Från de allra minsta detaljerna till de stora händelserna – konst berättar historien om människans liv och utveckling på jorden. Konsten som vi lämnat efter oss i olika epoker är en gigantisk minnesbank, en aldrig sinande källa av kunskap som kan vidga sinnet och ge viktiga referensramar för oss än idag. I artikelserien ”Catellanis hörna” tar konsthistorien och konservatorn Anna Bronzoni Catellani dig med på en vandring genom sekler av oljiga penslar och konstnärliga visioner. I den här inledande artikeln resonerar Anna kring varför konst är viktigt.

Den schweiziska skulptören Alberto Giacometti ska ha sagt: ”Konsten är ingenting annat än ett sätt att se”, och att se är precis vad människan behöver göra, säger Anna Catellani, idag mer än någonsin. Se och upptäcka. I sitt arbete som konservator och konsthistoriker får Anna tillfälle att analysera konstverk djupt och brett – från molekylnivå till stora sammanhang. Konsthistorien är som ett prisma av mänskligheten, säger hon:

– Det ena prismat ger de här färgerna, det andra de här färgerna, och ändå är det ett och samma ljus det är frågan om. Det är så mångfasetterat. Det är intressant, för människan är verkligen mångfasetterad när hon är som bäst.

Att vandra in i konsthistorien är ungefär som att gå in i ett enormt slott. Slottet är en gammal värld, och målningar är som olika rum som du måste bekanta dig med. Det finns alltid vissa bestämda anledningar till att de existerar, och de bygger på konstnärens färdigheter, eller bristande färdigheter för den delen. I var och en av målningarna finns ett tema – ibland är det uppenbart och ibland mindre uppenbart.

Att förstå klassisk konst sätter den moderna människan, som är så van vid att bli serverad verkligheter, i en väldigt speciell position. Det är ett universum som är upp till dig själv att ta dig igenom och förstå, istället för att bli serverad en verklighet. Historien omskrivs gång på gång i litteraturen, men en bild talar sitt eget språk. Är den i gott skick står den mycket nära det som konstnären skapade på sin tid. Och konsten är aldrig objektiv.

– Det är subjektiviteten i konstverket som är så intressant, och den kräver kärlek till människor. Om man inte har kärlek till medmänniskor kan man inte förstå varför det här är intressant. 

Måleriet är ett djupt mänskligt hantverk. Utan att säga något ont om fotografering, i vilken du fångar och fryser ett ögonblick i universum med en apparat, så skiljer sig måleriet från fotot på så vis att du bygger upp en bild från grunden. Du ger liv åt någonting med dina händer. Vad sker i en människa som målar med färg på en duk? Alla sinnen är aktiva i denna taktila process. Sinnen, känslor, mentala aktiviteter som är involverade, ibland i flera månader eller år i en enda målning, är på något mystiskt vis inbyggt i målningen.

Konstnären som bemödade sig med att skapa en målning, Anna ser den som en bror eller syster:

– Jag kan nästan se dem när de arbetar. Jag kan nästan se när de på kvällen är trötta och har färg i öronen och ska tvätta penslarna, och de tittar på vad dagens arbete har bidragit till. All glädje, och många gånger förtvivlan – kanske förstörde de en dyr duk. Det är väldigt mycket människa bakom det här.

Anna är oftast intresserad av dynamiken i målningen, säger hon, vilket hjärta det finns i den och vart den leder. Hon frågar sig alltid vad som finns inuti – vad vill det här, vad är språket i det här? 

Du kan förstås bedöma konst utifrån en omedelbar upplevelse av huruvida du tycker om den eller inte, men om du istället väljer att ta till dig kunskapen och frågeställningen som är varje konstverks potential, så börjar konsten växa och få fler dimensioner. Du kan se konstverket som ett fönster till en annan värld, till ett inre rum, till en annan människa eller konstnärens eget universum.

Somlig konst fungerar som kontrapunkt, den är raka motsatsen till hur vi ser på saker idag, vilket också är bildande. Vad säger den om tiden den skapades i? Konst kan frigöra sinnet och göra tankarna rörliga. Den öppnar för andra möjligheter, långt bortom de konventioner som vi matas med idag.

– Du ska kunna styra in och styra ut vad du vill befolka dina tankar med, och hur du ska strukturera din smak och preferens.

– Genom att studera och vandra i konsten ser vi olika delar av livet på jorden. Vi kan se på hur olika människor har närmat sig olika situationer, hur de har hanterat dem och gett uttryck för dem på ett bildligt sätt. Du ser exempel på människor som har ställts inför samma problematik som vi ställs inför idag, att leva och överleva.

Med konsthistorien närvarande, med dess alla lager med historia, tror Anna att ett samhälle har en fastare grund att stå på, och blir på så vis mindre känsligt för trender.

I den här artikelserien kommer Anna Catellani att berätta om en rad med till största delen okända verk från väst, som håller en hög konstnärlig standard. I nästa artikel tar hon oss med till Solkungens hov i Paris, med avstamp i en tavla föreställande hovdamen Francoise d' Aubigne', det vill säga Madame de Maintenon, som senare blev Ludvig XIV:s morganatiska hustru.

Om Anna Bronzini Catellani:

Anna Bronzoni Catellani utbildade sig till konservator vid Palazzio Spinelli Nicolini i Florens, har studerat vid konstakademin i Modena, Italien, och har en fil mag i konstvetenskap från Uppsala Universitet. Hon är expert på framförallt 1500- och 1600-talsmåleri, och har genom åren utfört konservering och restaurering på flera tusen konstverk. Hon har även fått fina utmärkelser för sitt jobb – inte minst blev hon dubbad till riddare, ”Cavalerie alla Croce della solidaritet italiano” 2005 av Italiens dåvarande president Carlos Azeglio Ciampi för sina insatser i landet. Nyligen analyserade Anna Catellani en 1600-talsmålning som hon bedömer är en tidigare okänd målning av Rembrandt, Rembrandts första självporträtt.