Sveriges inställning till digitaliseringen drivs av en osund strävan efter att vara världsledande. En strävan som får allvarliga konsekvenser i praktiken, då utvärderingen av systemets faktiska funktion hamnar i skymundan. Det menar agronomen Lena Hjelte.
Vi såg det inte komma!” Nej politiker vet enligt Riksrevisionsverket inte alltid vad de beslutar. Den energikris som vi just nu lever i är säkerligen påverkad av bristande förståelse för effekterna av det politiska beslutet att ”Sverige skall bli bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter”.
Men digitalisering drar energi, stora mängder energi, så varför skall det vara ett självändamål att ”vara bäst i världen ...”?
Sverige, representerat av regering och riksdag, verkar ha drabbats av högmod.
Att spara och lagra i ”molnet” innebär lagring i en serverhall och det är något annat än att sätta papper eller mikrofiche i en pärm som ställs i ett arkiv. Hur mycket energi krävs det egentligen för att lagra och att plocka fram materialet? Har man över huvud taget gjort någon beräkning av digitaliseringens behov av energi och konsekvenserna av detta?
Många har under åren varnat för den sårbarhet som ligger i att bygga samhället på att det alltid finns god tillgång till billig el. Nu talas det om att det kan bli nedstängning av el under vissa tider inom vissa sektorer i samhället, men serverhallarna kan ju inte drabbas av nedstängning eftersom mycket av samhällets funktioner hanteras av dessa.
Så, vilka sektorer kommer att drabbas mest, vid en eventuell nedstängning? Det blir i första hand den enskilde konsumenten eftersom det påverkar en enskild individ och inte samhällets funktion i stort, därefter blir det företag som drabbas och sedan samhällsinstitutioner, men sannolikt inte serverhallar eftersom så ofantligt mycket samhällsviktig data finns lagrad där.
Sverige, representerat av regering och riksdag, verkar ha drabbats av högmod. Vi skulle ha den lägsta arbetslösheten i Europa, vi skall vara världsledande när det gäller att utnyttja digitaliseringens möjligheter, vi skall vara i framkant när det gäller miljöarbete och så vidare.
Varför duger det inte att vara bra nog – att utvärdera det enskilda systemet för att se om det fungerar bra eller ej?
Under en period kom jag i kontakt med en sociokratisk styrmodell, en modell som enligt min uppfattning inte innebär lösningen för att komma tillrätta med toppstyrning, bristande delaktighet, härskartekniker eller annat som förespråkare menar att modellen gör.
Men, med detta sagt måste jag medge att den delen som handlar om att verkställa idéer när man kommit fram till att de är bra nog och samtidigt bestämmer tidpunkter för utvärdering av resultatet för att då bestämma om fortsättningen – permanentning eller avslutning – är ett förhållningssätt som borde anammas oberoende av vilken styrmodell man väljer.
Att sträva efter att vara bäst är inget annat än ett ”chicken race” som sätter fokus på fel mål och då får det konsekvenser av det slag som vi upplever just nu.
Lena Hjelte - Agronom, fil.kand. och samhällsdebattör
