Debatt: Politiker vågar inte säga sanningen om skogsindustrin

Skogsbruk

Allmänhetens bild – nyupptaget hygge i södra Östergötland. Inte ett liv. Inte en endaste grön växt. Politikerna blundar. Foto: Privat


Skogsdebatten rasar, industrin kör med falsk och vilseledande propaganda, de politiska partierna är tysta och svenska folket blir fört bakom ljuset. Bioenergi från skogsbruket ger lika höga utsläpp som förbränning av fossila bränslen. Dagens skogsbruk förstör svensk natur – för alltid. Det skriver civiljägmästaren Peter Lindgren och författaren Agneta Blomqvist. 

Det görs visserligen framsteg i svenskt skogsbruk, men framstegen är för få och politikerna lyfter inte skogsfrågan, som är en ödesfråga. Ett exempel bland många är statliga Sveaskog, som ytterst är regeringens ansvar.

Under de senaste två decennierna har Sveaskog figurerat i medierna och ofta blivit hårt kritiserat, framför allt på grund av ett närmast känslokallt storskaligt kalavverkande i såväl norr som söder. Inte minst har samernas renbetesmarker blivit i det närmaste ödelagda. I sin jakt på virke har man anklagats för att avverka icke avverkningsmogen skog, det vill säga, gå in i för unga skogsbestånd för att avverka i områden som inte borde avverkas överhuvudtaget samt för att avverka äldre skogar, som borde ha bevarats för framtiden. Detta är Sveriges eget skogsbolag!

Visst ska vi bruka vår skog – men med hänsyn och respekt för alla dess inneboende värden.

Politikerna har antingen inte förstått, alternativt medvetet blundat, allt för att öka statens intäkter. De har inte på minsta vis ingripit. Svea-skogs nye vd Erik Brandsma, en av få höga befattningshavare inom näringen som visar ett visst mått av ödmjukhet inför de stora utmaningar vi står inför, har gjort kraftfulla positiva uttalanden. Han talar om mindre avverkningsvolymer, om att låta skogen växa längre och att lära sig hyggesfritt. Verkligheten får utvisa vad som händer.

Visst ska vi bruka våra skogar – men med hänsyn och respekt för alla dess inneboende värden. Dagens skogsbruk ödelägger naturen, och skogsindustrin och politikerna för svenska folket bakom ljuset.

Annika Nordin, chef för hållbarhetsfrågor i Stora Enso, skriver i Land Skogsbruk: ” Vare sig man är ett skogsbolag eller en enskild skogsägare, kommer man att behöva ändra sin praktik, alltså hur vi sköter skogen.” Det är bra, men för lite och kanske för sent.

Dagens debatt präglas av mäktiga industriledares tolkningsföreträde och svaga politiker. Detta undergräver demokratin. Så vart tog då svenska folket vägen i debatten?

Många stora författare och tänkare, kvinnor och män, med skarpt iakttagande av verkligheten som viktigt kännetecken, har kämpat för naturen. Dessvärre har detta alltid vägt lätt mot makt och pengar: Namn som Elin Wägner, Henry David Thoreau, Rachel Carson, Sara Lidman, Astrid Lindgren, Tage Danielsson och numera Kerstin Ekman, David Attenborough och Greta Thunberg finns bland dem. Lisa Röstlunds nyutkomna bok Skogslandet är en svidande vidräkning med dagens skogsindustri och dess kopplingar till politiken.

Kerstin Ekman, med egen erfarenhet av SCA:s kalavverkningar av gammal tallskog, som sedan planterats med gran, skriver i sin bok ”Herrarna i skogen” från 2007: ”Kunskapen om att olika arter i fauna och flora ger varandra förutsättningen för liv fortsatte att utvecklas. Men den kunde inte göra sig gällande då det teknologiskt utvecklade skogsbruket på 1970-talet började kräva rationell renrakning. Det som är kvar av den lever i den politiska retoriken men får sällan ett riktigt genomslag i dess praktik.”

Ett annat exempel är SCA, ett av Sveriges största skogsindustriföretag med en omsättning 2021 på cirka 19 miljarder och ett rörelseresultat på cirka 7,6 miljarder kronor. Nyligen har Ulf Larsson, SCA:s vd och därtill ordförande i Skogsindustrierna, uttalat sig. Senast i en artikel i DN debatt den 21 juli ondgör han sig över att skogsindustrin har otillräcklig frihet och att EU vill lägga sig i Sveriges skogspolitik: ”EU:s förslag om skogen är dåligt och oansvarigt”. Han glömmer att vi faktiskt är underställda EU.

Skogsindustrins utspel präglas av maktfullkomliga floskler: ” Vi behöver mer av utsläppsfri el. Snabb utbyggnad av grön utsläppsfri energi. För att undvika såväl hotande elbrist som ökade klimatutsläpp”. ”Klimatnyttan har ökat med 46%” (rapport från Skogsindustrierna). Med statistik kan man bevisa vad som helst. 

Skogsindustrins bild – allt är bra! Naturskog i södra Östergötland, före avverkning. Foto: Peter Lindgren/Proselva

Det påstås att ”Aktivt skogsbruk … ökat kolinlagringen i skogen”. Hur är det möjligt att man genom att kalhugga och ta ut allt synligt levande ur skogsmarken kan öka kolinlagringen? Jämfört med att låta skogen stå orörd (vilket vi inte förespråkar)? Hur kan seriösa näringsföreträdare tro att vi medborgare ska acceptera detta?

SCA ska skapa global klimatnytta och lokal tillväxt runt våra lokalsamhällen. Det är inga små ord. Ge oss ett enda exempel. Menar SCA:s vd att kalhyggen och vindkraftverk gynnar lokalsamhällen?

”Det som … saknas är rätt politiska beslut”. Vi hävdar att det som saknas är politiska beslut – som gynnar svenska folket och urfolket samerna. Skogsnäringens rop på visioner har endast ett mål och det är att berika skogsnäringens aktieägare på svenska folkets och naturens bekostnad.

Det vi ser i dagens kalavverkningar är verkligen ett brott mot naturen.

Näringen trixar med siffror, och med fikonspråk förvrängs synen på svenska folket. Politikerna hänger med.

Siffror presenteras långt över vår förståndsnivå. 47 miljoner ton CO2 hit och 112 miljoner ton CO2 dit. Mer av allt! Det ska göra oss lyckligare och rikare! De enkla frågorna besvaras inte av näringen. Seriösa obundna experter, forskare och naturvårdare förlöjligas och tas inte på allvar. Ordet ”miljö” tycks i dessa kretsar väcka ont blod. Här är det enbart produktionen som gäller.

Så vad är egentligen utsläppsfri? Vad är grönt stål/grön el? Vem exakt hotar elbristen? Vad är klimatnytta och hållbarhetsnytta?

Man skriver: ”Rapporten visar”. Det man inte skriver är att det är Skogsindustrins rapport som visar. Den är inte objektiv.

Högst ovetande, aningslöst eller än värre helt medvetet har skogsnäringen förgripit sig på något sakrosankt: vår svenska skog och natur.

Sanningen är: 

Att bränna skogsrester inklusive energiskog ger högre CO2-utsläpp än fossil förbränning. Tvärtemot vad industrin och de politiska partierna hävdar. Det är i det korta perspektivet ödesdigert för planeten.

Nyttan av ett mer passivt och hänsynstagande skogsbruk gynnar

• klimatet – mindre utsläpp

• biologisk mångfald – minskad artutrotning

• urfolket samerna – deras utkomst och på sikt överlevnad

• svenska folket – naturupplevelser, svamp, bär, jakt och fiske. Kort sagt hälsa.

Dagens skogsbruk och dess metoder hotar alla dessa värden.

Att förvalta natur innebär en skyldighet.

Man kan kanske äga en skog, men man kan inte äga naturen. Konsekvenser av missgrepp i skogsbruket har hittills endast betraktats som olycksfall i arbetet och har inte medfört kännbara konsekvenser.

Domen över skogsbrukets framfart kan dessvärre komma att bli hård. I dag talas internationellt om ekocid, brott mot mänskligheten, i detta fall brott mot naturen. Det handlar inte bara om Indonesien och Brasilien. Margot Wallström skriver på Twitter den 5 juni: ”Storskalig skogsskövling och förstörelse av ekosystem är exempel på vad som skulle kunna erkännas som internationella brott mot mänskliga rättigheter – ekocid. Nu behövs regeringar som visar ledarskap = uttalar viljan att göra detta och driver frågan. Tiden är mogen.”

Det vi ser i dagens kalavverkningar är verkligen ett brott mot naturen. Ekocid kan alltså snart komma att handla om Sverige och svenskt skogsbruk. I förlängningen om både företag, institutioner och enskilda. Då skulle det verkligen komma att få allvar- liga återverkningar på svensk ekonomi.

När därtill de socialdemokratiska EU-politikerna Heléne Fritzon och Erik Bergkvist hävdar att ”bioenergi inte bidrar till att några träd med naturvärden försvinner ur skogen” i DN debatt den 16 juli är det inte bara djupt okunnigt utan närmast pinsamt.

Dagens skogsbruk ödelägger naturen.

Peter Lindgren - Civiljägmästare tidigare verksam vid Skogsstyrelsen

Agneta Blomqvist - Författare och naturskribent