Debatt: Kritiken mot socialtjänsten som regeringen blundar för

Tema: Omhändertagande av barn

Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att motverka ryktesspridning och desinformation mot socialtjänsten. Foto: Ninni Andersson/Regeringskansliet


Regeringen gav den 8 juli Socialstyrelsen i uppdrag att motverka ryktesspridning och desinformation mot socialtjänsten. Just detta anses ha varit ett problem under våren 2022, när många demonstrerade mot brister i socialtjänsten. Men när staten omhändertar barn på vaga eller direkt felaktiga grunder och barn skiljs från sina föräldrar, så ska detta uppmärksammas. Det skriver Susanne Säfström-Markebjer, Kathrin Dohse, Marie Larsson och Johan Svensson.


I pressmeddelandet ”Desinformation om socialtjänsten ska motverkas” (2022-07-08) skriver regeringen att den vill nå fram med information till relevanta målgrupper för att motverka ryktesspridning och desinformation, eftersom det annars kan innebära att människor inte vågar vända sig till socialtjänsten för att få hjälp och stöd.

Regeringen uppger vidare att socialtjänsten gör mycket gott. Det stämmer säkert och nu vill de alltså att Socialstyrelsen ska sätta sig ned med människor och prata om socialtjänstens arbete med barn, unga och familjer.

Äntligen, säger vi!

Hur kommer det sig att föräldrarätten ställs mot barnets rätt till en god och trygg omsorg och uppväxt?

Det är dock lätt att tolka regeringen som att socialtjänsten behöver få lämnas i fred, trots att de bevisligen saknar kompetens, inte följer och använder lagar, inte tillämpar och följer riktlinjer från Socialstyrelsen samt inte tar till sig kritik och rättar fel, vilket föranleder att barn far illa eller till och med mister livet.

Regeringen blundar för alla de organisationer och myndigheter som larmar om allvarliga brister inom socialtjänsten. För det är inte bara forskare, jurister och socialsekreterare som har larmat om dessa brister, utan även Ivo, JO, SBU, Socialstyrelsen och Unicef.

Vi menar att det är mycket graverande att regeringen väljer att bortse från fakta och i stället kallar det för ”ryktesspridning och desinformation bland vissa grupper i samhället”. Dessa grupper ska nu i stället få information om socialtjänstens arbete, så att de slutar protestera. Regeringens utspel för tankarna till länder där demokratin inte existerar och där högljudda kritiska röster tystas.

I Sverige har det sedan länge funnits många som kritiserat socialtjänsten för liknande saker som de som demonstrerade under våren 2022 gjorde, om än med andra ord. Dessa grupper hörs och syns inte till i den mediala debatten och man kan undra varför?

För när Ivo presenterade sin årsrapport för 2021 i mars 2022 kunde myndigheten slå fast att klagomål från allmänheten avseende tvångs- och begränsningsåtgärder fortsätter att öka samt att allvarliga brister inom socialtjänstens barn- och ungdomsvård kvarstår.

Ivo fann brister i över 60 procent av de ärenden som granskades. Ivo:s rapport för åren 2017–2018 visar att socialtjänstens utredningar riskerar att vara rättsosäkra och att barn därför kan fara illa eller till och med dö. Även JO kritiserar socialtjänst och socialnämnder årligen i sin årsberättelse för brister i utredningar, avsaknad av beslut om umgängesreglering med besvärshänvisning, avsaknad av korrekta beslut med besvärshänvisning om umgängesreglering.

Utöver den kritik mot socialtjänsten som Ivo och JO har uttalat publicerade SBU nyligen rapporten ”Standardiserade bedömningsmetoder i utredningar av barn och unga inom socialtjänsten”. Den visar att när det gäller samspel mellan förälder och barn att det inte finns några bedömningsmetoder i de inkluderade systematiska översikterna som bedömdes som särskilt relevanta för den svenska socialtjänstens barn- och ungdomsvård.

Ur ett rättssäkerhetsperspektiv är rapporterna från Ivo, JO och SBU särskilt alarmerande och regeringen borde förstå att det är en katastrof för samhällets utsatta barn och deras föräldrar. Det är information som varken regeringen, socialutskottet eller socialminister Lena Hallengren (S) borde blunda för.

Enligt socialtjänstlagen och barnkonventionen skall barn och ungas vilja eller inställning så långt det är möjligt klarläggas. Hänsyn ska tas till barnets vilja med beaktande av ålder och mognad. Det är synnerligen angeläget då barn och unga är omhändertagna av socialtjänsten. I media och sociala medier ses ibland fall där det framgår tydligt att socialtjänsten helt bortser från detta. Alla barn och unga har inte föräldrar, eller familjehem för den delen, som har möjlighet att synliggöra deras situation. Det är därför lätt att förstå att mörkertalet är stort.

Föräldrar som har fått sina barn tvångsomhändertagna enligt lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och som motsätter sig socialtjänstens insatser anses ofta sakna insikt i sina brister. Den förälder som tar tillvara sina demokratiska rättigheter genom att överklaga beslutet om LVU för att få det prövat i domstol anklagas ofta för att inte kunna samarbeta med socialtjänsten.

Vi undrar hur det kommer sig att föräldrarätten ställs mot barnets rätt till en god och trygg omsorg och uppväxt? För när socialtjänsten har uttalat sin ”dom” om att föräldraförmågan brister, då blir det en sanning. I cirka 97–98 procent av LVU-målen går domstolarna på socialtjänstens linje. Detta trots att utredningarna är bristfälliga och rättsosäkra enligt Ivo. Om socialtjänstens utredningar, vilka fungerar som underlag i domstolen, riskerar att vara rättsosäkra gäller det så klart även för domen, eftersom en dom aldrig är bättre än dess underlag.

Socialtjänsten behöver även tydligt förklara för föräldrar som fått sina barn omhändertagna vad som förväntas av dem och vad de bör förändra för att kunna återfå omsorgen om sina barn. Föräldrarna behöver även en tydlig plan som innehåller hur olika delsteg kan nås. Så är inte fallet i dag, även om det alltid ska finnas en vårdplan innehållande just detta.

Vidare borde varje så kallat sammanbrott i en familjehemsplacering, alltså när ett barn omplaceras från ett familjehem till ett annat, föranleda en oberoende granskning av vad orsaken är, likaså när familjehemsplacerade barn far illa i familjehem. Vi vet att många familjehemsplacerade barn omplaceras gång efter gång.

Det finns familjehem som inte borde få komma i närheten av ett barn. Ett sådant familjehem är det där den 15-åriga tvångsomhändertagna flickan Donia avled ensam på sitt rum efter det att familjehemmet inte tillsett att hon fått den sjukhusvård hon behövde för sin lunginflammation.

Avslutningsvis håller vi med regeringen om att det är dags att sätta sig ned och prata, inte bara med den gruppen människor som regeringen menar sprider och tar till sig så kallad desinformation, utan även med föräldrar, familjehem, forskare, jurister, socialsekreterare, civilsamhällesorganisationer och kontrollmyndigheter.

Det är först då som tilliten till socialtjänsten bland barn, unga och familjer kan stärkas.

Susanne Säfström-Markebjer - Ordförande föreningen B.A.R.N. (Barnets bästa. Alltid. Rättssäkerhet. Nu.)

Kathrin Dohse - Förälder till tidigare tvångsomhändertaget barn som nu bor hemma igen 

Marie Larsson - Socialsekreterare

Johan Svensson - Tidigare nämndeman i Förvaltningsrätten i Umeå och grundare av Orättsstaten.se