Som föräldrar älskar vi och vill skydda våra barn. Vi vill också att de ska vara lyckliga och framgångsrika i sina framtida liv.

En av de allra viktigaste sakerna vi kan göra för att det här ska lyckas är att hjälpa dem att utveckla en djup moralisk grund, som är baserad på visdom och universella dygder, såsom ödmjukhet, ärlighet, medkänsla, givmildhet, flit, och tålamod.

Det är ingen lätt uppgift i dagens samhällskultur. Den värld våra barn möter idag är enormt komplex och snabb, betydligt snabbare än den värld som tidigare generationer mötte under sina uppväxtår. Inträdet av internet och sociala media har förändrat samhällets struktur, människors sätt att tänka, känna och interagera.

Vi måste börja se barnet på ett nytt sätt, ett som tar hänsyn till fysisk, emotionell och mental utveckling, såväl som människans mindre påtagliga andliga dimensioner.

– Rahima Baldwin Dancy, författare och förskolelärare

Självklart har det fört med sig positiva element, men även många negativa. Alltifrån mobbning på sociala medier till en oändlig mängd distraherande, mörka, farliga och motbjudande idéer – bara ett klick bort – som lockar unga och omogna sinnen.

För att möta det moderna livets utmaningar och uppfylla sina potentialer måste barnen vara starkare och klarsyntare än någonsin: De måste kunna motstå frestelsen att slösa bort timmar på Facebook och videospel; förstå vad som är lämpligt i en kärleksrelation; vara chefen som vägrar att kompromissa med miljön för ekonomisk vinning; låta sig stärkas av svårigheter; och i slutändan kunna värdera dygder som medkänsla och ärlighet högre än personliga fördelar och nöjen.

Så hur kan vi uppfostra våra barn till att bli sådana goda människor?

Det finns många vägar att nå dit, och svaret ligger i varje förälders hjärta: i vår omsorg, hängivenhet, och kärlek till våra barn. Och även i vår uppriktiga strävan i att göra (och vara en förebild för) det som är rätt.

Men det här innebär inte att bara det att ösa kärlek över barnen är allt som behövs; barn behöver också gränser, vägledning och disciplin. Varje dag tar vi många små föräldrabeslut som tillsammans blir deras upplevelse av barndomen.

För att kunna ta dessa beslut på ett bra sätt är det viktigt att ha en god förståelse om barns utveckling. I boken ”You Are Your Child’s First Teacher”, skriver författaren och förskoleläraren Rahima Baldwin Dancy att de bästa besluten kommer utifrån en helhetssyn på barnet.

”Vi måste börja se barnet på ett nytt sätt, ett som tar hänsyn till fysisk, emotionell och mental utveckling, såväl som människans mindre påtagliga andliga dimensioner. När vi börjar uppfatta hela barnet och hur han eller hon utvecklas, kommer våra val att börja få en samstämmighet”, skriver hon.

Observation och förståelse

I vårt samhälle är vi vana vid att läsa böcker och lyssna på experter för att förstå våra barn. Det är naturligtvis bra, men att ta sig tid att tyst observera dem med kärleksfull uppmärksamhet är ett kraftfullt sätt att lära känna och förstå dem. Det är också till stor hjälp om du befinner dig i ett negativt mönster av tjatande eller skrikande, eller om barnen uppvisar ett olämpligt beteende.

I boken ”Working with Anxious, Nervous, and Depressed Children” delar författaren och barn- och ungdomsterapeuten Henning Köhler med sig av sina tankar kring hur man genom att utgå från en andlig grund kan främja läkning.

En aspekt av att älska är det ständiga arbetet med att övervinna sina egna vanemässiga bedömningar, önskningar, förväntningar och föreställningar, driva bort dem och istället hänge sig åt att lyssna och observera.

– Henning Köhler, författare och barn- och ungdomsterapeut

Köhlers utgångspunkt, som till stor del är baserad på den österrikiske filosofen och pedagogen Rudolf Steiners arbete, är ”vördnad för barnet” som en andlig och jämbördig människa i sig.

Köhler rekommenderar att föräldrarna ”observerar barnet noggrant och kärleksfullt åtminstone en gång per dag” för att kunna få en klar förståelse för dem. 

”En aspekt av att älska är det ständiga arbetet med att övervinna sina egna vanemässiga bedömningar, önskningar, förväntningar och föreställningar, driva bort dem och istället hänge sig åt att lyssna och observera”, skriver han.

”Vid sådana här tillfällen är en reaktion som till exempel irritation över att barnet går utan att lyfta fötterna ordentligt, helt fel. Du noterar istället att det är hans speciella sätt att gå. När du börjar känna en slags ömhet väckas inom dig för barnets alla brister och svagheter, för allt det som vanligtvis leder till strid och ilska, kommer du att veta att du är på rätt väg”.

Kroppen

Som föräldrar lägger vi stor uppmärksamhet på våra barns kroppar – särskilt när de är små – vi berör dem ofta, känner till varje matbit de stoppar i sig, och om magen fungerar som den ska.

Sättet som föräldern tar hand om det lilla barnets kropp ger barnet hennes första upplevelse av godhet, skriver Köhler.

Rudolf Steiner beskrev en gång att varje barn har en djup, omedveten övertygelse i början av livet om att världen är fullkomligt moralisk. Det är oerhört viktigt huruvida detta "grundläggande antagande", som han kallar det, bekräftas (eller inte) under barnets första månader genom sin kroppsliga känsloupplevelse.

Många föräldrar som läser det här har naturligtvis barn som är äldre än några veckor eller månader, och omsorgen du ger dem och kvaliteten på sakerna i deras omgivning är också viktiga.

”En av de viktigaste sakerna du kan göra är att vara uppmärksam på allt som omger ditt barn. Det gäller mat, kläder, bilder, leksaker, solsken, sand och vatten. Det omfattar också mindre konkret "näring" som kommer från vår värme och kärlek och de känslor som omger ditt barn”, skriver Dancy.

Sinnet

Om du vill uppfostra ett tryggt och moralsikt starkt barn är det nödvändigt att ta lite tid till att förstå hur barns moral och världsuppfattning utvecklas och hur stor påverkan media kan ha.

Det finns många teorier om moralisk utveckling, men de som utvecklats av Lawrence Kohlberg och Jean Piaget är en bra utgångspunkt. Båda lägger upp en ram och tidslinjer för moraliskt resonemang som människor går igenom sekventiellt från födseln till vuxen ålder.

I båda dessa utvecklingsteorier sker en förändring i 6-7 årsåldern, då barn rör sig mot ett nytt stadium av förståelse och uppfattning av omvärlden.

Dessförinnan är de i ett immitationsstadium; de kan inte resonera som vuxna, även om de kan vara väldigt verbala. De ser på föremål såsom möbler och leksaker som levande ting.

En annan viktig sak att tänka på är att även om små barn kan förstå enkel humor (Nej, men strumpan ska väl inte sitta på handen …), så kan de inte förstå sarkasm när de är mellan 5 och 8 år.

De absorberar också som svampar, utan att urskilja mellan bra och dåligt.

I boken “Joyful Toddlers and Preschoolers”, skriver författaren och förskoleläraren Faith Collins om en studie som oväntat fann att barn som fick titta på en utbildningsvideo om konfliktlösning blev mer aggressiva. ”Forskarna antog att unga barn lär sig av varje beteende de ser”, skriver hon.

Dessutom, om man lyssnar på barn som tittat mycket på TV som små kan man höra att deras röst har liknande tonläge som den hos en karaktär i något barnprogram.

Forskning kring filmers effekter på barn visar att de blir starkt påverkade, mer än vuxna. Payne Fund studierna, en serie studier av Motion Picture Research Council, fann att barn påverkas starkt, delvis eftersom "barn i alla åldrar tenderar att acceptera det de ser i filmer som sanna", enligt en sammanfattning av University of Florida´s media lab.

Forskningen fann också att barn som tittade på filmer "hade sämre uppförande, gjorde sämre skolarbete, hade sämre rykte hos sina lärare, låg sämre till hos sina klasskamrater, var mindre samarbetsvilliga, var mer bedrägliga, hade svårare att skilja på rätt och fel, och var något mindre känslomässigt stabila”.

Payne Fund studierna genomfördes under 1920- och 1930-talet, när filminnehållet var betydligt mildare än idag.

Mycket skärmtid förändrar också bokstavligen strukturen på våra barns hjärnor. Och även om skärmtiden inte är stor, så har barnen ingen förmåga att filtrera bort obehagliga bilder och sådant som de ser, de kommer att imitera och göra det till en del av sig själva.

Så för att fostra ett sunt sinne måste vi vara uppmärksamma på vad som kommer in i det.

Den andliga dimensionen

Genom historien har religionen upprätthållit den moraliska strukturen i samhället, och andlig tro var den drivande kraften bakom handlingarna hos otaliga historiska personligheter.

I viss mån har vetenskapen också bekräftat att uppriktig andlig utövning är gynnsamt. Studier har visat att det gör människor mer tillfreds, är kopplat till längre livslängd, gör människor mindre benägna att använda droger och är mindre deprimerade, och att de lättare kan hantera svårigheter och trauman.

Det bästa sättet att förbereda barnen för dagens stressiga värld är inte att utsätta dem för problem tidigt i livet, utan att ge dem en miljö som är varm och vårdande och som skyddar dem från så många av vuxenvärldens problem som möjligt.

– Rahima Baldwin Dancy, författare och förskolelärare

Neurovetenskapen har också visat att bön och meditation förändrar hjärnan till det bättre.

Dessutom är kristna värderingar den moraliska grunden i hela det västerländska samhället, och religiös utövning spelade troligtvis en nyckelroll i att utforma den hjärnstruktur vi har idag – en struktur vi nu håller på att förändra genom skärmmedia.

Så med andra ord, vilka föreställningar vill du ska forma ditt barns karaktär? Din tro, dina värderingar och motsvarande handlingar kommer att forma ditt barn, och levande exempel är mycket viktiga – särskilt för små barn.

”Barns förmåga till kärlek undergrävs också om vi svarar på den förundrande öppenheten för det goda som de levandegör med ständiga instruktioner, moraliska uppmaningar och rättfärdiga formuleringar. Även dessa skapar likgiltighet, de är alla värdelösa. Det som är avgörande är att man själv är ett ödmjukt exempel i sitt eget sätt att leva”, skriver Köhler.

Men när och på vilket sätt ska man då utsätta barnen för omvärlden?

”Det bästa sättet att förbereda barnen för dagens stressiga värld är inte att utsätta dem för problem tidigt i livet, utan att ge dem en miljö som är varm och vårdande och som skyddar dem från så många av vuxenvärldens problem som möjligt”, skriver Dancy.

I boken "Simplicity Parenting" skriver pedagogen Kim John Payne, "En skyddad barndom möjliggör långsam identitetsutveckling, välbefinnande och motståndskraft”.

Genom att ge små barn kärlek, respekt, disciplin, goda förebilder, och skydd från vuxenvärlden så kan man ge dem en solid grund i vad som är rätt och bra. Det här kommer, mer än någon annan färdighet, att ge dem en ljus framtid.