loading


Enligt legenden hade Laozi en tjänare vid namn Xu Jia som hade tjänat honom i 200 år. Sun Mingguo/The Epoch Times
Enligt legenden hade Laozi en tjänare vid namn Xu Jia som hade tjänat honom i 200 år. Sun Mingguo/The Epoch Times
Traditionell kinesisk kultur

Berättelsen om Laozis tjänare

Su Lin

Den allra första berättelsen i Taiping Guangji (Extensive Records of the Taiping Era) handlar om Laozi och hans tjänare. Den börjar när Laozi beslutar sig för att lämna Kina för att söka sig västerut. På sin färd tar han med sin trogna tjänare.

Det sägs att Laozi hade en tjänare vid namn Xu Jia, som hade tjänat honom i över 200 år. Men Xu Jia var inte glad. Han hade inte fått sin lön om 100 qian per dag en enda gång sedan han började arbeta hos Laozi. Nu hade det gått över 200 år, och varje dag väntade han på att hans herre skulle betala honom. Varje kväll innan han skulle lägga sig räknade han på det utestående beloppet hans herre var skyldig honom.

Faktum är att Laozi aldrig betalat sin tjänare en enda qian under de senaste 200 åren. Men allt fanns nedtecknat. Laozi var skyldig Xu Jia totalt 7 200 000 qian.

Laozi hade inte gjort någon framstående karriär under Zhoudynastin. Under kung Wens styre var han bibliotekarie och hade hand om böcker och arkiv. När kung Wu besteg tronen hade han fortfarande en lågt rankad position.

Men det här var inget som bekymrade Laozi. Livet hade kanske varit hårt och hans sociala status var låg, men hans sinne var helt inriktat på att praktisera Vägen.

Etiken och etikettsreglerna som etablerats av den första kungen av Zhou hade degenererats under Vår- och höstperioden. Laozi bestämde sig för att lämna Kina. Han satt upp på en vattenbuffel och började vandringen västerut tillsammans med sin tjänare.

Hangupasset

Guvernören i Hangupasset hette Yin Xi. Han hade haft en relativt lättsam karriär i det kejserliga hovet, men han var egentligen inte intresserad av att arbeta som ämbetsman. Han hade blivit förutspådd att han var ämnad att praktisera Vägen. Därför var hans mål i livet att leta efter en mästare som kunde undervisa honom. Han hade lärt sig grunderna i Taoism och kunde urskilja auran hos en vis man. Nu väntade han bara på att hans Mästare skulle komma i hans väg.

En kväll när Yin Xi satt och studerade taoistiska skrifter lade han märke till att stjärnorna hade ändrat position. Han kunde också se ett mjukt purpurfärgat sken som rörde sig mot Hangupasset österifrån. Han kunde inte hejda sig utan utropade, ”Den vise man jag har väntat på är på väg till mig!”.

Laozi färdades på en vattenbuffel och hans tjänare gick bakom honom. Ju längre västerut de kom och ju mer otillgängligt det blev desto större blev Xu Jias misströstan. Landet bortom Hangupasset var de Västra regionerna.

”Så fort vi når de Västra regionerna finns det inte en chans för mig att få mina pengar. Ingen har utstått en större orättvisa än jag!”, tänkte Xu Jia.

Han beslutade sig för att lämna in ett klagomål mot Laozi hos myndigheterna vid Hangupasset. På värdshuset där de övernattade träffade Xu Jia en man som tjänade sitt levebröd på att skriva brev och klagomål åt andra. För honom berättade han om den orättvisa han utsatts för. Mannen gjorde snabbt ett överslag, 7 200 000 qian var en stor summa pengar och en stor frestelse. Genast uttryckte han sin önskan att låta sin dotter gifta sig med Xu Jia så fort han fått pengarna.

Xu Jia blev nu ännu mer beslutsam att få sina pengar.

Tao te ching kommer till

Under tiden gjorde sig Yin Xi redo att välkomna Laozi. När de träffades föll han ner på knä framför Laozi och uttryckte sin önskan att lära sig taoism av honom.

Xu Jias fall togs till domstol. Laozi bad Xu Jia att lägga sig på golvet med ansiktet neråt och munnen öppen. Ut kom en amulett och Xu Jia försvann. Det enda som låg kvar på golvet var ett skelett.

Laozi suckade och sade: ”När jag anställde dig var jag en lågt rankad ämbetsman och hade inte råd att betala dig. Jag gav dig bara Taixuan-amuletten och berättade för dig att ditt namn tagits bort från Boken om Liv och Död. Det var överenskommet att när vi nådde fram till Landet för vila i den västra regionen, skulle jag betala vad jag var skyldig dig i guld. Varför valde du att ta mig till domstol precis när vår resa kommit till sitt slut?”

Yin Xi kunde inte tro sina ögon. Han bönföll Laozi att få tillbaka Xu Jia till livet igen, och erbjöd sig att betala Xu Jia hans lön å Laozis vägnar.

Laozi lade amuletten på skelettet och Xu Jia återkom genast till livet. Xu Jia var glad att få sin lön, och mannen som skrivit klagomålet åt honom var också nöjd. De båda gick glatt därifrån för att börja förbereda bröllopet mellan mannens dotter och Xu Jia.

Fallet lades ner. Nu var tiden inne för Laozi att passera Hangupasset och fortsätta sin resa västerut. Yin Xi bönföll sin mästare att lämna något efter sig innan han gick.

Laozi skrev då Tao te ching som består av omkring 5 000 kinesiska tecken. Yin Xi såg till att den blev tryckt och började spridas. Sedan lämnade han sitt ämbete och följde med Laozi på hans vidare färd västerut.

Läs mer

Mest lästa

Rekommenderat

loading


Enligt legenden hade Laozi en tjänare vid namn Xu Jia som hade tjänat honom i 200 år. Sun Mingguo/The Epoch Times
Enligt legenden hade Laozi en tjänare vid namn Xu Jia som hade tjänat honom i 200 år. Sun Mingguo/The Epoch Times
Traditionell kinesisk kultur

Berättelsen om Laozis tjänare

Su Lin

Den allra första berättelsen i Taiping Guangji (Extensive Records of the Taiping Era) handlar om Laozi och hans tjänare. Den börjar när Laozi beslutar sig för att lämna Kina för att söka sig västerut. På sin färd tar han med sin trogna tjänare.

Det sägs att Laozi hade en tjänare vid namn Xu Jia, som hade tjänat honom i över 200 år. Men Xu Jia var inte glad. Han hade inte fått sin lön om 100 qian per dag en enda gång sedan han började arbeta hos Laozi. Nu hade det gått över 200 år, och varje dag väntade han på att hans herre skulle betala honom. Varje kväll innan han skulle lägga sig räknade han på det utestående beloppet hans herre var skyldig honom.

Faktum är att Laozi aldrig betalat sin tjänare en enda qian under de senaste 200 åren. Men allt fanns nedtecknat. Laozi var skyldig Xu Jia totalt 7 200 000 qian.

Laozi hade inte gjort någon framstående karriär under Zhoudynastin. Under kung Wens styre var han bibliotekarie och hade hand om böcker och arkiv. När kung Wu besteg tronen hade han fortfarande en lågt rankad position.

Men det här var inget som bekymrade Laozi. Livet hade kanske varit hårt och hans sociala status var låg, men hans sinne var helt inriktat på att praktisera Vägen.

Etiken och etikettsreglerna som etablerats av den första kungen av Zhou hade degenererats under Vår- och höstperioden. Laozi bestämde sig för att lämna Kina. Han satt upp på en vattenbuffel och började vandringen västerut tillsammans med sin tjänare.

Hangupasset

Guvernören i Hangupasset hette Yin Xi. Han hade haft en relativt lättsam karriär i det kejserliga hovet, men han var egentligen inte intresserad av att arbeta som ämbetsman. Han hade blivit förutspådd att han var ämnad att praktisera Vägen. Därför var hans mål i livet att leta efter en mästare som kunde undervisa honom. Han hade lärt sig grunderna i Taoism och kunde urskilja auran hos en vis man. Nu väntade han bara på att hans Mästare skulle komma i hans väg.

En kväll när Yin Xi satt och studerade taoistiska skrifter lade han märke till att stjärnorna hade ändrat position. Han kunde också se ett mjukt purpurfärgat sken som rörde sig mot Hangupasset österifrån. Han kunde inte hejda sig utan utropade, ”Den vise man jag har väntat på är på väg till mig!”.

Laozi färdades på en vattenbuffel och hans tjänare gick bakom honom. Ju längre västerut de kom och ju mer otillgängligt det blev desto större blev Xu Jias misströstan. Landet bortom Hangupasset var de Västra regionerna.

”Så fort vi når de Västra regionerna finns det inte en chans för mig att få mina pengar. Ingen har utstått en större orättvisa än jag!”, tänkte Xu Jia.

Han beslutade sig för att lämna in ett klagomål mot Laozi hos myndigheterna vid Hangupasset. På värdshuset där de övernattade träffade Xu Jia en man som tjänade sitt levebröd på att skriva brev och klagomål åt andra. För honom berättade han om den orättvisa han utsatts för. Mannen gjorde snabbt ett överslag, 7 200 000 qian var en stor summa pengar och en stor frestelse. Genast uttryckte han sin önskan att låta sin dotter gifta sig med Xu Jia så fort han fått pengarna.

Xu Jia blev nu ännu mer beslutsam att få sina pengar.

Tao te ching kommer till

Under tiden gjorde sig Yin Xi redo att välkomna Laozi. När de träffades föll han ner på knä framför Laozi och uttryckte sin önskan att lära sig taoism av honom.

Xu Jias fall togs till domstol. Laozi bad Xu Jia att lägga sig på golvet med ansiktet neråt och munnen öppen. Ut kom en amulett och Xu Jia försvann. Det enda som låg kvar på golvet var ett skelett.

Laozi suckade och sade: ”När jag anställde dig var jag en lågt rankad ämbetsman och hade inte råd att betala dig. Jag gav dig bara Taixuan-amuletten och berättade för dig att ditt namn tagits bort från Boken om Liv och Död. Det var överenskommet att när vi nådde fram till Landet för vila i den västra regionen, skulle jag betala vad jag var skyldig dig i guld. Varför valde du att ta mig till domstol precis när vår resa kommit till sitt slut?”

Yin Xi kunde inte tro sina ögon. Han bönföll Laozi att få tillbaka Xu Jia till livet igen, och erbjöd sig att betala Xu Jia hans lön å Laozis vägnar.

Laozi lade amuletten på skelettet och Xu Jia återkom genast till livet. Xu Jia var glad att få sin lön, och mannen som skrivit klagomålet åt honom var också nöjd. De båda gick glatt därifrån för att börja förbereda bröllopet mellan mannens dotter och Xu Jia.

Fallet lades ner. Nu var tiden inne för Laozi att passera Hangupasset och fortsätta sin resa västerut. Yin Xi bönföll sin mästare att lämna något efter sig innan han gick.

Laozi skrev då Tao te ching som består av omkring 5 000 kinesiska tecken. Yin Xi såg till att den blev tryckt och började spridas. Sedan lämnade han sitt ämbete och följde med Laozi på hans vidare färd västerut.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024