbankens förpliktelser. Svensk suveränitet blir ett minne blott när unionsrätten övertrumfar svensk lag, menar ekonomijournalisten Carolina Sundell.
Den finansiella elitens maktövertagande går att skönja mellan raderna i en diffus reglering av Riksbanken.
Innan riksdagsledamöterna gick på semester röstade riksdagen den första juni ja till att revidera grundlagen och att snart anta en ny riksbankslag. Detta beslut hade inte föregåtts av någon allmän debatt värd namnet; går man igenom de senaste ett och ett halvt årens pressklipp finner man i det stora hela en obefintlig diskurs. Som medborgare i sitt sökande efter att sätta sig in i den ekonomiska politiken och den lagstiftning som styr landets centralbank, har man bara kunnat finna några enstaka texter: en krönika av historikern Gunnar Wetterberg i Expressen om den nya lagens signifikans och ett antal artiklar jag författat om den nya riksbankslagen och farhågorna inför att låta EU:s rättsakter prägla svensk lagstiftning (i Realtid och Fokus).
Med det nya tillägget till regeringsformen kan staten inom kort bli bankrutt.
Den nya riksbankslagen är för närvarande vilande, allt tyder på att den kommer att implementeras i början av 2023, eftersom det verkar finnas en politisk enighet i riksdagen kring att lagen behöver uppdateras. Skälen som ges till detta är att regeringsformen behöver nya tillägg för att den ska vara tidsenlig och anpassad efter nuvarande penning- och finansiella system. Få verkar dock ha noterat att propositionen som hamnat hos riksdagen inte är djupt förankrad i en demokratisk kommitté. Den proposition som snabbt passerade igenom konstitutionsutskottet är inte densamma som Riksbankskommittén och landets remissinstanser tagit del av. Regeringen har nämligen åsidosatt kommitténs utlåtande och ändrat lagtexten efter att regeringen haft skriftväxlingar med EU-kommissionen och fått propåer från både kommissionen och den Europeiska centralbanken ECB, visar dokumentation. Kommissionen har krävt att svensk lag ska kuvas och omformas efter den överordnade unionsrätten. Med andra ord, unionens rättsakter ska övertrumfa den svenska grundlagen.
Det är inte många länder i Europa som får för sig att göra våld på sin egen lagstiftning och lättvindigt skriva in unionens traktat och direktiv i konstitutionen, så som Sverige nu är på god väg att göra. Dessutom måste man ha i åtanke att svensk rättstradition har förädlats under flera århundraden och skiljer sig avsevärt från den nymodiga och hierarkiska EU-rätten. På detta vis är de två inte förenliga.
För att en grundlagsrevidering ska träda i kraft i vårt land krävs att riksdagen röstar ännu en gång i frågan nu efter valet, med samma utfall. Den före detta finansmarknadsministern Åsa Lindhagen beskrev förra året i samband med att propositionen för en ny riksbankslag färdigställts, att det hela handlade om att lagen bara skulle moderniseras. Detta diffusa politiska språk brukas avsiktligt för att blidka medborgarna och inte väcka uppståndelse hos varken partimotståndare eller allmänheten vid instiftandet av en ny finansiell maktordning som kommer att döda landets ekonomiska suveränitet.
Socialdemokraterna räds inte längre att medge vem de representerar, utan har tagit av sig masken och visar att de enbart följer etablissemanget inom portföljklassen och EU:s pipa (båda dessas intressen är numera sammanflätade och likriktade). Det blir bara svårare för var dag att som minister i den sittande regeringen gå rakryggad och hävda att det lönar sig att arbeta, när man klubbar igenom en lag som stärker Riksbankens finansiella oberoende och godtar att centralbanken i alla lägen ska rädda och stödja affärsbankerna och de finansiella intressena. De styrande visar att de övergivit moralkompassen i sin karriärsnurra och maktlystnad. Landets produktivitet är ett minne blott, när inflationsmålet går före de realekonomiska aspekterna.
Sedan den fallna rosen med nöd och näppe lyckats skrapa ihop nog mandat för att bilda regering 2014 – efter åtta år av en moderatledd regering – avhände de sig illa kvickt posten för finansmarknaden till en miljöpartist. Men ingen tror väl annat än att när det ska ändras i grundlagen och det således handlar om ett beslut av denna magnitud, att även den socialdemokratiska finansministern och dennes departementet är med i beslutsfattandet. Miljöpartiet gjorde inget motstånd utan var glada och nyttiga karriärister som fick stå vid giljotinen och skriva under den proposition som gör att staten blir underkastad affärsbankerna, EU och de finansiella företagen.
Med den nya riksbankslagen luckras svensk lagstiftning upp, den gör så att unionsrätten övertrumfar regeringsformen. Den nya riksbankslagen kan inte sägas vara den sista spiken i kistan för socialdemokratin och dess ideologi, för denna har sedan länge övergivits i takt med att Socialdemokraterna aktivt genomfört och bidragit till nyliberaliseringen av Sverige. Det som går att konstatera av den kommande grundlagsändringen är att finanskapitalets klassmakt till fullo cementeras.
Till Justitias förtret vågar dagens lagstiftare numera formulera sig medvetet slarvigt; en reglering som är svår att tyda i den nya regeringsformen gäller Riksbankens ställning, där det står att finna i 2 § att ”Riksbanken har tillgångar som den förvaltar. Staten garanterar Riksbankens förpliktelser”. Två professorer vid den juridiska fakulteten vid Lunds universitet menade i ett remissvar på den nya riksbankslagen att Riksbanken inte kan anses vara ett rättssubjekt skilt från staten. Under tidigare decennier har det framgått i regeringsformen att Riksbanken är en förvaltningsmyndighet, det har inte varit några oklarheter om att Riksbanken skulle kunna ha egna tillgångar som inte staten äger, eftersom Riksbanken de facto ägs av staten. I regeringsformen från 50-talet stod det att Riksbanken skall ha en grundfond, en reservfond samt en dispositionsfond, inget av detta finns längre kvar i den nya riksbankslagen.
Med det nya tillägget till regeringsformen kan staten inom kort bli bankrutt. Detta skulle utan tvekan kunna ske i en situation när Riksbanken likt under pandemin börjar köpa upp och dammsuga marknader efter obligationer och värdepapper som bankerna inte längre vill hålla, eller Riksbanken vid en kris måste likviditetsförsörja bankerna.
Den riksdagsledamot som väljer att rösta igenom en sådan här grundlagsändring kommer begå intellektuell harakiri, genom att bidra till att luckra upp svensk lagstiftning och försätta Riksbankens teknokrater i en sits där de får möjligheten att välja att rädda de finansiella marknaderna framför den svenska staten. Broilers och karriärister kommer att kapa den hand som föder dem. De som röstar ja till den nya grundlagen kommer inte säkerställa att det svenska intresset kommer först, varken före EU:s eller storbankernas.
Carolina Sundell - Ekonomijournalist
